När jag saktar ner expanderar tiden

Min erfarenhet är att ju bättre jag blir på att rensa mitt liv från måsten och borden och ju mer jag saktar ner, desto mer värdefullt arbete blir gjort och desto mer tid över får jag.

Min fantastiska yoga lärare introducerar ofta meditationer med orden Nothing to do, nowhere to go, nothing to attain. Jag vet inte varifrån det kommer, men det får mig alltid att slappna av, tröstande på något sätt och det har hjälpt mig att sortera ut det oviktiga, de meningslösa detaljerna, från det som faktiskt är viktigt.

Det är också min erfarenhet att ju mer stressad jag är, desto sämre resultat får jag på vadhelst jag försöker ge mig på. Mahatma Gandhi ska ha sagt en morgon till sina vänner: Idag kommer bli en väldigt stressig dag, jag kommer inte kunna meditera i en timme. Hans vänner blev förvånade av det här undantaget från rutinerna. Jag kommer behöva meditera i två timmar, lade han då till.

Så, nu när semestertiderna är här, föreslår jag att du saktar ner, tar ett djupt andetag, en promenad, mediterar, bara för att inse att du får tusenfalt tillbaka.

My honest experience is that the better I get at cleaning my life of ”must’s”, ”should’s” and ”have to’s” and the more I slow down, the more valuable work I get done and the more time I have to spare.

My beutiful yoga teacher often introduce meditation by the words Nothing to do, nowhere to go, nothing to attain. I don’t know where it’s from but I find it hugely relaxing, even comforting and I think it has also helped me to sort out the non significant, the petty details, from what’s actually important. 

I’ve also experienced that the more stressed I am, the worse results of whatever I’m trying to accomplish. Mahatma Gandhi allegedly said one morning to his friends: Today will be a very busy day, I won’t be able to meditate for an hour. His friends was taken aback by this rare break from his discipline. I’ll need to meditate for two, he then added. 

So for this weekend, I suggest you to slow down, take a breath, a walk, meditate, all to realize that I’ll give you more time in return.

With all my love,

Helena

Ju bättre jag blir på att skilja på mitt ego och mig själv, desto intressantare blir livet

Jag vet inte om du sett någon av Eckhart Tolle’s föreläsningar, men jag bara älskar hans porträttering av egot, hur det liksom låter lite som en råtta som sniffar eller något och hans sätt att röra ögonen som verkligen tyder på förvirring. Kolla in honom på Youtube om du får möjligheten.

Ju bättre jag blir på att observera mina tankar och känslor, att identifiera dem och inse att de inte är jag, desto mer frid finner jag. Livet blir också mer intressant för jag kan tydligt se vilka framsteg jag tar och vilka återfall jag får. Det kan faktiskt vara ganska underhållande att bara observera vad som händer med mina tankar och känslor även om ämnet kanske inte är det. Jag börjar se mönster och jag lär känna mig själva, mina tankar och känslor, bättre och bättre.

Det här funkar förstås bättre eller sämre beroende på omständigheterna och jag är ju människa, så ofta kan jag också bara bli urless på att ens försöka förstå eller hålla en viss distans för att kunna observera. Och ibland så inser jag bara att jag inte är i ett skick där jag ska ta några beslut, hitta ett svar eller tänka positivt över huvud taget. Jag kallar dem Trocadero moments (ett utryckt jag stulit av underbara Mia Törnblom). När jag märker att mitt sinne blir alltför pessimistiskt eller dömande inser jag att jag är i ett Trocadero moment och då vet jag att jag behöver ta något att äta och vila innan jag kan komma tillbaka och försöka komma fram till någon form av lösning, oavsett om den är i mitt huvud eller tar sig uttryck i den fysiska världen.

Jag älskar att vara på den här resan som kallas livet, och jag accepterar mig själv även när jag inte gör det. Ju mer jag förstår, desto mer förstår jag att jag inte förstår, och desto mer intressant blir livet.

I don’t know if you’ve ever seen any of Eckhart Tolle’s lectures, but I just love his portay of the ego mind, how it sounds like a rat sniffing or something and his way of moving his eyes along with it showing confusion. Check him out on Youtube if you have the chance. 

The better I become at observing my thoughts and feelings, identifying them and realizing that they are not me, the more peace I find. The more interesting life also becomes because I can easier witness the progress I’m making or the back falls I’m having. It can actually be quite amusing to witness what’s happening in my mind even though the subject of the thought or the feeling might not be. I can see the patterns and I get to know myself, my thoughts and my feelings more and more.

Of course, this works better or worse depending on the circumstances and I’m a human being, so a lot of the time I might just get fed up with even trying to understand, identify or keep a distance. And sometimes I just realize that I’m not in a state to make any decisions, to find an answer or to think positively at all. I call them Trocadero moments (stolen with pride from the wonderful Swedish inspirational speaker Mia Törnblom). When I feel my head is spinning in a too pessimistic or judgemental way I just call a Trocadero moment and I know I need to get something to eat and some rest before I try to get anything productive done, either in my mind or in the physical world. 

I love being on this journey, and I accept myself even when I don’t. The more I understand, the more I understand that I don’t understand and the more interesting it gets.

With all my love,

Helena

One size does not fit all

Det här är ju ganska självklart men när vi tittar på media eller skolmedicinen idag så är det inte så tydligt. Vi är alla unika, olika, och perfekt imperfekta på vårt eget sätt. Vi kommer aldrig att hitta en lösning på alla hälsoproblem, ett botemedel för cancer eller ett piller för att all smärta ska försvinna.

Vi kommer alla hit med vår egna fysiska programmering av kroppen, vårt DNA, våra gener är alla unika för just oss. Och under vår livstid lever vi med väldigt olika förutsättningar, med olika livsstil och i olika miljöer. Jag rekommenderar alltid att prova olika saker, helst naturliga sätt att läka, för att hitta det som passar dig. Det kan ta en hel del tid, men det kommer alltid att vara värt det. Det är också viktigt att komma ihåg att det våra unika kroppar behöver när de är små är inte samma som när de äldre, är inte samma som när de är stressade, är inte samma som när de är sjuka.

Jag hoppas att individanpassad medicin är framtiden, men jag tror tyvärr vi kan behöva vänta ett tag. Så, tills dess, snälla, ta ansvar för din egna hälsa och lyssna alltid till din kropp, den ljuger inte.

This is quite basic but looking at the media or conventional medicine today it’s not that clear. We are all unique, and different, and perfectly imperfect in our own way. We’re never going to find one solution for all health problems, one cure for cancer, one pill to make all pain go away. 

We all come here with our own separate physical programming of this body, our DNA, our genes are all unique to us. And during our lifetime we live under very different circumstances, with different lifestyles and in different environments. I say try different things, preferably natural ways of healing, to find what suits you. It might take some time, but it will always be worth it. And remember that what our bodies need when we’re kids is not the same as when we’re old, is not the same as when we’re stressed, is not the same as when we’re sick. 

I hope that this is the future; personalized medicine, but I think we need to wait a while. And until then, please take responsibility for your own health and always listen to your body, it doesn’t lie.

With all my love,

Helena

Sluta räkna kalorier, börja räkna kemikalier

Jag har varit obekväm med min storlek så länge jag kan komma ihåg. Shit, det låter verkligen sorgligt när jag skriver ut det såhär, men det är sant. Till och med när jag var riktigt tanig som väldigt sjuk tonåring var jag missnöjd eftersom jag kände mig som skinn och ben när alla andra började ha bh. Det, återvände dock snabbt till att jag kände mig för stor igen när jag blev bättre från min ulcerösa colit och gick upp i vikt igen. Jag har gått på oräkneliga dieter och jag har haft många elaka konversationer med mig själv framför spegeln.

Sommaren 2012, när jag ändrade min kost av mycket mindre ytliga anledningar så ändrades även det perspektivet. Jag lärde mig mer om hälsa och att det är så mycket mer om vitalitet, förmåga och känslor än om utseende. Jag lärde mig att räkna kemikalier istället för att räkna kalorier eftersom hälsa kommer inifrån.

Det är viktigare för mig att må fantastiskt än att ha en perfekt kropp och jag blir bättre och bättre varje dag på att älska mig själv precis som jag är. Jag vaknar varje morgon med en massa energi, min kropp är stark och kapabel och det är huvudsaken, att ha förmågan att använda min kropp på de sätt jag behöver för att kunna leva mitt drömliv. Den kroppen får jag genom att göra hälsosamma val avseende vad jag äter, dricker och tänker, att det jag stoppar i mig är rent, naturligt och packat med livskraft.

I’ve been uncomfortable with my size for as long as I can remember. God, that’s really sad when I write it out like that, but it’s true. Even when I was really skinny being really sick when I was a teenager I was unhappy because I felt like skin and bones when everyone else was starting to wear a bra. That, however, quickly changed back to feeling that I was too big again when I got better from my ulcerative colitis and gained weight. I’ve been on countless diets and I’ve had a lot of nasty conversations with myself while looking in the mirror.

In the summer of 2012, when I changed my diet for a lot less superficial reasons that perspective also changed. I learned more about true health and that it’s so much more about vitality, ability and feelings than it is about looks. I realized that it’s more about counting chemicals than counting calories because real health springs from within. 

I much rather feel amazing than have the perfect body and I’m learning more and more everyday to love myself just the way I am. I wake up every morning feeling energized, my body is strong and powerful and that’s what’s important, having the ability to use my body the way I need to in order to live the life I dream of. I get that by making healthy choices when it comes to what I eat, think and feel, and making sure everything I put in is clean, natural and packed with life force.

With all my love,

Helena

Jag väljer vad jag föder mig med

Jag menar inte bara vad jag äter. Jag väljer vad jag stoppar i mig, både mentalt och andligt också. Jag väljer om jag vill filtrera eller köra helt utan filter, jag väljer om jag vill ha positiva influenser, om jag vill utmanas eller hålla mig på den säkra sidan. Jag har slutat titta på våld på TV och jag har aldrig tittat på skräck, jag vill inte föda mina rädslor. Det är inte bra för mig.

Jag väljer också vad jag tar in från min omgivning, om jag vill fokusera på det negativa eller understryka det positiva. Vill jag hålla min uppmärksamhet på det som får mig att må dåligt eller vill jag fokusera på balsam för själen?

Jag vill inte leva ett avskärmat liv samtidigt som jag kan välja hur jag tolkar den. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag säger att det är toppfyllt med kärlek, kryddat med lite rädslor som hjälper oss att utvecklas.

By that I don’t just mean what I eat. I choose what I feed myself mentally and spiritually. I choose if I want to have a filter or no filter at all, I choose if I want positive influences, if I want to be challenged or if I want to be safe. I’ve stopped watching criminal series on TV, I’ve never watched horror movies, I don’t want to feed myself with fear. It doesn’t do me good. 

I also choose what I take in from my surroundings, if I want to focus on the negative or choose to highlight the positive. Do I want to keep my attention to what makes me feel bad or do I want to treat my soul to some sweets? 

I don’t want to live a life shut down from the real world but I also choose how I see it. Is the glass half full or half empty? I say it’s completely full, full of love, spiced with some fear that helps us to grow.

With all my love,

Helena

Våra gener laddar vapnet, vår livsstil trycker på avtryckaren

Våra gener har inte förändrats dramatiskt de senaste 200 hundra åren men cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmunitet, allergier och inflammationer har ökat enormt under samma tidsperiod. Anledningen: vår livsstil.

Ny forskning visar att ”vår” livsstil börjar påverka vår fysiska kropp långt innan vi föds. Vad vår pappa äter när vi kommer till och vår mammas emotionella tillstånd under graviditeten påverkar oss. Vi har förstås väldigt mycket mer makt att påverka vår livsstil när vi väl föds och särskilt när vi blir tillräckligt gamla för att själva bestämma över den men den spelar oavsett roll. Jag skriver inte det här för att ge någon panik, det är meningen att det ska ge kraft, vara empowering. Vi har makten att förändra vårt öde. Bara för att cancer finns i din familj betyder inte att du kommer att få det.

Jag tror dock samtidigt att det är meningen att vi ska gå igenom vissa utmaningar för att växa och lära oss och jag säger inte att det är någons fel när de blir sjuka. Jag har själv inte listat ut varför jag först blev sjuk när jag var 12 men jag förstår att den sjukdomen senare ledde till flera andra diagnoser och orsakssambandet dem emellan. Och jag är också ensam i min familj (vad vi känner till) om att ha autoimmunitet vilket borde betyda att min livsstil som liten måste varit riktigt dålig eftersom mina gener triggades men inte resten av släktens. Så var det inte.

Jag har inte riktigt svaret på frågorna och de är inte så viktiga längre. Jag är tacksam för alla de erfarenheter min första autoimmuna diagnos har lett till. Men jag tar också tillbaka makten över min livsstil för att säkerställa att den inte trycker på avtryckaren för några fler sjukdomar i framtiden.

Our genes has not changed dramatically over the last two hundred years but cancer, heart disease, autoimmune disease, allergies and inflammatory disorders has rocketed through the roof under the same period. The answer: our lifestyle. 

Did you know that new research shows that ”our” lifestyle start affecting our physical body long before we’re born. The diet of our father at the time we’re conceived and the emotional state of our mother while she was carrying us affects us. Of course, we have a lot more power over our lifestyle when we’re actually born and especially when we become independent adults but it matters anyhow. This is not meant to freak anyone out, this is meant to be empowering. We have the power to change our destiny. Just because cancer runs in the family doesn’t mean you’re gonna get it.

However, I also believe that some challenges we need to go through in order to grow and learn and I’m not saying that being sick is anyone’s fault. I, myself, haven’t figured out why I got sick when I was 12 but I do understand what that disease later lead to and that all other diagnosis was a consequence of that first one. And I’m also the only one in my family (that we know of) that have any kind of autoimmune disease so that should mean that my lifestyle being a kid would have been extremely poor for me to trigger the gun since I’m the only one with similar genes getting sick. 

I don’t have the answer for that and I don’t really need it that much anymore. I’m grateful for all the experiences that first autoimmune diagnosis has lead me to. But I’m also taking the power I have now to do whatever I can to make sure that my lifestyle does not pull the trigger for any more disease in the future.

With all my love,

Helena

From a human doing to a human being

Jag har alltid varit en doer. En driven person, stolt över min förmåga till multi tasking (även om det nu är det bevisat att det inte är möjligt för den mänskliga hjärnan) och massor att göra på min to-do-list. Mitt egenvärde har också varit tight kopplat till vad jag gör snarare än den jag är.

För några år sedan började jag åka på retreat, ni vet, de där vackra platserna dit du åker för att vara tyst tillsammans med människor du inte känner, meditera, reflektera och bara vara. Första gången var det ganska obehagligt att vara tyst bland människor jag inte kände, meditera flera gånger om dagen och ge så mycket utrymme för mina tankar, känslor och utrymmet där emellan. Jag har lärt mig att älska det och gör det nu regelbundet. Det ger min själ lite svängrum och släpper in många mirakel i mitt liv.

Men jag också blivit bättre på att bara vara i min vardag, insett att de inte är de som fått mest gjort när de dör som vinner. Det är inget lopp vi ska springa, ingen tävling och genom att springa för fort missar jag faktiskt den fantastiska utsikten längs vägen.

Jag har läst att bara stanna upp 15 minuter varje dag tillåter inflammationresponser i kroppen att omvandlas till anti-inflammatoriska reaktioner. Är det inte fantastiskt?

Njut av lite varande idag och du  kanske upptäcker att ditt görande sen blir så mycket mer givande och produktivt.

I’ve always been a doer. A driven person, proud of my ”multitasking” skills (although it’s now proven there is no such thing) and lots to do on my task list. My self worth has also been tightly linked to what I’m doing rather than who I am. 

A few years back I started going on retreats, you know, these beutiful places where you go to be quite together with people you don’t know, meditate, reflect and just be. First it was quite terrifying being around strangers not talking, meditating many times every day and give so much room for my thoughts, feelings and just space in between. I’ve grown to love it and now do it regurarly. It gives my soul some space and allows a lot of miracles into my life.

But I’ve also grown better at being in my day-to-day life, realizing it’s not the people that get the most done before they die that win. This isn’t a race, it’s not a contest and by running too fast I don’t really get to experience the beutiful view. 

I read somewhere that slowing down for 15 minutes every day allows inflammatory response in the body to transform into anti-inflammatory reactions. Isn’t that just wonderful?

Enjoy some being today and you’ll find that the doing is so much more rewarding and productive!

With all my love,

Helena

Jag söker sann kontakt

Att vara autentisk, sann och i kontakt har blivit mer och mer viktigt för mig. När jag möter en annan människa vill jag vara på riktigt, ärlig, själ till själ eller i alla fall hjärta till hjärta. När jag är med mig själv vill jag ha samma sak. Närhet.

Jag har alltid varit ganska dålig på att konversera kring väder, sport eller de senaste nyheterna men jag har också insett att det finns en tid och plats även för det, ibland behövs det för att komma till det som är på riktigt. Men jag ser samtidigt att jag söker efter riktig kontakt i alla delar av mitt liv. Jag träffar helst vänner en och en. Jag träffas hellre öga mot öga än pratar över telefon. Jag lägger hellre ner mer tid på några få relationer än att hålla på att jonglera för många på för lite tid.

Det finns inget som ger mig så mycket energi som sann kontakt. Konversationer som lever sitt egna liv och där tankarna utvecklas någonstans emellan mig och den jag pratar med. När själar möts.

Jag hoppas att vårt samhälle inte blir helt digitaliserat (även om det är så mycket jag älskar med den digitala världen), för jag tror att det är i sann kontakt som läkande på djupet kan ske.

Authenticity, truth and connection is becoming more and more important to me. If I meet with a person I want it to be real, honest, soul to soul or at least heart to heart. If I spend time with myself I want the same thing. Closeness.

I’ve always been quite bad at conversating the weather, sports or the latest media trend but I’ve also come to understand that there is a time and place for that as well, sometimes it’s necessary to get to the real deal. But I see that I strive more and more for real connection in all parts of my life. I rather meet with friends one on one. I rather sit down and talk face to face than over the phone. I rather spend time with one relationship than juggling many on too little time.

There’s nothing that energizes me more than true connection. Conversations that just live their own life and when the thoughts evolve somewhere in between. When souls meet. 

I hope our society is not turning into a completely digitalized world (although I love so much about the digital), I believe it’s in real connection true healing occurs.

With all my love,

Helena

Det är genom lera de finaste blommorna växer

Jag tror det är ett buddistiskt talesätt och jag tycker det är så vackert. Jag gjorde en tidslinje över mitt liv för inte så länge sen där vi skulle rita ut våra höjdpunkter och lågmärken i våra liv och de händelser som haft störst inverkan på oss. Min blev faktiskt ganska konstnärlig med många väldiga höga höjdpunkter och några väldiga låga lågvattenmärken. Sedan skulle vi märka ut våra utvecklingsperioder i vår resa så långt, under vilka perioder vi lärt oss mest.

Jag gissar att jag redan visste det men det var ganska fantastiskt att få se det så tydligt; Det har alltid varit i mina lägsta lågmärken som min största utveckling skett. Och jag älskar att utvecklas. Det får mig faktiskt att älska mina lågvattenmärken. Älska min lera.

Jag tror dock att jag hittat sätt att hela tiden växa och utvecklas och säkerställa att jag hela tiden utmanar mig själv så att livet inte behöver kliva in och röra till om jag stagnerar för länge. Och jag är otroligt tacksam att jag får mina viloperioder mellan de riktigt stora utmaningarna i livet, men jag är inte längre rädd för dem. För jag vet att de hjälper mig att bli mitt allra bästa jag.

I think this is a buddist saying and I think it’s lovely. I did a Career Timeline not too long ago where we were supposed to draw out the highs and lows of our life and what events had effected us the most. Mine was actually quite artistic with a lot of very high highs and some very low lows. Then we were asked to point out our biggest learning points of our journey so far, during what periods of our lives that we grew the most. 

I guess I always knew this but it was quite amazing to see it so clearly: It has always been in my lowest lows that my greatest growth has happened. And I love to grow. This actually makes me love my lows. Love my mud. 

However, I think I’ve find ways of constantly growing and learning and making sure to always challenge myself so that life don’t have to intervene if I’m in stagnation for too long. And I’m incredibly grateful that I get my periods of rest in between the big challenges of my life, but I don’t fear them. I know they’re helping me becoming the best I can ever be. 

With all my love,

Helena

Den holistiska synen på kroppen

Jag trodde faktiskt Inte att det fanns några alternativ till skolmedicin när jag växte upp. Jag trodde inte ens det var möjligt att ifrågasätta mina läkare eller ta någon form av eget ansvar för min hälsa och mitt läkande. Det låter konstigt, även för mig, nu, men jag antar att det är först när du vet bättre som du kan göra bättre, och jag visste inte bättre då. Det var desperationen som till slut ledde mig till den funktionella medicinen.

Bara för att vara tydlig; jag är väldigt tacksam för skolmedicinen, den har troligen räddat livet på mig och hjälpt mig på många sätt genom åren. Jag skulle inte vara här idag utan kortison och penicillin. Men, skolmedicinen har också orsakat mycket skada under årens lopp. När jag var 13 och kämpade för att få kontroll på min ulcerösa colit, tog det inte lång tid för läkarna att faktiskt erkänna att sex av mina sjukdomsmånader bara handlade om fel- eller övermedicinering.

Att ta ett piller för vilka symtom du än må ha, utan att ta reda på orsaken är galet för mig. Du kanske behöver pillret om ditt tillstånd är akut men du kanske också kan slippa pillret om du såg över din totala livsstil. Skolmedicinen handlar om att kontrollera sjukdom och dämpa symtom, funktionsmedicin handlar om att ställa fråga varför och det är just det som är så tilltalande för mig. Vår kropp är så mycket mer än summan av sina delar.

Som jag skrivit förut, så länge stora pengar är involverade (läs: läkemedelsindustrin) så kommer det att finnas krafter som jobbar emot att människor ska hitta balans i sin egna hälsa. En kombination av de två är just nu den bästa lösningen för mig, men jag ger förstås inte bort VD-posten för min egna hälsa till någon annan.

I never really thought there were any alternatives to conventional medicine when I was growing up. I never even thought to question what my doctors were telling me or to take any kind of own responsibility for my health and recovery. It seems strange to me now but I guess that when you know better you do better. And I didn’t know any better at that time. It was desperation that finally lead me to functional medicine.

Just to be clear, I’m very grateful for conventional medicine, it has probably saved my life and helped me a lot over the years. I wouldn’t be here without cortisone or penicillin. But, it has also harmed me over the years. When I was 13 struggling with getting my ulcerative colitis under control, it didn’t take long before my doctors admitted that 6 months of me being really sick was only because of wrong and too heavy medication. 

To take a pill for whatever condition you might have without asking why is insane to me. Maybe you need the pill if it’s a real emergency but you might also not need the pill if you look over your lifestyle. Conventional medicine is about disease management and symptom suppression, functional medicine is about asking the question why and that’s why it’s so appealing to me. Our body is so much more than the sum of its parts.

As I’ve written before, as long as big money is involved (read: the medical industry) there’s going to be forces working against people actually finding balance in their own health. A combination of the two is currently the best solution for me, but of course not giving away my role as CEO of my own health to anyone.

With all my love,

Helena