There’s no there there, when we get there, there is somewhere else

Det är så lätt att fastna i ”om bara”. Men det finns inget där när vi väl är där, det finns bara här, och nu. 

Vad är det man säger, med en fot i dåtiden och en fot i framtiden så pissar vi på nutiden. Släpp taget om då, och sen, och var på den enda stället du kan, här och nu, i just det här ögonblicket. Det är bara här magin finns, påverkansmöjligheterna, kraften och makten. Det är bara nu vi kan leva, och nu, och nu. 

Med all min kärlek,

Helena

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm

Jag önskar att jag mindes var jag hörde detta uttryck första gången men en stor eloge till den som formulerade sig så klokt! 

Det är lätt att vara klok och upplyst och genomtänkt när det är lugnt och fint och allt blir som vi tänkt oss, när vi sitter i meditationsställning i naturen eller glider fram i vår vardag. Det är när utmaningarna kommer som vi verkligen sätts på prov; Vågar vi välja kärlek när allt runt omkring skriker rädsla? Förmår vi vara förstående när människorna i vårt liv sviker? Kan vi finna tillit mitt i stormens öga?

När jag ser tillbaka på mitt liv så här långt kan jag lätt konstatera att det är i de svåraste av stunder som den största utvecklingen skett, då jag inte haft något val. Jag tror också att det är en nödvändig del av den mänskliga erfarenheten. Men jag försöker numer medvetet att fokusera på utveckling hela tiden, för att inte stanna upp, för att inte stagnera. Jag utmanar mig själv att hela tiden expandera, att lära mer, våga mer, älska mer. Både för att fylla på förråden och rusta för när jag verkligen behöver det, för att hålla igång utvecklingsmusklerna, men lika mycket för att få ut mer av mitt liv, uppleva, känna och ge mer. För mig är det långt ifrån en kamp, drivkraften är snarare nyfikenhet, längtan och kärlek. 

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm.

Med all min kärlek,

Helena

Vi får bara ena versionen

Vi får alltid bara en historia, en version av våra liv. Den version vi får uppleva är en konsekvens av våra val. Ibland fastnar jag i ”tänk om” men jag övar på att släppa taget om det eftersom det inte leder någon vart och jag bara kan förhålla mig till den version jag lever i. Om ni har sett filmen Sliding doors förstår ni vad jag pratar om.

Jag kan fundera på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade påbörjat en enorm livstilsförändring i mitt liv för fyra år sedan? Vad hade hänt om jag valt att plugga det som verkade duktigast och inte det jag valde som var roligast? Var hade jag varit idag om jag sagt ja den där gången jag sa nej? Inget av det där kommer jag att få svar på. 

Vi gör alla val, hela tiden, de är varken rätt eller fel, men de har konsekvenser, som vi behöver förhålla oss till och ta ansvar för. Vi förstår inte alltid allting och jag tror att det är det som är en del av charmen med att vara människa. Men vi behöver förstå när det är dags att släppa taget. Vad behöver du släppa taget om? 

Med all min kärlek,

Helena

Vad du än går igenom just nu – du är inte ensam

Något av tuffaste, har jag tyckt, i mina djupaste dalar, har varit känslan av isolering. Jag har ofta känt mig ensam mitt i allt, som att ingen kan förstå och ingen annan någonsin varit med om samma sak.

Men vi delar den mänskliga erfarenheten. Vad du än går igenom just nu och vad du än känner, det finns andra som känner precis samma sak. Du är inte ensam. Bara vetskapen kan vara en tröst men jag tror också öppenhet är en viktig ingrediens. Så ofta har jag blivit förvånad över hur lika våra erfarenheter är när vi väl kommer till kärnan, men någon behöver vara den som vågar öppna upp. 

Var den som vågar. Be om hjälp. Berätta hur du mår. Visa din sårbarhet och andra runtomkring dig vågar göra samma sak. Det gör den mänskliga erfarenheten lite mindre ensam. 

Och som alltid, det bästa botet mot hjälplösheten är att hjälpa någon annan. När jag känner mig hopplöst hjälplös försöker jag sträcka ut en hand och hjälpa någon annan, det funkar varje gång. När vi kan hjälpa någon annan i deras erfarenhet finner vi kraften att också hjälpa oss själva och vi får även stöd tillbaka. 
Med all min kärlek,
Helena

Vilket universum väljer du att leva i?

Jag tror att det ständigt finns två parallella universum som vi snabbt kan välja att skifta emellan, det ena utgår ifrån kärlek, det andra ifrån rädsla. 

Jag lyssnade precis på radionyheterna och slogs av ordval, analyser och prognoser som alla pekade mot rädslan. Det spelades upp klipp där politiker pratade om hot och ondska, nyhetsuppläsaren pratade om hur dåligt folk mår och att saker bara blir värre. Jag kände hur min energi sjönk och att jag liksom drogs in i ett parallellt universum, bestående av rädsla. 

Vissa hävdar att välja bort de dagliga nyheterna är att leva verklighetsfrånvänt. Jag hävdar motsatsen. Vi lever i en underbar värld där människor vill väl, naturen har en fantastisk självläkningsförmåga, liksom den mänskliga kroppen och sinnet. Visst, det finns utmaningar och lektioner för oss alla och för världen men det goda vinner alltid. Det är det universum jag har valt att leva i och därifrån har jag så mycket mer att ge till andra människor och till världen, därifrån kan jag bidra till läkning och inte mera sjukdom. 

Vilket universum väljer du?

Med all min kärlek,

Helena

Våra ord skapar vår historia

Hur skulle ditt liv se ut om du tog bort vissa ord och uttryck ur ditt vokabulär, som exempelvis kan inte, hinner inte och måste? Jag hörde om en hel familj som gjorde det och deras liv och historia förändrades ganska radikalt. 

Tänk om vi tvingades att tänka till istället för att gå på slentrian. Kan inte kanske istället skulle bli vill inte eller jag har inte övat tillräckligt. Hinner inte skulle antagligen låta, jag prioriterar annat just nu eller just vill inte. Måste blir behöver. 

Bara ordvalen får, i alla fall, mig att slappna av. Jag tar tillbaka makten och tar av mig offerkoftan, inser att det är jag som väljer, det är ingen som tvingar mig till någonting. Jag har gjort val i mitt liv som har fört mig hit och det tar jag ansvar för -Pure Personal Power. 

Vi kan väl prova tillsammans, från att du läser detta och 24 timmar framåt så finns inget kan inte, hinner inte eller måste. Låt mig veta hur du upplevde det!

Med all min kärlek,

Helena

Värdshuset

Jag älskar den här dikten av Rumi som översatts av Johan Bergstad och läser den ibland inför mina meditationer. Den påminner mig alltid om att släppa kontrollen, att inte döma och att förstå att det finns en mening och lärdom i varje ögonblick. 

Människan är ett värdshus, varje morgon en ny ankomst. 

En glädje, en sorg, en elakhet, en kortvarig uppmärksamhet kommer som en oväntad besökare. 

Välkomna och underhåll dem alla! 

Även om det är en samling sorger, som våldsamt sopar ditt hus rent på bohag, behandla ändå varje gäst med vördnad. 

Du kanske städas ren för någon ny njutning. Den mörka tanken, skammen, elakheten, möt dem alla vid dörren skrattande, och bjud in dem. 

Var tacksam vem som än kommer, för alla har skickats som en vägvisare från bortom. 

Med all min kärlek,

Helena

När det gör ont

Varje gång jag befinner mig i en situation som gör ont; jag känner mig sårad, besviken eller ledsen, försöker jag fundera på vad situationen ska lära mig om min självkänsla och hur jag tar hand om mig själv. Vi kommer att hamna i liknande situationer om och om och om igen, tills vi tar till oss av lärdomen så det är lika bra att försöka vara en flitig elev från början.

Jag tror inte att livet är menat att vara svårt, även om det är det ibland eftersom vi alla, som spirituella varelser, befinner oss i den här mänskliga erfarenheten och den mänskliga erfarenheten kan vara utmanande. Smärtan är oundviklig, lidandet kan vi välja bort, men det kan vara svårt. 

När jag känner mig sårad av vad någon sagt eller gjort försöker jag fundera över vad situationen ska lära mig om hur väl jag tar hand om mig själv och min självkänsla. Finns det något hos mig som tror att jag förtjänar att bli behandlad dåligt? Hur väl har jag lyssnat på mig själv och mina egna behov på sistone? Sätter jag gränser? Projicerar jag ut mina egna negativa tankar om mig själv till någon annan bara för att få höra det högt och få bekräftat att det är sant? 

Vad det än handlar om så börjar det alltid hos oss själva. Det är det enda vi kan påverka. Jag kan önska ihjäl mig att någon annan ska förändras, be om ursäkt, bli en bättre vän/ kollega/ partner/ familjemedlem, men, vad jag vet, har det aldrig funkat. Det jag kan påverka är mig själv. Så jag försöker lyssna på min egna inre dialog i de situationerna. Det är inte helt ovanligt att den är tio gånger elakare än vad någon annan må ha sagt och bara genom att vända den från rädsla till kärlek så kan jag se klarare och vet vad jag behöver göra för att komma upp på banan igen. 

Nästa gång du känner dig sårad av någon annan, lyssna inåt och se vad du upptäcker. 

Med all min kärlek,

Helena

Att få vara sig själv

Vilket är priset vi betalar för att vara oss själva? Vilket är priset för att inte vara det? Vilka är vi egentligen? Hur vet vi när vi är sanna med dem vi är?

Jag tror att dessa är några av de största frågorna vi människor har att förhålla oss till men jag har lärt mig genom åren att uppskatta frågorna lika mycket, eller kanske mer, än svaren, så jag behöver inte nödvändigtvis veta. Men jag tycker om att utforska.

I nya sammanhang och med helt nya människor får vi en chans att utforska oss själva utan förutfattade meningar. Vi kan välja dem vi vill vara utifrån vår innersta kärna. 

”We are what we pretend to be, so we must be careful what we pretend to be” ~ Kurt Vonnegut

Samtidigt som jag tror att vi kan fake it til you make it så tror jag lika starkt att vi har ett sant jag, vårt unika, autentiska jag, gömt djupt inom oss. Ju närmare vi kommer den kärnan desto sannare kan vi leva våra liv, desto enklare blir vår vardag, våra val och våra relationer och desto mer flow upplever vi i våra liv. 

Vi kommer oftast närmast oss själva när vi är i nöd, när vi inte har någon energi till övers för att ”spela”. Men hur kan vi vara nära oss själva även när livet flyter på? Hur kan vi om och om igen våga välja autencitet framför behovet att passa in? Hur kan vi välja att bry oss mer om vad som känns rätt och sant för oss istället för vad folk ska tycka?

Jag har inte svaren, just nu samlar jag på ledtrådar och försöker göra medvetna val som leder mig närmre. 

Foto: Mats Liedberg

Med all min kärlek,

Helena

Vikten av att lära känna sig själv

När du vet vem du är behöver du inte bevisa dig för någon annan. När du är trygg i dig själv försvinner hävdelsebehovet. 

Vårt värde är konstant, men få av oss lever som om att vi tror på det. Vi låter vårt värde bestämmas av andras bekräftelse eller hur vi ser oss själva i spegeln just den dagen. Vi låter oss valideras genom våra prestationer eller huruvida vi lever i enlighet med normen eller inte. Jag tror det kan vara lite knivigt att förhålla sig till det för det är först när den externa bekräftelsen försvinner som vi märker hur tomt det blev och att vi kanske behöver hitta en inre källa till värdighet, till självkänslan. 

Samtidigt känner vi alla igen dem, de som verkligen känner sig själva, älskar sig själva och som är dem de är, sådär självklart. Vi känner igen dem på energin, på lugnet, på värmen och på styrkan. Jag tänker ofta att det är dit jag vill, det är dit jag strävar. Men det är ingen tävling. Och vi vet att alla har sina dagar. Jag är bara tacksam att kunna konstatera att ju sannare och ärligare jag är mot mig själv, desto mer av mig kan jag visa för världen. På riktigt. 

Med all min kärlek,

Helena