Rädsla dödar fler drömmar än misslyckanden någonsin kan

Ibland undrar jag varifrån all denna rädsla vi går omkring och bär på kommer ifrån. Rädsla för att göra bort oss. Rädsla för att göra misstag. Rädsla för att inte passa in. Rädsla för att inte bli accepterad. Jag förstår funktionen av rädsla för höga höjder, stora djur eller häftiga ljud eftersom det faktiskt hade en funktion för tusentals år sedan. Men idag är många av oss inte rädda för just de sakerna, utan vi är rädda för sådant som faktiskt inte alls är farligt.

Vad skulle du göra om din rädsla inte var närvarande? Jag försöker ställa mig själv den frågan då och då, som för att checka av, väljer jag oftast kärlek eller rädsla i min vardag. Ibland inser jag då att jag agerar utifrån rädsla och att det begränsar min livserfarenhet.

Jag vill inte att rädsla ska vara anledningen till att jag missar en fantastisk erfarenhet. Och jag vet, av egen erfarenhet, att när jag möter mina rädslor, använder dem som en kompass för vad jag behöver göra, så känns det så skönt och jag växer alltid när jag gör det.

Jag ser mig själv som en ganska modig person, men jag vet också när jag låter rädslor hålla mig tillbaka och jag kommer alltid sträva efter att det ska hända mer och mer sällan. För jag vill inte missa alla magiska ögonblick som finns gömda bakom mina rädslor. Och om jag misslyckas så kommer jag att växa av det, och jag som älskar att växa! Så, jag tänker våga mer, riska mer och leva mer!

Har du gjort något idag som skrämt dig? Hur kändes det att göra det ändå?

Sometimes I wonder where all this fear that we walk around with come from. Fear of making a fool out of ourselves. Fear of making mistakes. Fear of not fitting in. Fear of not being accepted. I understand the function of fear of heights, of big animals, of loud noise, because thousands of years ago that actually had its function. But today, most of us don’t fear those things, we fear what isn’t dangerous at all, and never will be.

What would you do if fear wasn’t present? I try to ask myself that question every once in a while, to check myself, whether I’m choosing love or fear on the regular. Sometimes I realize that I act out of fear and that it is limiting my life experience. 

I don’t ever want fear to be the reason why I didn’t experience something wonderful. And I know, by my own experience, that facing my fears, and going ahead and doing what scares me always gives me a high and I always grow by doing so. 

I consider myself a quite fearless person, but I know when fear is holding me back, and I will always strive for letting that happen as seldom as possible. Because I don’t want to miss out on the magical things hidden behind my fears. And if I fail, I will grow from it, and I love growing. So, I’m going to risk more, dare more and live more.

Did you do anything today that scared you? How did it feel to do it anyway? 

With all my love,

Helena

Din kropp förväntar sig det du stoppar i dig

Det tar lite tid för våra smaklökar att förändras och åter lära sig vad kroppen behöver för att förbli eller bli hälsosam. Om du har ätit mycket skräpmat och massor av dåligt fett, salt och socker så är det det din kropp kommer att skrika efter och den mat som faktiskt är bra för dig smakar inte alltid så bra i början.

Jag erfar det här när jag ändrade min diet. Den mat jag åt första sommaren var verkligen inte så särskilt upphetsande. (Delvis förstås för att jag inte var van att tillaga den typen av mat.) Mina smaklökar längtade efter salt, socker och transfetter och de hittade inte det i min nya diet så jag kände mig faktiskt ofta ganska besviken på det jag åt. Det tar ungefär åtta veckor att bli av med ett beroende och kalibrera den inre termometern så när du försöker förändra din diet så förvänta dig inga mirakler första dagen.

Idag är det en helt annan grej för mig. Min favoritmat brukade vara pasta med köttfärssås och ketchup men har ändrats till zuccinipasta med tomater och tahinidressing. Jag brukade verkligen längta efter godis men idag tar det bara en blick och min kropp skickar en stark signal; ät inte det där! När jag sötar min smoothie med banan tycker jag ofta att det smakar för sött. Jag kan verkligen längta efter kål eller spenat när jag varit utan det några dagar på grund av resande och det är den mat jag brukade äta som ett nödvändigt ont i slutet av min måltid.

Det är inte helt ovanligt, när jag bjuder på en raw food dessert, att jag får reaktionen Det är gott, men som att någonting saknas och då handlar det ofta om det processade sockret eller de tillsatser som används i vanligt godis som smaklökarna längtar efter.

Det är verkligen värt det att gå igenom invänjningsprocessen och jag skulle inte för mitt liv vilja gå tillbaka till hur jag brukade äta eftersom min hälsa, min energi och mitt liv har förändrats så otroligt mycket till det bättre. Min rekommendation till alla är att börja långsamt, börja med att lägga till istället för att ta bort och ge det tid och din kropp kommer till slut berätta för dig vad den faktiskt behöver och mår bra av.

It takes some time for the taste buds to change and re-learn what is actually needed in order to stay or get healthy. If you’ve been eating junk food with lots of bad fat, salt and sugar this is what your body will crave and the food that is actually good for you might not always taste that good in the beginning.

I experienced this when I changed my diet. The food I was eating that first summer was really not very exciting. (Partly, of course, because I wasn’t used to preparing that kind of food.) My taste buds were looking for the taste of salt, sugar and transfats and they didn’t find it in my diet so I actually felt quite deprived. It takes about eight weeks to get rid of an addiction and calibrate the inner thermometer so in whoever wants to change should not expect miracles in the first day.

Today, however, is a completely different story for me. My favorite food used to be pasta with minced meat and ketchup but has changed to zucchini spaghetti with tomatoes and tahini dressing. I used to crave candy but it just takes one glance and my body sends a clear signal, don’t eat it. When I sweeten my smoothie with banana I think it tastes too sweet. I can get cravings for kale or spinach when I’ve been without for a few days travelling and that used to be the ”necessary good” at the end of my meals. 

It’s not unusual when I treat someone with a raw food dessert that they’re reaction is It’s good, but something is missing and that is often a the processed suger, or the chemical additives you find in conventional treats that the body is used to. 

It’s so worth giving the body some time to adjust, I will never ever go back to how I used to eat because my health, energy and life has improved so dramatically. My suggestion to anyone who wants to change is to go slow and start by adding instead of removing, listening to your body and you will eventually learn to hear its true needs.  

With all my love,

Helena

Enzymer för att bryta ner maten

Det finns mycket att säga om enzymer och jag är ingen expert, men jag vet detta: de är extremt viktiga och sedan jag började ägna mina mer uppmärksamhet så har min matsmältning förbättrats avsevärt.

Enzymer är aktiverade proteiner som faktiskt gör allt arbete inuti våra celler. De är katalysatorer som startar den fysiologiska process som håller oss vid liv och vid god hälsa. Vi behöver enzymerna för att producera energi, absorbera näringsämnen, regulera våra hormoner, läka skador och göra oss av med gifter. Vi har kartlagt mer än 5 000 enzymer sedan 1930-talet och de är kategoriserade som metabola-, matsmältnings- och matenzymer.

Eftersom vår mat idag är starkt processad, vi äter mycket syntetiska läkemedel och vår livsstil är full av stress så har de flesta av oss obalans i enzymerna vilket skapar mag- och tarmproblem. otillräckligt näringsupptag och massor av infektioner.

Det jag försöker göra för att hålla mina enzymer i balans, förutom att hantera min stress, äta bra och träna tillräckligt, är följande;

  • Jag tuggar min mat (och det jag dricker). Förutom att komma ihåg att min mage inte har några tänder så är det också viktigt för att sätta igång den enzymproduktion som behövs för att smälta maten i magen. När jag dricker smoothies så lägger jag på topping för att jag ska komma ihåg att tugga. När jag dricker en grön juice gör jag det långsamt och trycker upp tungan mot baksidan över övre tandraden eftersom det stimulerar salivproduktionen mellan klunkarna. Jag försöker också att inte tugga tuggummi för länge eftersom det stimulerar salivproduktionen i onödan, och slösar således med mina värdefulla enzymer.
  • Jag äter raw food, eller rå mat. Enzymer är känsliga rackare som dör vid upphettning, så jag försöker äta så mycket mat som möjligt rå. När jag äter tillagad mat försöker jag börja med något rått, som en morot eller en sallad, för att sätta igång enzymproduktionen som behövs för att smälta den tillagade maten som sedan kommer. Mat med extra mycket enzymer är avokado, bananer, dadlar, kiwi och extra virgin olivolja.
  • Jag blötlägger nötter och frön. Jag skulle inte säga att jag är särskilt bra på detta men jag gör det när jag kommer ihåg och har tid. Nötter och frön innehåller massor av enzymer men också en massa ämnen som gör att vi inte kan ta upp dem ordentligt. När vi blötlägger dem så aktiverar vi dem så att vi lättare kan ta upp de värdefulla enzymerna.
  • Jag tar cellenzymer som ett kosttillskott. En vanlig dag tar jag en till frukost. Har jag ätit riktigt tung mat så tar jag ett par extra. Som med alla kosttillskott tycker jag det är viktigt att gå till en riktigt bra hälsokostaffär och köpa en välkänt märke som inte använder för mycket tillsatser i tillskotten.

Jag hoppas verkligen att det här kan hjälpa dig i att ge dig in i enzymernas värld och undersöka hur dina mår!

There’s a lot to be said about enzymes and I’m no expert, but I do know this; they’re extremely important for digestion and since I started paying attention to the enzymes mine has improved dramatically.

Enzymes are activated proteins that actually do all the work in our cells.  They are catalysts that start the physiological processes that keep us alive and well. We need the enzymes to produce energy, absorb nutrients, regulate our hormones, heal wounds and remove toxins. We have discovered more than 5 000 enzymes since the 1930s and they are categorized in metabolic-, digestive- and food enzymes.

Because our food today is highly processed, we eat lots of medications and our lifestyle is filled with stress, lots of people have imbalanced enzymes which causes stomach or gut problems, insufficient absorbing of nutrients and lots of infections. 

What I try to do to keep my enzymes in balance, aside from managing stress, eating well and getting enough exercise, are the following;

  • Chewing my food (and my drinks). Aside from remembering that the stomach has no teeth, chewing is also important to start producing the enzymes necessary to digest the food. When I drink smoothies I put a topping on to remember to chew. When drinking a green juice I do it slowly and press my tongue against the back of my front teeth to stimulate the production of saliva between the zips. Also, I try not to chew my gum for too long since that stimulates the saliva production in vain, wasting precious enzymes.
  • Eating raw food. Enzymes are fragile and when heated they are destroyed so I eat as much raw food as possible. When eating a heated meal I try to start with something raw, like a side salad or a carot, to get some food enzymes in there and help the digestive enzymes going before the rest of the food goes down. Food with extra enzymes include avocado, grapes, banana, dates, kiwi and extra virgin olive oil.
  • Soaking nuts and seeds. I wouldn’t say this is my A-game but I do it whenever I have time. Nuts and seeds contains lots of enzymes but also lots of compounds that prevent the enzymes from working properly. By ”activating” them through soaking the for some hours the enzymes are more easily accessible.
  • Taking digestive enzyme supplements. On a normal day I take one with breakfast every morning. If I have eaten a heavy meal I take extra ones. As with any supplements I think it’s important to go to an accredited health store and make sure you get the best ones, whole-food based and free from binders and fillers. 

I really hope this lesson serves you in looking into how your enzymes are doing.  

 

With all my love,

Helena

 

Motsatsen till lycka är inte olycka

Om det finns en motsats skulle jag säga att den är förtvivlan, eller hopplöshet. Jag kan vara lycklig och olycklig på samma gång, olyckan kan vara vacker och nödvändig.

När jag var i tidiga 20-årsåldern hade jag en ganska djup depression, jag refererar till den som ”svarta hålet”. Det fanns en hel del i mitt liv jag inte hade bearbetat och på många sätt, var jag inte sann mot mig själv. Jag var inte sann vare sig i mitt sätt att leva, i mina tankar eller i mitt hjärta. Jag visste inte vem jag var. Jag tryckte undan mina känslor tillräckligt mycket och tillräckligt länge för att till slut få panikångest. Hopplöshet och förtvivlan var de ord jag kunde hitta för att beskriva hur jag kände under den här perioden. De var de känslorna jag vaknade och somnade med och när jag läser dagboksanteckningar från den här perioden kan jag verkligen känna så mycket medkänsla med den där unga kvinnan som var jag. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka och hålla om den där tjejen och berätta för henne att det kommer att bli bra.

Jag fick hjälp av en psykiater som jobbade med EMDR (Eye Movement Desenitization and Reprocessing) vilket är en metod för att komma åt gamla och ibland blockerade minnen genom ögonrörelser. (Våra ögon har en tendens att låsa sig vid en fast punkt när vi kommer till den jobbiga biten, vilket även vår hjärna gör.) Terapin tvingade mig att ta tag i vissa saker och erkänna vissa saker för mig själv och ledde till en hel del förändringar i mitt liv.

När jag avslutade terapin hade jag fortfarande en del motstånd mot att göra de förändringar jag visste var nödvändiga men jag fann till slut modet och tog emot hjälp för att göra dem. Det var inte förrän vid ett uppföljningssamtal sex månader senare som jag verkligen förstod den enorma förändring jag hade gått igenom både mentalt, känslomässigt och rent praktiskt.

Jag kommer dock ihåg exakt var och när känslan av hopplöshet och förtvivlan lyftes ifrån mig. Det var sommar, tidig eftermiddag, när jag cyklade hem från jobbet som brevbärare, en helt vanlig dag, när känslan slog mig som en blixt, hopp. Det var verkligen som att ta bort händerna, som jag så länge pressat hårt för mina ögon, för att inse att jag faktiskt levde i ljuset. Det är verkligen ett så levande, starkt och underbart minne som jag för alltid kommer att vara så tacksam för.

Med det försöker jag inte säga att det är lätt att ta bort händerna för ögonen eller att jag anklagar mig själv för att jag inte gjorde det tidigare. Jag behövde gå igenom den där perioden i mitt liv. Jag behövde de erfarenheterna i mitt liv. Om jag inte haft dem, skulle jag inte vara där jag är och den jag är idag. Och jag är precis där och den jag ska vara.

If there is an opposite I would say it is despair, or hopelessness. I can be happy and sad at the same time, sadness can be beutiful and necessary. 

When I was in my early twenties I had a quite severe depression which I refer to as ”my black hole”. There were a lot of things I hadn’t dealt with and in so many ways I wasn’t true to myself. Not in the way that I lived, not in my mind or heart. I didn’t know myself. I suppressed my emotions enough to give me panic attacks. Hopelessness and despair were the words I could find to describe how I was feeling at this time. That’s the feelings I woke up and fell asleep with and when I now read my journals from this time I feel so much compassion for that young woman. I wish I could go back and comfort her and tell her that everything will be okay.

I got help from a physiatrist working with EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) which is a way of retrieving old and sometimes blocked memories with moving your eyes at the same time. (Your eyes has a tendency to lock when we get to the painful part, and so does the mind.) The theraphy forced me to acknowledge a lot of things about myself and my life and I knew I needed to make some changes. 

When ending the theraphy I still had some resistance to making the changes necessary but eventually I found the courage I accepted the help from the universe to do them. It wasn’t until a follow up session with the therapist six months later that I fully realized what transformation I had gone through.

What I do remember though, is the exact moment when my despair and hopelessness lifted. It was in the summer, early afternoon, I was bikinig home from my job as a mail man on an ordinary day, when it struck me like a lightning; hope. It truly was like removing my hands, pressed tightly against my eyes for so long, realizing I was living in the light. It’s such a vivid, powerful and wonderful moment in my mind that I’m forever grateful for.

This is definately not to say that it’s easy to remove those hands or that I blame myself for not doing it earlier. I needed to go through that period in my life. I needed to have those experiences. Or else, I wouldn’t be here, be who I am, today. And I’m exactly where I need to be. 

 

With all my love,

Helena

Turn the mess into a message

Jag vet att jag tjatar om det här, men det är något av de viktigaste för mig så jag kommer fortsätta upprepa mig, en förhoppningsvis med lite olika vinklingar.

Oavsett vilken situation eller i vilka förutsättningar vi befinner oss så har vi alltid ett val, att välja kärlek eller rädsla. Varje gång vi väljer kärlek så kan vi också hitta lektionen som finns gömd däri. En konflikt med någon du älskar kan lära dig något om gränssättning eller förlåtelse. Ett missat tåg kan ge dig ett oväntat andrum att njuta av solen. Ett jobb du inte fick kan visa sig vara möjligheten till ett ännu bättre alternativ precis runt hörnet. En sjukdom kan ge ovärderliga insikter om meningen med livet.

Vilken situationen är spelar ingen roll, valet finns alltid där. Och även om vi ibland behöver stanna i kaoset (the mess) ett tag, acceptera det och verkligen känna det för att sedan kunna släppa taget, så är det aldrig försent att vända det till en lärdom (the message).

I know I advocate this a lot, but I think it’s a really powerful message so it’s worth repeting. 

Whatever situation or circumstance we find ourselves in, we always have a choice; love or fear. Whenever we choose love we can also retrieve the lesson that’s hidden within. A conflict with a loved one can teach you something about boundaries or forgiving. A missed train can give you an unexpected breathing break to enjoy the sunshine. A job opportunity that didn’t turn out the way you wanted it, can be the chance for an even better opportunity just around the courner. A disease can give invaluable lessons about the meaning of life. 

It doesn’t really matter the situation, the choice is always there. And even though we sometimes need to stay in the mess for a while, acknowledge it and feel it to be able to let the mess go, it’s never too late to turn it into a message.  

With all my love,

Helena

Sanningen bakom mitt läkande

Inlägg nummer 100 och lika många lektioner jag har lärt mig har skrivits ner. Det är verkligen ett privilegium att få reflektera över min resa så här långt och lära mig mer om den genom att sammanfatta mig i dagliga små munsbitar. Jag känner mig så välsignad med den här resan och tacksam för dig som supportar mig och som förhoppningsvis själv får några insikter och lärdomar längs vägen.

    Jag tänkte att det vore passande att fira 100 genom att dela med mig av min egna sanning om anledningen till mitt läkande. När jag pratar med andra om min resa så hamnar mycket fokus på den fysiska biten av det, särskilt min diet. Själv tror jag att det endast är en liten del av sanningen. Jag tror att mitt läkande handlar om dessa huvudteman, i ordningen angiven;

    1. Att lära mig att älska mig själv. Acceptera och förlåta mig själv. Utan det hade mitt läkande inte varit aktuellt alls eftersom jag inte hade trott på att jag var värd det.
    2. Flytta fokus från sjukdom till hälsa. Jag fokuserade, under så många år, på vad som var fel på mig snarare än att fokusera på det som var friskt och hälsosamt. Att tro att hälsa och välmående är mitt naturliga tillstånd och att allt annat handlar om obalans har gjort all skillnad.
    3. Lita på min andliga vägledning. Närhelst jag flyter för långt bort ifrån Kärleken (vilken är min religion) tappar jag fotfästet och tar dåliga beslut för mig själv och min hälsa. Det här handlar, för mig, även om yoga, meditation och att be om hjälp.
    4. Att välja kärlek framför rädsla. När jag möter rädslan, så väljer jag kärleken. Det här har även verkligen hjälpt mig i min stresshantering vilket jag tror har varit så viktigt eftersom stress ligger bakom så mycket inflammation och sjukdom.
    5. Få ordning på min fysiska hälsa. Det är här kosten, sömnen, träningen och kosttillskotten kommer in. Det är förstås så otroligt viktigt för läkande, men jag tror samtidigt att det andra måste komma först.

    Om du kämpar med obalanser eller sjukdom i ditt liv, säkerställ att du tittar på helheten; kropp, själ och sinne. En obalans på ett område kommer att påverka de andra. Om du kan få balans inom alla områden kan du läka på riktigt.

    So, we’ve come to page 100 of the book of 2015 and the same number of my life lessons put into print. It’s a real privilege for me to be able to reflect upon my journey so far and to get to learn more about it by scribbling it down into daily munch bites. I’m so truly blessed with this journey and grateful for you who is supporting me and hopefully getting some insights and learnings also along the way. 

    I thought it would be fitting to celebrate one hundred with sharing my own belief about why I have healed. When talking about my journey a lot of focus is put on the physical part of it, specifically my diet. Personally, I think that is only one small piece of the puzzle. I think my healing is about these main themes, in this order;

    1. Learning to love myself. Accepting myself and forgiving myself. Without this, I don’t think healing would have come to be at all because I wouldn’t have believed I was worth it.
    2. Shifting my focus from sickness to health. For so many years I was focusing on what was wrong with me rather than looking at everything that was well and healthy. Believing that my natural state is health and that everything else is just imbalance makes all the difference. 
    3. Relying on my spiritual guidance. Whenever I drift too far away from Love (which is my religion) I loose track and make the wrong decisions for myself. This also includes meditation, yoga and prayer. 
    4. Choosing love over fear. Whenever I see fear, I choose love. This has also helped me manage my stress levels which I think is a huge part of my healing because stress is a big factor in a lot of inflammation and disease.
    5. Getting my physical health in order. Here’s where the diet, the sleep, the exercise and the supplements come in. It is oh, so important, but the other things needs to come first. 

    Are you struggling with imbalance or disease in your life, make sure to look at the whole picture; body, mind and spirit or soul. An imbalance in one area will affect the rest. Heal all areas and you can heal your life.

     

    With all my love,

    Helena

    Vikten av en varierad kost

    När jag ändrade min kost gick jag även över på en rotationsdiet vilket innebar att det jag åt dag 1 fick jag inte äta förrän dag 5 igen. Det tar 3-4 dagar för maten att ta sig igenom kroppen innan det har processats ordentligt. Med en väldigt begränsad diet var det här verkligen en av de mest utmanande bitarna. Men det hjälpte mig också att hitta ny mat som jag inte provat tidigare. Jag åt till exempel olivolja en dag, avokadoolja dag 2, valnötsolja dag 3 och hampaolja dag 4, för att sedan börja om igen.

    Det fanns tre huvudanledningar till att jag behövde gå på rotationsdiet;

    1. För att säkerställa att nya allergier (typ III) inte skulle dyka upp. Risken att skapa nya allergier är extra hög när vi provar ny mat eller när vi äter en specifik mat för ofta. Det är till exempel vanligt att de som vill sluta äta mjölkprodukter går över på sojaprodukter varje dag och då skapar en allergi mot soja. Av den anledningen är det viktigt att variera sin kost så att kroppen inte ersätter en allergisk reaktion med en annan.

    2. Om ett misstag gjordes vid test av allergier så blir inte skadan så stor. Genom att rotera och variera kosten blir effekterna av att äta mat som du egentligen inte tål, lika stora. Effekterna av vissa gifter och bekämpningsmedel i maten blir också begränsad genom att variera kosten.

    3. Optimal näringstillförsel. Genom att variera kosten säkerställer vi att vi får i oss de näringsämnen vi behöver ifrån olika källor.

    Som jag har skrivit om tidigare så var jag väldigt strikt med min diet i början och jag skrev kostdagbok över allt jag stoppade i mig. Jag märkte all mat med rött, grönt, gult eller blått för att hålla koll på vad jag fick äta vilken dag och jag tror att den disciplinen var en av framgångsfaktorerna för mig.

    Idag är jag inte längre lika strikt. Jag försöker se till att äta så varierat som möjligt, inte äta samma frukost varje morgon, säkerställa att mina mål är färggranna (naturligt så förstås) och kommer från olika källor. Jag tror att vår kropp vänjer sig vid den mat vi äter för ofta så även om den är nyttig kan näringsintaget gå ner för att kroppen helt enkelt har vant sig.

    Idag skulle jag tipsa vem som helst om att variera maten, våga testa nytt och experimentera och ge kroppen en stor bredd på maten, helst mat från växtriket.

    When I changed my diet I also switched to a ”rotation diet”, meaning that what I ate on day 1 I had to stay away from until day 5. It takes 3-4 days for a food to travel through the body and intenstines before it is fully processed. With a very limited diet this was obviously one of the most difficult parts. But it also helped me find new foods that I hadn’t tried before. For example I had olive oil one day, avocado oil the second, walnut oil the third and hemp oil the fourth. 

    The reasons why I needed to be on rotation were three;

    1. Make sure that new allergies (type III) don’t come up. The risk of creating new allergies is extra high when trying to eat new foods or eating one specific food too often. E.g. when people take out dairy and replace it with soy products eaten every day the body can create an allergy for soy beans. For this reason, the diet needs to be various for the body not to replace one allergy with another. 
    2. If a mistake has been made in identifying the allergy the effect won’t be too high. By rotating the diet the bad effects from consuming the non tolerable foods you are not aware of are limited. The effects from specific toxins and pesticides in the food are also limited. 
    3. Optimal nutrition. A big variety in the diet helps the body get all the nutrients it needs from different sources. 

    As I mentioned before, at the start of this food journey I was very rigid with what I ate, and I kept a journal of every single bite I ate. I labeled my days in green, blue, red and yellow and marked all my foods accordingly to know what I could eat on the different days. I think this was one of the successes of my recovery.

    Today, however, I’m not that rigid. Though I try to make sure not to eat the same food every day, keep a variation on my breakfasts and make sure my food is always colorful and comes from various sources. I also think that the body gets so used to the food we eat every day that it doesn’t really take notice, or extract all the nutrients in there. 

    So, my advice to anyone is; keep a variation in your diet, dare to experiment and give the body the wide spectrum of foods it needs, preferably from the plant kingdom. 

     

    With all my love,

    Helena

    What other people think of you is none of your business 

    Människor kommer att döma dig oavsett vad du gör, så du kan lika gärna göra det du vill.

    Jag vet att jag skrivit om detta tidigare men det är verkligen en som jag behöver jobba med så det är värt att upprepas. Andras åsikter.

    Jag växte upp med Jantelagen (vem tror du att du är?). Jag har spenderat mycket tid och energi på att oroa mig över vad andra ska tycka. Tänk om de dömer mig? Tänk om det tycker att jag är korkad? Tänk om de tror att jag tycker att jag är förmer? Ja, du fattar. Det är verkligen utmattande och jag tror vi alla har varit där.

    Men, grejen är ju den att vi inte kan hoppa in i folks huvuden, vi kan inte veta vilka värderingar och åsikter de har vilket gör det omöjligt för oss att faktiskt veta vad de tänker. I tonåren ville jag inte äta godis bland folk för jag tänkte att andra skulle döma mig och tänka Kolla på den där tjejen, där går hon och äter godis fast hon ser ut som hon gör, det är ju äckligt! (Jag blir verkligen ledsen idag när jag inser vilka mantran jag gick runt med i mitt huvud.) Jag förstod inte då, att beroende på deras kontext, så kunde tanken lika gärna vara Kolla på henne, hon verkar härlig och kärleksfull, unnar sig lite godis och verkligen njuter av det. Eller vilken annan tanke som helst. Men med största sannolikhet så skulle ingen reagera på vad jag gjorde över huvud taget. Vi tror ofta att människor ska tänka en massa saker om oss och döma oss baserat på vad vi gör när de 9 gånger av 10 inte tänker någonting om oss, de har ju fullt upp att fundera över sig själva eller kanske över vad du ska tänka om dem.

    Du kan inte kontrollera eller veta vad andra ska tycka eller tänka om dig. Och du kommer aldrig att älskas av alla. Människor kan störa sig på dig av anledningar du inte i din vildaste fantasi visste fanns. Så du kan lika gärna göra din grej, med goda intentioner, och låta andra få göras deras.

    People are going to judge you whatever you do, so you might as well do what you want. 

    I’ve been around this topic before but it’s one I really have to struggle with so it’s worth repeting. Other people’s opinions.

    I grew up in a culture of ”Jante” (who do you think you are?). I’ve spent a lot of time and energy on worrying about what other people might think. What if they judge me? What if they think I’m stupid? What if they think that I might think that I’m better? Yeah, you get it. It’s really exhausting and I think we’ve all been there. 

    But, the thing is, we can’t jump into other people’s mind, we can’t know their values and opinions which makes it impossible for us to know what they might think. In my teens, I didn’t want to eat candy in front of other people because I thought other people’s judgement would be Look at her, how can she eat candy, looking the way she already does, it’s disgusting. (I get really sad now realizing what mantras I kept feeding myself with.) I didn’t realize that, depending on their context, the thought might as well be Ah, look at her, she seems like a really loving person, treating herself to some candy and really enjoying it. Or whatever other thought. But most probably, no one would notice what I was doing. We often think that other people will think certain things about us as a consequence of what we do or say when 9 times out of 10 they won’t think anything about us, cause they’re too busy with their own lives. 

    You can’t control nor know what other people think of you. And you’re never going to please everyone. You might tick people off for reasons you could never imagine. So, you might as well do your thing, with good intentions, and let others do theirs.  

     

    With all my love,

    Helena

    Ibland behöver det bli värre innan det kan bli bättre

    Jag är ingen pessimistisk person, det här är något jag vet av erfarenhet. Speciellt när det gäller förändringar i kosthållningen.

    När jag, över en natt, tog bort nästan allt från min diet, från socker till kaffe till mjölk till salt, så kände jag definitivt av det. De två första veckorna var verkligen inte trevliga med huvudvärk, illamående och låg energi. Det var alla gifter som behövde komma ut och min kropp behövde läka sina beroenden. Man kan ju tycka att den som planerade den timingen inte var så smart eftersom det ju är i början av en livsstilsförändring, när vi verkligen behöver supporten som bäst, som vi inte får den.

    Jag slutade med socker igen för ett par månader sen, ingen mörk choklad, inga gluten- och mjölkfria desserter eller glutenfri lakrits. Även om jag trodde att jag verkligen inte åt mycket av det så fick jag huvudvärk i alla fall i några dagar. Det kanske är så det är. Nu när jag vet att jag kommer att få en förstförsämring så är det lättare att vara förberedd. Jag blir också mer motiverad av att veta att ju sämre jag mår i början, desto mer skit hade jag i kroppen som behövde komma ut.

    Ibland behöver det bli sämre innan det kan bli bättre.

    I am not a pessimistic person, but I know this from experience. And it especially applies to changes in your diet.

    When I, quite dramatically, ruled out almost everything from my diet, from sugar to coffee to dairy to salt, I definitely felt it. The first two weeks weren’t really pleasant with headaches, nausea and low energy. It was all the toxins that needed to get out and my body needed to heal from the addictions. One might think that the timing wasn’t really clever from whoever planned this because it’s definately in the first days you need the best support in dealing with the cravings, and it’s just that you’re not getting. 

    I just quite sugar again, no more dark chocolate, gluten- and dairy free desserts or glutenfree licorice. And though I hadn’t had a lot of that, the headaches stuck around for a few days. I guess that’s just the way it is. But, for me, it definately helps to know what to expect and to prepare for it. And I also get more motivation from knowing that the worse I’m feeling the more toxins I was having before.

    Sometimes it needs to get worse before it can get better. 

     

    With all my love,

    Helena

    Om du vill växa kommer det inte alltid att vara bekvämt

    Livet går inte alltid lätt, och det är inte heller det jag vill, eftersom jag vill växa och utvecklas. Jag är här för att lära, bli mer upplyst och den bästa versionen av mig själv. Det betyder också att det inte alltid är bekvämt.

    Jag har gått igenom många faser av att hitta nya sidor hos mig själv, upplevt obekväma känslor och situationer. Jag gillar inte alltid det jag ser hos mig själv men jag kan lära mig att förlåta mig själv och acceptera den jag är. Men det kräver lite obehag innan jag kommer dit. Det kräver mycket kärlek.

    Jag valde att komma hit för att lära och jag vet att det inte händer i min komfortzon, jag behöver komma ut och stretcha lite, till och med riska. Jag behöver välkomna förändring och ha ett öppet, icke dömande sinne. Jag behöver välja kärlek framför rädsla, om och om och om igen. Att veta att jag kommer att se tillbaka på den vackra, och smärtsamma, lektionen med tacksamhet, hjälper mig att känna tacksamhet även när jag är mitt i stormen.

    Life is not always a smooth ride, and I don’t really want it to be, because I want growth. I’m here to learn and to grow and become more enlightened and the best version of myself. It also means not always being comfortable.

    I’ve been going through a phase of seeing new sides of myself, experiencing uncomfortable emotions and situations. I don’t always like what I find in myself but I can learn to forgive myself and accept it. But it requires a bit of discomfort before I get there. It requires a lot of love. 

    I chose to come here to learn and I know that that doesn’t happen in my comfort zone, I need to get out and stretch or even risk. I need to welcome change and keep an open non judging mind. I need to choose love over fear, over and over and over again. Knowing that I’ll look back at this beutiful, but somewhat painful, lesson with gratitude for the learnings helps me feel gratitude in the midst of it as well.

    With all my love,

    Helena