Du har alltid ett val

Jag tror att det finns en plan. En mening. Men jag tror också att vi har en fri vilja. Ett val. Vi har alltid friheten att välja.

När livet känns tufft och ”motgångarna” hopar sig – väljer du att se det som en kris eller som en intensiv utvecklingsperiod? När en relation tar slut eller när du förlorar något som varit viktigt för dig – är det slutet eller kanske början på något nytt?

Livet har den mening vi ger det. Väljer du att se divine timing i det som sker i ditt liv eller väljer du att se dig själv som ett offer för yttre negativa omständigheter? 

Som vanligt, jag säger inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Vad väljer du?   

 Med all min kärlek,

Helena

Du har alltid ett val

Jag tror att det finns en plan. En mening. Men jag tror också att vi har en fri vilja. Ett val. Vi kan alltid välja.

När livet känns tufft och ”motgångarna” hopar sig – väljer du att se det som en kris eller som en intensiv utvecklingsperiod? När en relation tar slut eller när du förlorar något som varit viktigt för dig – är det slutet eller början på något nytt?

Livet har den mening vi ger det. Väljer du att se divine timing i det som sker i ditt liv eller väljer du att se dig som ett offer för yttre negativa omständigheter.

Som vanligt, jag säger inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Vad väljer du?

Förebyggande hälsa för sjuttsingen!

Jag vet att jag berört detta ämne förut men jag hör det så ofta att jag behöver skriva om det igen; När jag har fyllt 50, då ska jag börja ta hand om mig bättre eller Vad skönt att jag är frisk så att jag inte behöver tänka på allt det där kring hälsa eller Shit, vad det där måste ta tid, jag skulle aldrig ha tid att bry mig så mycket. 

Om vi ägnade mer tid, resurser, uppmärksamhet och diskussion åt förebyggande hälsovård skulle vi inte behöva lägga lika mycket av allt detta på sjukvård.

Om vi skulle fokusera mer på att ta hand om oss och vårda vår hälsa medan den finns så skulle vi vara bättre rustade att hantera livets stora utmaningar när de väl kommer, oavsett om de är fysiska eller psykiska. 

Om fler skulle ta hand om sig bättre så skulle fler känna hur det verkligen känns att må bra, kunna leva ut sin fulla potential och ha så oändligt mycket mer att ge till världen. Om vi ger oss själva syrgasmasken först, först då kan vi finnas där för dem som behöver oss. 

Den värld vi lever i idag behöver verkligen få ta del av det som bara du kan bidra med. Så ta hand om dig, kropp, själ och sinne, varje dag, så att du kan gå ut i världen och vara ditt bästa jag!

  
Med all min kärlek,

Helena

Tro inte alltid på dina tankar – The Work

Jag gick en grundkurs i Byron Katies The Work för ett par veckor sedan. Det handlar om att ifrågasätta sina tankar och förgivettaganden genom att ställa fyra frågor; Är det sant? Kan du verkligen veta att det är sant? Hur påverkas du när du tror på den tanken? och Vem skulle du vara utan den tanken? När du gått igenom dessa fyra frågor och en massa underfrågor så vänder du på tanken. 

En tanke kan till exempel vara att Jag behöver prestera för att vara älskad av andra (men det kan vara vilken tanke som helst, stor som liten). På första frågan kanske jag säger ja eftersom det är djupt rotat i mig. Då kommer en ytterligare fråga om jag verkligen kan veta att det är sant. Den är ju svår att komma runt eftersom jag ju inte vet allt, framför allt inte om den större ordningen i universum. Kanske konstaterar jag att jag tror att det är sant men att jag inte vet. Den tredje frågan får mig att gräva mer och titta på konsekvenserna att jag tror detta, hur det påverkar min vardag, mig i relation till andra, vad jag faktiskt får ut av att tro på det här osv. Sista frågan handlar om att tänka bort tanken; om den inte fanns, vem skulle jag vara då? När den här undersökningen,The Work, är gjord är det dags att vända på steken; Jag behöver inte prestera för att vara älskad av andra eller kanske ännu hellre Jag behöver inte prestera för att älska mig själv.

Jag är verkligen en förespråkare för positivt tänkande men jag vill inte att det ska göras på bekostnad av vårt mörker. Det finns där och behöver ibland lite uppmärksamhet för att vi ska kunna släppa taget om det. När vi dock tittar på det lite för ofta och utan verktyg blir det dock lätt ältande vilket inte är särskilt konstruktivt eller flyttar fram våra positioner. Här tror jag att The Work kan vara till hjälp. Att verkligen skärskåda våra tankar och se vad de gör med oss, för att, utifrån den kunskapen kunna göra medvetna val. Vi är inte våra tankar, vi har dem och vi kan, välja vilka som ska få slå rot.  

Med all min kärlek,

Helena

When there’s no way out, there’s still a way through

Ibland slår livet oss med en klubba i huvudet. Det kan i alla fall kännas så. När det känns som att vi går igenom helvetet och vi vet att det enda vi kan göra är att fortsätta gå. Ett steg i taget. Ett andetag i taget. Det är allt. För några år sedan skrev jag ett tröstebrev att ta till när det blir svart. När vi inte kan annat än hålla händerna för ögonen för att vi är alltför rädda för att ta bort dem och se att vi faktiskt är omgivna av ljus. Här kommer det.

Till mig själv, om jag nånsin hamnar där igen, och till alla andra som varit där, eller kanske är just nu. I det svarta ångesthålet.

Det blir bättre.
Det finns en mening.

Du kommer att känna livslust igen.

Om du inget annat orkar än att andas, så gör bara det, du behöver inte mer.

Kämpa inte emot, låt det vara, det är som det ska och det är okej. Var bara. Döm inte. Släpp taget.
Se på det som är vackert. Lyssna på det som ger ro. Ät det som är gott. Gör det som känns skönt. Även om du inte ser någon mening i det just nu så är det gott för själen.

Be om hjälp.

Släpp in andra människor. Låt andra människor få ta hand om dig.

Gråt. Skrik. Slå (inte på någon/något som får ont). Kvid. Jämra. Skratta. Sov. Blunda. Gör det du behöver. Släpp ut, men håll om.

Det blir bättre, jag lovar.
  

Med all min kärlek,

Helena

Jag är inte mina tankar och känslor, jag har dem

Den här har verkligen varit en deal breaker för mig. Jag har för mig att den kom till mig ifrån en varm själ när jag var mitt i en livskris, kände mig upptagen av mina känslor och kidnappad av mina tankar. Det var en sådan befrielse när det äntligen sjönk in. Jag är oavsett vad.
Jag ser det som ett djupt hav, oavsett vad som pågår på ytan; höga vågor, stormar, regnoväder och åska, djupt där nere är det alltid lugnt. Jag blir förstås upptagen av mina känslor då och då, särskilt stark ångest tycker jag är utmanande, men jag märker att jag blir bättre och bättre på att identifiera mina känslor för vad de är, acceptera dem och låta dem vara eller släppa taget om dem beroendes på vad jag behöver. Det är likadant med tankarna, jag behöver vara i kontakt för att känna igen när jag låter mina tankar kontrollera mig för mycket. Jag försöker då beama mig utanför min kropp och se på mig själv med lite distans. Allt blir oftast klarare med lite perspektiv och jag kan sortera vad som är mina tankar om en specifik situation eller person och vad som faktiskt pågår.

Under ytan är det alltid lugnt.

  
Med all min kärlek,

Helena

Kraften i att ändra frågan ”Varför händer detta mig?” till ”Vad är det jag behöver lära mig nu?”

Jag förstår att den här kan vara kontroversiell, det är i alla fall en av reaktionerna jag får när jag pratar om det. Men i mitt liv, har detta verkligen varit livsomvälvande. Att förflytta mig från att vara ett offer till en student, från pessimist till optimist.

Jag tror att det finns en mening med allt som händer och vi alla har vår individuella väg att vandra. Det betyder inte att vi inte har en fri vilja och att allt är förutbestämt, vi har alla möjligheten att gå omvägar och gå vilse ibland. För mig betyder det att vi är här för att lära oss och utvecklas, från allt våra erfarenheter och att det är via våra utmaningar som vi utvecklas mest.När jag möter motgångar eller riktigt tuffa utmaningar försöker jag hitta lärdomen i det som händer, vad är det jag behöver lära mig som jag inte riktigt förstått än? På det här sättet är det lättare för mig att bli konstruktiv och hitta en ny väg. Det betyder inte att jag inte blir ledsen och de som står mig nära vet mycket väl att jag i perioder varit riktigt urless på alla utmaningar, men jag försöker att inte stanna där längre än nödvändigt. Life’s too sweet to be bitter och att gå omkring och älta kommer inte lösa situationen oavsett så jag kan lika gärna försöka lista ut kursinnehållet och bara ta till mig av lektionen.
Om du inte har provat så rekommenderar jag det verkligen – berätta hur det funkar för dig!

  
Med all min kärlek,

Helena

Min kropp är mitt verktyg i den här världen

I’m a spiritual being having a human experience. Jag har fått den här kroppen, som den ser ut och med de förutsättningar den har, för att sprida kärlek och ljus i den här världen. Det är min övertygelse.
För att kunna göra det behöver jag säkerställa att min kropp är så stark och hälsosam som den har förutsättningar att vara. Att den är kapabel att jobba med mig, inte emot mig. Min kropp är min kompanjon, mitt verktyg, den fysiska resurs jag har för att kunna göra det jag har kommit hit för att göra. Den här insikten har verkligen hjälpt mig att ta bättre hand om min kropp (jag får bara en) och att göra hälsosamma val varje dag. Innan jag äter, dricker eller använder min kropp på något sätt försöker jag påminna mig själv att ställa frågan; Är det här till fördel för min kropp? Om min kropp hade en röst (vilket den självklart har, vi behöver bara lära oss att lyssna på den) skulle den säga; tusen tack för den fina gåvan, jag behövde verkligen just precis det här!?
Jag spårar förstås ur ibland men jag försöker hålla mig till 80/20-regeln, 80% av bra och hälsosamma val och 20% av kanske inte bäst i klassen (i förhållande till mina egna val, inte i jämförelse med någon annan).

Jag är 33 år och planerar att vara här ett bra tag till och bidra till en massa gott i den här världen, så mitt verktyg, min kropp, behöver få den bästa tänkbara servicen längs vägen.

  
Med all min kärlek,

Helena

En kronisk diagnos är ingen livstidsdom

Alla diagnoser jag har ”fått” har varit kroniska sådana. Det har gjort att jag, förutom att kämpa med att bli bättre från det akuta tillstånd där de upptäckts, också behövd bearbeta en livstidsdom. Hur kommer den här sjukdomen att utvecklas över tid? Hur många skov kommer jag att få? Hur kommer den här domen att påverka min livskvalitet och mina möjligheter att uppfylla mina drömmar? Det har gjort sjukdomsperioderna så mycket jobbigare och svårare att hantera. Det har ofta känts överväldigande. 

Idag har jag en annan syn på kroniska diagnoser. Vi kan läka, även från dessa. Och även om vi inte gör det så skulle jag hellre benämna det som går i skov som återkommande. Kanske kommer sjukdomen tillbaka efter att den har läkt, kanske gör den inte det alls. Men alldeles oavsett så tycker jag att det är fel att så många människor idag går omkring med domen av en kronisk sjukdom trots att de är hälsosamma och symtomfria idag. 

Jag har läst forskning som visar att det finns många fall, inom samtliga kroniska diagnoser vi känner till idag, där människor blivit både läkta och botade, trots att det ansågs medicinskt omöjligt. Det finns alltid hopp. Och jag tror att hoppet är det viktigaste av allt, särskilt för dem som är sjuka.

Frågar du mina läkare så har jag sex autoimmuna, kroniska diagnoser. Frågar du mig så är jag frisk.

  
Med all min kärlek,

Helena

You teach best what you most have to learn

Det var min fantastiska terapeut under många år som sa detta till mig när jag avundssamt lyssnade på all hennes visdom, säker på att hon var perfekt på alla sätt. Den här lärdomen är ganska enkel och den gör mig ödmjuk. Jag märker att jag ofta själv säger ”sanningar” till andra människor, ”sanningar” som jag själv utforskar eller ger råd som jag verkligen behöver i mitt egna liv.
Yov teach best what you most have to learn. Lyssna till dig själv och följ dina egna råd, du blir aldrig klar, men du är alltid precis där du ska vara, den du ska vara.

  
Med all min kärlek,

Helena