”Tur” är när förberedelse möter möjlighet

Jag använder nog ofta uttrycket ”tur” även om jag inte är så säker på att jag tror på det. Jag tror inte att vissa har tur i livet och vissa har otur, jag tror att det finns en fri vilja och så finns det en plan. 

Den fria viljan är våra förberedelser, det vi väljer att fokusera på. Om jag vill publicera en bok så behöver jag skriva, skriva, skriva och lära mig vad som krävs för att bli publicerad, oavsett om jag gör det själv eller på förlag. Tur kommer inte skriva min bok.

Möjligheterna hör till planen. Vi har kommit hit för att lära oss vissa saker. Det kanske inte tillhör min plan att jag ska publicera en bok. Då kommer troligtvis inte förlaget att vilja ge ut min bok och jag kommer inte välja att ge ut den själv. Om möjligheten inte presenteras i mitt liv så är det för att jag behövde lära mig något av erfarenheten att försöka och för att det finns en ännu bättre plan för mig. 

Om det är meningen så kommer ”turen” slå till, det vill säga att jag kommer att förbereda mig genom att skriva boken och möjligheten kommer att dyka upp genom att någon vill ge ut det jag skrivit.

Vi förlitar oss ibland för mycket på tur. Vi tror att vi ska få det där jobbet, bo på den där platsen, må på det där viset, träffa den där människan, utan att faktiskt förbereda oss på det. Vad behöver du göra idag för att så småningom kvalificera dig till det där jobbet? Vilka val kan du göra den här veckan för att komma närmare ditt drömboende? Hur behöver du prioritera nu för att må som du vill må? Vilka kontakter kan du aktivera för att komma närmare den där människan du vill träffa?

Huruvida möjligheten presenterar sig eller inte eller om den ser ut som du föreställt dig kan du inte kontrollera, men du kan i varje fall se till att vara förberedd när den gör det. Så skapar du din egna ”tur”. 

 
Med all min kärlek,

Helena

Jag har aldrig träffat en människa jag inte kunnat förstå

Om jag verkligen försökt alltså, verkligen ansträngt mig. Visst, jag stöter hela tiden på människor som jag uppfattar som galna, dåliga eller konstiga (även om jag älskar konstigt). Men när jag väl lägger min energi på att förstå så gör jag alltid det.

Jag tänker det som två utkikstorn. Jag är i mitt och du är i ditt, utkikstorn. Det är utifrån våra respektive utsiktsplatser vi ser världen och filtrerar allt som kommer i vår väg. Våra utkikstorn är byggda på kunskap, erfarenheter, personlighet, värderingar och kultur. Du och jag diskuterar ett träd. Vi är båda överens om att trädet vi båda tittar på är ett vackert träd. Vi är överens om att vi vill använda trädet på något sätt. Men när du börjar prata om att dricka kokosvatten så förlorar du mig eftersom du inte kan dricka kokosvatten från en tall vilket är det jag ser. Vi börjar argumentera huruvida vi ska dricka kokosvatten eller inte och du missförstår mig och tror att jag inte vet att det finns kokosvatten inuti en kokosnöt. Det är då jag bestämmer mig för att lämna mitt utkikstorn, min ståndpunkt och klättra upp i ditt. När jag kommer upp i ditt utkikstorn ser jag att du tittar på en palm och förstår med en gång varför du höll på att prata om kokosvatten. Jag kan också förklara för dig att jag trodde, eller utifrån mitt utkikstorn, så diskuterade vi en tall och det var därför jag inte förstod dig.

Jag tänker att i all kommunikation så är det mitt jobb att försöka förstå dig och ditt jobb att försöka förstå mig samtidigt som jag kommer ihåg och håller fokus på att jag är ansvarig för mig själv, mina tankar, känslor, ageranden och reageranden. Jag försöker göra det genom att ha ett öppet sinne, ställa öppna frågor, vara nyfiken och försöka släppa så många av mina fördomar som jag kan. Alltid när jag anstränger mig och lyckas klättra upp i den andres utkikstorn så förstår jag varför personen beter sig som den gör.

Fokusera hellre på att förstå än att bli förstådd. 

 
Med all min kärlek,

Helena

If you don’t learn how to be alone, you will only know how to be lonely

Vi lever i ett ständigt uppkopplat samhälle med intryck, uttryck och sociala förväntningar och förhoppningar. Det är ibland en utmaning att över huvud taget finna utrymmet där emellan. Utrymmet där tankarna får vandra, där känslorna känns och där själen får vara fri. 

Jag har nog alltid haft ett stort behov av egentid. Som barn kunde jag sitta och sortera mina prydnadssaker i timmar eller vandra planlöst skogen, och jag älskade det. Men sen kom en tonårstid och en mer uppkopplad värld som hjälpte mig att hela tiden distrahera mig från mig själv. Under samma period var jag väldigt sjuk och hade inte verktygen att hantera alla känslor och tankar som väcktes av mitt dåliga fysiska tillstånd. Jag levde dessutom i en värld där jag uppfattade en förväntan på att hela tiden vara socialt tillgänglig och där jag tolkade att vara själv som att vara utstött eller onormal, eller ännu värre, ensam. Kanske är det en period de flesta tonåringar går igenom, vad vet jag. Men jag vet att jag förlorade något där. Kontakten.

Det tog flera år att hitta tillbaka till det jag förlorat. Ron och glädjen i mitt egna sällskap jag hade när jag var barn. Modet att våga möta det som då kan komma upp. Nyfikenheten på mig själv. Insikten om att det alltid finns mer att upptäcka, att inte bara världen, utan också jag själv, är ett mysterium. 

Visst är det stor skillnad på när vi väljer att vara själva och när vi känner oss ofrivilligt ensamma. Men jag märker att ju mer jag väljer att vara själv desto lättare blir det att hantera ensamheten när den pockar på. Att vända även den till ett nyfiket utforskande av allt det som ryms i mig. 

Våga möta dig själv och inse att du aldrig är ensam. Koppla ner för att kunna koppla upp till något annat. Våga möta dina känslor, på riktigt, även om det kan kännas som att du kommer dö, så överlever du, för att först då kunna leva på riktigt.  

 Med all min kärlek,
Helena

Om det inte blir som du tänkt dig så finns en ännu bättre plan

Vi vill gärna kunna kontrollera vad som ska hända, kunna se in i framtiden och ha kontroll. Jag utforskar just nu en ny väg och visst har jag en önskan och en förhoppning om att det ska bli precis så som jag drömmer om att det ska bli. Men, jag övar även på att släppa kontrollen, att lita på vägledningen och på att det blir som det ska.

Under en tuff period i mitt liv använde jag en affirmation som jag fått formulerad av min terapeut; Jag, Helena, förtjänar bara det allra bästa i livet. Oj, vad svårt det var att säga den i början men när precis började våga säga det högt blev jag sjuk igen och förbannad över att jag inte fick det bästa om jag nu var värd det (precis som varenda människa är värd det allra bästa). Jag delade min frustration och ilska med en klok kvinna jag träffade på ett retreat. Hennes svar var lika självklart som förvånande; Tänk om du faktiskt inte vet vad som är bäst för dig. Jag minns att det där resonerade djupt med mig samtidigt som jag nog även blev lite provocerad.

Nu förstår jag. Jag behövde gå igenom det som jag gick igenom under den sjukdomsperioden för att lära det jag behövde lära, för att komma dit jag skulle, för att bli tillräckligt desperat för att så småningom våga slå in på en helt ny väg. En väg mot holistisk hälsa. 

Prova att våga lita på att om du inte får det där jobbet, så är det för att det kommer något längre fram som är ännu bättre för dig. Om den där människan som du sett fram emot att få träffa inte är som du förväntat dig, så var det mötet menat att lära dig något annat än du trott. Om du inte kan åka på den där resan du önskar så är det kanske för att du behövs på hemmaplan just då. 

Det blir inte alltid som vi tänkt oss men det blir som det ska.  

 Med all min kärlek,
Helena

Tänk om just det här ögonblicket är helt perfekt

När jag känner mig helt övermannad av en situation, känsla eller tanke så försöker jag alltid hitta tillbaka till det innevarande ögonblicket. Det lugnar alltid ner mig.

Tänk så här; Just nu, i just det här specifika ögonblicket, hur ser ditt liv ut? Om du rensar bort alla tankar om det som har hänt eller framtiden, allt som du tror att du behöver tänka på eller processa. Släpp taget om dina känslor kring en situation, person eller ett problem. Försök rensa bort allt.Fokusera sedan på vad som faktiskt sker just nu; Vad ser du? Känner du någon lukt? Smakar något? Hör du något? Utan dömanden. Var bara uppmärksam. Observera. När jag gör det här så kan inte annat än notera att allt är perfekt, just nu (vilket förstås är ett dömande i sig själv). Och när jag går djupare så inser jag att det här är mitt liv och min verklighet. Alla dessa triljoners ögonblick adderade tillsammans, vilket skapar ett ganska vidunderligt liv.   

 Med all min kärlek,

Helena

Varför jag tycker köttkonsumtion är en riktigt dålig idé

Jag förstår om jag kan provocera vissa med det här inlägget men det här gör mig verkligen förbannad och det här är min blogg (alla kommentarer är välkomna nedan!)

Även om den här lärdomen är glasklar för mig idag så var den inte det för bara tre år sedan. Det var som ett led att läka min läckande tarm som jag gav upp kött. Och jag kommer aldrig börja äta det igen, av tre huvudskäl;

1. Kött är dåligt för min hälsa. Fläsk och rött kött är extremt inflammatoriskt. Processat kött, såsom korv, hamburgare, köttbullar och salami är också väldigt inflammatoriskt. Eftersom vår köttkonsumtion är så hög så behandlas djuren med en hel del antibiotika för att överleva tillräckligt länge för att kunna ge oss det kött vi vill ha. Hur vi tillagar köttet, genom att steka, koka, grilla osv, skapar också inflammation vilket har kopplats till många kroniska sjukdomar och förstås även tjocktarmscancer. All den stress de här djuren genomlider under sina liv stannar dessutom kvar i köttet och hamnar i våra kroppar när vi äter det. Och ja, du kan lätt få i dig alla proteiner du behöver genom att äta en väl varierad växtbaserad diet.

2. Kött är dåligt för naturen. Köttindustrin står för 51% av alla föroreningar i världen! Djuren själva producerar extrema mängder metan gas vilket bidrar till växthuseffekten. Vi skövlar våra skogar för att ha plats för djuren och för att odla den föda som de behöver för att växa så att vi kan äta dem och samtidigt förlorar vi möjligheten till en kompensation som skogen hade kunnat ge för den förorening som industrin bidrar till genom bland annat sina transporter. Och djuren äter mycket mer sojaprodukter än vad människan själv någonsin skulle kunna konsumera så om du hört att det är sojaodlingar för människor som skövlar skogar så är det fel.

3. Köttindustrin är dålig för djuren. Ja, det kanske är ganska självklart men det är på det här området jag verkligen blir förbannad. Vi vet att djur har tankar och känslor, vi vet att de är intelligenta och att de tar hand om varandra. Men vi binder ändå ner grisarna så att deras leder går av, vi torterar våra kor så att de ska röra sig när benen gått av på väg till slakthuset, vi suger upp levande kycklingar i enorma vakuumsugare för att transporten av dem ska vara mer effektiv. Det är ju helt sjukt! Jag tror att det var Paul McCarthney som sa att om slakthus hade glasväggar så skulle ingen äta kött och jag tror verkligen att det är sant. I vissa länder är djurhållningen bättre än i andra men jag tror att när vetenskapen verkligen kommer ifatt och vi förstår hur intelligenta djur verkligen är så kommer våra barn inte att vara stolta över det som vi är delaktiga i idag.

Jag vet att det här blev ett mycket mer rädslofyllt blogginlägg än vanligt men jag behöver få ur mig min ilska och det här är verkligen något som jag känner passionerat för.

Om du verkligen älskar kött och vill fortsätta äta det, säkerställ att du vet varifrån det kommer, att det är ekologiskt och närodlat och håll konsumtionen nere till en eller ett par dagar i veckan, av alla anledningar ovan. Jag skulle mycket hellre äta ett lamm som jag tagit hand om, respekterat och som jag vet har haft det bra än att äta något från en big pack på en stormarknad.

Kolla gärna in Berättelsen om köttet.

  
Med all min kärlek,

Helena

Vilken historia berättar du om ditt liv?

Som vi alla vet, det vi fokuserar på, det växer. Så det spelar stor roll vilken berättelse vi väljer att spela upp om vårt liv.

Jag reser just nu väldigt mycket i jobbet och jag märker vilken skillnad det gör om min story är att jag förlorar en massa tid på flygplatser och det är tröttsamt att leva i en resväska eller om jag fokuserar på alla fantastiska människor och platser jag får uppleva och alla fina stunder till meditation jag får när jag är på väg. Varje tanke är en affirmation och energin höjs eller sänks beroende på mitt perspektiv.

Vilken historia berättar du om ditt liv? Handlar den om hur trist det är att kvällarna blir mörkare och mörkare eller att om att höstfärgerna är så vackra? Fokuserar den på alla magiska ögonblick i din vardag eller intalar du dig själv att du bara stressar jämt, inte hinner med och inte räcker till? Väljer du att se på människor runt omkring dig med förståelse och empati eller med dömanden och irritation?

Valet är ditt. Valet är mitt. Välj den höga energin och gå ut och skaffa dig en riktigt bra dag! 
 Med all min kärlek,
Helena

Lustprincipen

En god vän lärde mig denna för några år sedan och jag tycker verkligen att det är ett fantastiskt förhållningssätt att leva efter. Lust.

Livet kommer inte alltid att vara lätt. Vi kommer att förlora människor som står oss nära. Vi kommer att tvingas ifrågasätta våra livsval. Vi kommer att hamna i kriser och trauman längs vår livsväg. Det vet vi. Vi behöver spara på vår kraft och rusta oss för när detta händer. Det gör vi inte genom att läcka energi på småsaker och själva skapa lidande.

Jag vet att jag identifierade redan i tidiga 20-årsåldern att jag ägnade en stor del av min energi åt oro, ältande och dåligt samvete. Det tog dock många år innan jag hittade verktygen för att förändra det. Men, liksom mitt råd är när det gäller att ställa om sin kosthållning, tror jag, även här, att vi gör klokt i att lägga till innan vi börjar ta bort. Tids nog finns det inte längre plats för det vi ville minska på i vårt liv. Liksom jag tror att det är klokt att lägga till en grön smoothie om dagen innan du tar bort snabbmaten så tror jag också att det är klokt att lägga till de härliga tankarna och känslorna innan vi försöker mota bort de mindre härliga.

Lustprincipen handlar om att fokusera på det vi mår bra av och tycker är härligt och göra mer av det. Öka på lusten i våra liv helt enkelt. Det svåra kommer att komma oavsett, det behöver inte vår hjälp på vägen till att skapas. Gör vardagen till en fest. Klä dig i kläder du blir glad av. Kramas. Skratta. Fira stort som smått så ofta du kan. Uppskatta himlen varje dag. Massera dina egna fötter. Garnera din frukost så att den blir vacker. Lyssna på peppig musik på väg till jobbet. Planera in den där resan du alltid drömt om. Säg Jag älskar dig så ofta du känner för det. Le åt en främling. Använd finporslinet ofta. Ta ansvar för din lust, för din glädje och för din egna energipåfyllnad.

 
Med all min kärlek,

Helena

Varför det är bra för alla att undvika mjölkprodukter

Om man bortser ifrån en kort period när jag var tretton (när mina läkare desperat försökte hitta ett sätt att kontrollera min ulcerösa colit genom att sätta mig på en laktosfri diet i 6 månader) så har jag alltid varit ett stort fan av mjölkprodukter. Men när jag bestämde mig för att läka min läckande tarm 2012 så blev det tydligt att mjölkprodukter inte var bra för min hälsa så jag slutade ganska tvärt. Komjölksprodukter är faktiskt en av de produkter som jag bestämt mig för att aldrig börja äta igen eftersom jag nu vet att det inte är hälsosamt. Det är också ett av de första tipsen som funktionsmedicinare ger för att förbättra vem som helsts hälsa.

Kalvar dricker komjölk när de är riktigt små, precis som människobebisar dricker bröstmjölk och det är ett av naturens smarta sätt att säkerställa att vi får alla näringsämnen och fetter vi behöver, anpassde för våra kroppar.

Bröstmjölk innehåller inte så mycket protein dock, eftersom vi inte behöver det. Komjölk däremot innehåller ungefär tre gånger så mycket protein eftersom kalvarna ska växa till ungefär 700 kg. Just det protein som finns i komjölk är dessutom svårt för våra kroppar att bryta ner. Ungefär 87% av proteinet i komjölk är kasein och just det proteinet har visat sig skapa och föröka cancerceller. Crohn’s sjukdom, allergier, astma, inflammation och reumatism är också kopplat till mjölkprodukter.

Laktosintolerans är välkänt idag eftersom många får magproblem kopplade till kroppens svårigheter att bryta ner eftersom många vuxna inte längre producerar det enzym som behövs för att bryta ner mjölksockret. Många är dock faktiskt intoleranta mot mjölkproteinet men det blandas ihop med laktos eftersom reaktionerna på mjölkproteinintolerans inte alls är lika direkta.

De höga östrogendoser vi får från komjölk (vilket ges till korna för att de ska fortsätta producera mjölk året runt) gör också att flickor kommer i puberteten allt tidigare. Det gör att vi får fler menscykler vilket ökar risken för bröstcancer. Höga östrogennivåer gör också att pojkar kommer i puberteten senare vilket saknar ner deras emotionella utveckling.

Jag äter fortfarande get- ock fårmjölk då och då eftersom det innehåller lägre laktosnivåer, är ganska basiskt (till skillnad från komjölk som är ganska surt) och innehåller en hög procenthalt av de fettsyror som gör de enklare för kroppen att bryta ner. Samtidigt finns det så många fantastiska naturligt mjölkfria produkter på marknaden idag, såsom soja-, ris- eller nötmjölk för att bara nämna några, att jag väljer bort de djurberoende alternativen alltmer.

Om det var så att du undrade, så täcker vi enkelt upp för våra kalciumbehov genom att äta mycket gröna blad (våra kroppar tar faktiskt upp 60% av kalciumet i dessa källor jämfört med endast 30% av kalciumet från komjölk) och ny forskning visar att D-vitamin är viktigare för benmassan än kalcium. (Frakturer är vanligare i länder där man konsumerar mycket mjölkprodukter.) D-vitamin är det första tillskottet jag skulle rekommendera till vem som helst som inte bor vid ekvatorn.

Kolla gärna in Mjölkens påverkan på livet.


Med all min kärlek,

Helena

Vi kan inte förändra någon annan

Det är tufft att se andra människor lida. Det kan vara frustrerande att se dem i vår närhet fastna i svackor och inte komma vidare. Ibland behöver jag bita mig i tungan för att inte kabla ut min sanning som en lösning på någon annans problem. Vi kan inte förändra någon annan och vi kan inte hjälpa en person som inte vill ha hjälp. Så frustrerande, jag vet. Jag har två förhållningssätt när det gäller att rädda världen.

Oavsett hur många lösningar jag än må tro mig ha på andras problem så kan jag bara leverera dem om jag blir tillfrågad. Fram tills att det, eventuellt, händer så gör jag bäst i att stå i mitt ljus, vara en förebild och leva som jag lär och vara öppen med att jag finns här om någon skulle vara intresserad av mina råd eller min problemlösningsförmåga. På så sätt skjuter jag inte bort någon annan och den jag vill hjälpa kommer till mig när hen är redo och vill/ behöver min hjälp. 

Detsamma gäller självklart för alla runt omkring mig som tycker att de har lösningar på mina problem och som blir frustrerade över att jag inte ser det självklara, gör bättre val i mitt liv, tar mig ur gamla mönster eller någonsin lär mig av mina misstag. Det klokaste och mest effektiva är att vara kärleksfullt närvarande och förhoppningsvis en inspirationskälla utan några pekpinnar eller vad var det jag sa längre fram.

Mitt andra perspektiv på rädda världen-syndromet är att jag kanske faktiskt inte har lösningen på någon annans problem. Vi har alla vår individuella väg att vandra, våra lärdomar i det här livet och de erfarenheter vi behöver för att leva vår fulla potential. Sett ur det perspektivet kan det faktiskt vara respektlöst att kliva in i någon annans erfarenhet och påstå att jag vet bättre. Kanske behöver den här personen gå igenom just det här, nå botten, göra om sina misstag, för att lära sig det de behöver lära sig, oavsett hur smärtsamt det kan vara att stå bredvid och se på. 

När vi står i vårt ljus, tar ansvar för våra tankar, känslor, ageranden och reagerande och osar och ryker kärlek vart vi än går, då kommer människor att komma till oss när de är redo, om de blir redo. Den inverkan vi då kan ha på en människas liv, när personen ifråga verkligen ber om vår hjälp och vill ha den, är så oändligt mycket kraftfullare än när vi försöker pracka på någon annan våra sanningar.  

 
Med all min kärlek,

Helena