Stressen är boven

Jag vill inte stressa upp någon här genom att prata om stress, men, är det något vi ska stressa upp oss över så är det hur mycket vi stressar. Eller inte. 

Ju mer jag läser, hör, ser och själv erfar om holistisk hälsa, desto tydligare blir det hur negativt den långvariga, konstanta stressen påverkar våra liv. Den skapar inflammation, i våra kroppar, i våra sinnen och i våra relationer. Jag ställer mig ofta frågan; Vad har vi så bråttom till? Men jag har hittills inte hittat svaret. Det känns som en folksjukdom som på något sätt blivit trendig. 

Jag hinner inte! Jag har inte tid! är orden på allas läppar. Vad är det egentligen vi inte hinner eller har tid till? Leva? Vara? Älska? Vad prioriterar vi istället?

Som med många andra hälsotillstånd behöver vi börja hos oss själva, det är bara vi själva som kan välja att förändra våra liv. Och det börjar med ett beslut. 

I perioder har jag behövt prioritera väldigt hårt vad jag valt att lägga min energi på. Det har hjälpt mig att få syn på hur många borden och måsten vi skapar i våra liv men som egentligen inte alls är så viktiga som vi tror. De får ofta utrymme på bekostnad av vill och behöver. 

Jag skippar numer alla borden och vet att det faktiskt bara finns två måsten; vi måste välja och vi måste dö. Allt annat är vill eller behöver. Bara ordvalen får mig att slappna av. Jag kan välja att städa för att jag vill ha det fint hemma och jag kan välja att jobba för att jag behöver pengar till mat. Men jag varken borde eller måste, jag gör ett aktivt val. 

Vilka borden och måsten styr i ditt liv? Hur mycket kan du skala bort om du verkligen behövde? Vad skulle hända om du bara gjorde vill eller behöver? Ett ja till en sak är alltid ett nej till något annat, kanske något som livsviktigt för dig. 


Med all min kärlek,

Helena

Som mest levande i kontakt

Ibland känns det som att slå på strömmen, energin i mig. När jag kommer i kontakt. Det sker ofta i naturen, som att jag är uppkopplad till hela universum. I meditationen når jag detsamma med mig själv. I intensiv träning kommer jag i kontakt med varje fiber i min kropp och jag känner mig otroligt levande. När jag möter en annan människa, själ till själ, hjärta till hjärta, blir det nästan som starkast. Och jag vet att det är där jag ska vara. I kontakt. 

När känner du dig som allra mest levande? I vilka situationer känner du att varje cell i din kropp och hela din energi är riktad åt ett och samma håll? Ta dig dit. Gör det som fyller dig med livskraft. Du känner igen känslan när den kommer och vet att det är en viktig vägvisare i ditt liv. 

Med all min kärlek,

Helena

Allt som du är med om är en förberedelse för det som komma skall

Det finns en mening. Det finns en väg. Och allt vi är med om på vägen har vi nytta och glädje av längre fram. 

Jag tror inte på slumpen. Det är ett val jag gjort. När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag tydligt de olika prickarna av erfarenheter och lärdomar som binds samman till min historia. Jag förstår varför jag behövde träffa den där personen, ha det där jobbet, åka på den där resan, hamna i den där krisen, få den där diagnosen… Jag väljer aktivt att se mitt liv med den linsen. Och när jag ser framåt så vet jag att allt jag varit med om har varit en förberedelse för alla äventyr jag har framför mig. Med varje dag utvecklas jag, med varje erfarenhet växer jag och varje dag och i varje erfarenhet kan jag tacka livet för att jag är redo. 

Du vet inte alltid hur stark du är förrän styrka är ditt enda alternativ. Men livet lär mig lika mycket lättja som styrka, jag övar även mina njutningsmuskler, min förmåga att uppleva ögonblicken och känna tacksamhet i varenda andetag, varenda erfarenhet. 

Med all min kärlek,

Helena

Vad är hälsa?

Jag har funderar en del på det här med hälsa på sistone. Det här är vad jag kommit fram till. 

Hälsa är inte frånvaro av sjukdom.

Hälsa är tålamod, ibland kan kroppen, själen och sinnet behöva tid.

Hälsa är balans.

Hälsa är inte en prestation!

Hälsa är välbefinnande.

Hälsa är att kunna leva livet såsom jag vill.

Hälsa är tillit.

Hälsa är en resa, inte en destination.

Hälsa är subjektiv, och individuell.

Hälsa är styrka.

Hälsa handlar inte om vikt.

Hälsa är inte konstant, den är i ständig rörelse.

Hälsa är omhändertagande.

Hälsa är inte rädsla utan kärlek. 

Hälsa är värme, och närhet och sanning 

Hälsa är att lyssna.

Vad är hälsa för dig?

  
Med all min kärlek,

Helena

Förlåtelse är den finaste gåvan du kan ge till dig själv

Här kommer ett av de mest lästa inläggen från förra året, publicerades första gången 20 maj 2015.

För mig handlar förlåtelse till 90% om mig och 10% om den person jag behöver förlåta. Varje gång jag väljer att hålla fast vid mitt beslut att inte förlåta, väljer jag också att ge den andra personen makt över mitt liv, jag väljer att låta obehagliga känslor stanna kvar och bitterhet att växa och det kommer aldrig att vara goda nyheter för min hälsa eller lycka. (Och det kommer definitivt att skada mig mer än den andra personen.)

En av de viktiga frågorna tycker jag är Har jag hellre rätt eller är jag hellre lycklig? Det handlar inte alls om att låta människor klampa över dig eller att inte kommunicera vad som är viktigt för dig och sätta gränser gentemot andra människor, men, när du väl har gjort det, då är det dags att förlåta och släppa taget. Oavsett om personen ber om förlåtelse eller inte.
Jag tror också att det är extremt viktigt att faktiskt vilja förlåta. Det är där förlåtelsen börjar. Vissa saker kan ta år att förlåta men så länge jag faktiskt vill förlåta så är jag på rätt väg mot att ge mig själv gåvan av förlåtelse, för att sedan kunna släppa taget.
Jag ber om hjälp och vägledning när jag inte ens vet var jag ska börja, det kan vara från en högre makt, en terapeut eller en vän, hitta ett sätt som funkar för dig. Jag gillar också att skriva av mig, få ur mig alla obehagliga känslor och allt jag känner att jag behöver säga, ibland i ett brev till den person jag behöver förlåta (oftast skickar jag aldrig iväg det).
Kom ihåg att förlåtelse inte är en känsla, det är ett val. Vem behöver du förlåta? 
 Med all min kärlek,
Helena

Om konsten att samla på magiska ögonblick

Är det något som min minfulness- och medvetandeträning har lärt mig så är det att samla på magiska ögonblick. Vi har så lätt för att sätta upp stora och ambitiösa mål för oss själva, att planera för framtiden eller leva i ”om-bara-land” och missa de där ögonblicken.

De finns där. Hela tiden. Lägger du märke till dem? Du behöver inte ha det där drömjobbet för att kunna uppskatta solens strålar mot ansiktet. Det krävs inte x antal kronor på banken för att känna kärleken i det där leendet. Det är inte först när det är semester som vi kan lägga märke till fågelsången. 

Även när vi går igenom en jobbig period i livet, även om det är så mycket som vi skulle vilja ha i våra liv som vi ännu inte har, även om det kan kännas som att hela världen rasar runtomkring oss, så finns de där, de magiska ögonblicken. Och om det så är det enda vi förmår, att då och då faktiskt uppmärksamma dem, så adderar de till slut ihop till ett ganska fantastiskt liv. 

  Med all min kärlek,
Helena

Jag skriver för att förstå mig själv

Hur lär du känna dig själv? Vilka knep har du för att fördjupa din relation med dig själv? Vad gör du för att bena ut vad du tycker, tänker och känner?

För mig är skrivandet en så viktig del. Och pratandet. Ofta inser jag i efterhand att jag inte riktigt förstått en tanke, situation eller reaktion förrän jag formulerat mig kring den. Ibland förstår jag att det är dags att skriva mig ur det jag just nu går igenom. Ibland skriver jag i min dagbok, ibland pratar jag med en vän och ibland skriver jag här. Men det blir tydligare och tydligare för mig att det är vad jag behöver; Få ut det ur mitt inre för att kunna betrakta på lite avstånd för att sedan förstå mig själv.  

 
Med all min kärlek,

Helena

The presence of fear is a sure sign that you are trusting in your own power

Jag älskar det är citatet från A course in miracles. Rädslan är bara en illusion. Tilliten till att vi är omhändertagna är på riktigt. Att älska ett citat är dock inte samma sak som att leva med det och verkligen våga lita på det varje dag. 

Jag hade en ”hälsoincident” härom dagen då min kropp helt plötsligt började bete sig på ett väldigt okontrollerat sätt. Jag satt på ett flygplan och kunde varken röra mig eller prata. Jag blev livrädd. Jag andades. Jag visste att jag inte skulle dö, jag är inte rädd för döden. Det var över på bara några minuter och jag fortsatte att andas. Jag blev livrädd av tanken på att allt jag trott är sant kanske inte är sant. Jag blev livrädd av tanken på att få min världsbild förändrad. För ovisshet. För smärtan i det. Jag valde att tro på rädslan. 

Jag vet inte vad som orsakade min ”attack”, även om jag har mina teorier, men jag vet vad den skulle lära mig. Tillit. Att släppa kontrollen. Att inte tro att jag vet allt och kan räkna ut allt. En incident är inte en indikation på resten av mitt liv. Lika viktigt som jag tycker att det är att ta ansvar för sin hälsa, lära känna sig kropp och lyssna på dess signaler, lika viktigt är det att sedan släppa taget. Luta sig bakåt och våga erkänna; Jag blev rädd nu, hjälp mig att hitta fotfästet igen. 

If you knew who walked beside you on the path that you have chosen, fear would be impossible. ~ A course in Miracles

 
Med all min kärlek,

Helena

Pure Personal Power

Som ni säkert märkt har jag gått och döpt om mig. Eller egentligen inte mig, jag heter fortfarande Helena, men jag har döpt om det jag gör här. Jag funderade länge på vad det egentligen handlar om och varför jag brinner så otroligt mycket för skrivandet, coachingen och att få dela min historia. Nu har det landat; jag vill utveckla, fördjupa och förmedla min inre, rena styrka och samtidigt inspirera och hjälpa andra att göra detsamma – Pure Personal Power.

Ni som har följt mig ett tag vet att jag ofta skriver om att ta ansvar för sina egna tankar och känslor, hur vi agerar gentemot andra och oss själv och för våra reaktioner. Det är det vi kan ta ansvar för och det är det vi ska ta ansvar för. Fokus där. 

I min läkeprocess har det varit oerhört viktigt att själv sätta mig i förarsätet på min egna hälsoresa, att bli VD över mitt liv. Även om jag många gånger önskat att någon bara skulle berätta för mig vad jag skulle göra eller ”fixa” mig, så hade jag inte varit där jag är idag, hälsosam och frisk, om jag inte tagit tillbaka ansvaret för min egna hälsa.

Vi bär alla på en omottligt stark inre kraft. Den kommer från en outsinligt källa som är ständigt uppkopplad till Kärleken, Gud, universum, eller vad du väljer att kalla det. Du får tillgång till den när du lyssnar inåt, på vägledningen, när du slår på din inte gps. Det är den här kraften som kan förändra världen och det är den som kan förändra ditt liv. 

Allt det här är för mig Pure Personal Power och det är det jag tror på, det jag lever efter och det som vägleder mig i mitt liv. Att tro på och vilja utveckla sin Pure Personal Power är ett stort ansvar och en tuff resa, men det ger samtidigt alla möjligheter att skapa ditt egna liv och din egna verklighet. Det kan vara en jobbig insikt men också det mest hoppfulla som finns – du har makten över ditt egna liv! Och, kom ihåg, we’re all in this together, det är inte meningen att vi ska göra det själva, det finns massor av hjälp och stöd och kärlek att få, jag hoppas få vara en del av det.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Guds gåva till dig är den du är, respektera gåvan genom att ge den tillbaka 

Vi föds alla rena, sanna, ärliga och unika. Jag älskar att observera barn i treårsåldern bara vara, utan ursäkter. En liten tjej jag känner klev härom veckan in i rummet där vi andra suttit och väntat på henne ett tag. Hon hade varit fullt upptagen av ett eget projekt, men när hon behagade så kom hon och exklamerade stolt; Nu är jag här!, med utslagna armar, som om vi alla tacksamt nu skulle få njuta hennes närvaro. Vilket vi förstås gjorde. Hur kan man inte? 

Samtidigt har jag svårt att föreställa mig en vuxen person göra likadant. Och kanske är det inte önskvärt och definitivt inte normativt beteende. Men det är något med den där självklarheten hos ett barn som jag önskar att även vuxna kunde/ fick/ lyckades/ ville behålla.

Vi föds som vårt sanna jag, utan skydd. Stora delar av uppväxten och framför allt tonåren ägnas sedan åt att slipa bort kanter, passa in, skyla över,  mimikera andras beteende, dölja, förstå och anpassa oss till gällande samhällsnorm, för att sedan resten av livet försöka hitta tillbaka till oss själva igen. Hitta vårt sanna jag. Vårt naturliga tillstånd. Vår unika uppsättning. Våra egna talanger och förmågor. 

Det är förstås som det ska, det med. Hur skulle världen se ut om inte bara barn utan även vuxna basunerade ut sina känslor och behov närhelst de ville? Om alla levde ut sina egenheter till höger och vänster utan en tanke på eventuella konsekvenser för andra? Det skulle troligtvis bli kaos och det är inte det jag förespråkar. 

Men, skulle vi kunna vara mera av dem vi är, hitta arenor och forum för att leva ut det, samtidigt som vi lär oss att passa in i samhället och vara solidariska och inlyssnande till vår omgivning? Kan vi hitta sätt att våga visa mer av oss själva och samtidigt ge andra tillåtelse att göra detsamma? Skulle vi våga lita på att det finns en naturlig ordning som skapar sann balans först när alla verkligen gör sin grej? Tänk om vårt mod att visa hela oss själva, det vackra och det fula, skulle leda till större närhet mellan människor istället för tvärtom? 

Hur kan vi uppfostra våra barn till att fungera i de samhällen som vi lever i samtidigt som de får utveckla sina unika talanger och personlighetsdrag? Hur kan vi hjälpa våra tonåringar att stå emot grupptryck och våga vara sig själva? Hur kan vi stötta oss själva och andra runt omkring oss i att hitta tillbaka till kraften och styrkan att vara autentiska och stå i sitt ljus?

Guds gåva till dig är den du är och de talanger du har fått, respektera det genom att vara den du är och dela med dig av dig själv och dina talanger till andra. 

 
Med all min kärlek,

Helena