Life supports what supports life

Vi har fått ett liv, den här mänskliga erfarenheten av en anledning. Vi kan välja hur vi spenderar vår tid och vad vi gör av den här chansen. Jag tror att att göra gott gör gott. Att livet kommer stötta oss mer när vi också väljer att stötta livet. 

När du väljer det högsta bästa för allt levande, när du tar ansvar för ditt avtryck, när du behandlar andra med kärlek och respekt, då är det även det du själv får tillbaka. Det är en universallag att livet tar hand om det som tar hand om livet. 

Du spelar roll. Det du gör spelar roll. Dina val spelar roll. När du väljer att kasta skräp på marken så legitimerar du samtidigt alla andra att göra detsamma och livet att kasta skräp på dig. När du beter dig elakt mot en annan levande varelse öppnar du upp för andra att ska bete sig elakt mot dig. 

Det är enkelt, behandla andra, och allt levande, som du själv vill bli behandlad. Var det exempel du vill se omkring dig. Det börjar med dig, alltid med dig, och det är så smart uttänkt att det även är där all din kraft finns, och allt ditt ansvar. 

Med all min kärlek, 

Helena

Ta hand om dig

Jag var ute på en fantastisk morgonpromenad imorse och lyssnade på underbara The Lively show om självkärlek. Jag skrev även om det på Instagram men tycker det är så viktigt att jag vill ta upp det här med. 

Ta hand om dig. Bli vän med dig själv. Lär dig att tycka om, helst älska dig själv. Tänk på det, du spenderar varje andetag, varje minut av varje dag, hela ditt liv, med dig själv. Skillnaden mellan en dålig och en varm och kärleksfull relation med dig själv kommer göra all skillnad i din livskvalitet. Visst, relationer går upp och ner, vi har alla dåliga dagar, även i förhållande till oss själva, men grunden behöver vara kärlek, alltid. 

När du är ledsen och vill att någon håller din hand, kom ihåg att du kan hålla din egen. När du känner dig ensam och behöver en kram, vet att du kan ge en till dig själv. När du har en elak röst, ditt ego, som skäller på dig i ditt huvud, vet att du samtidigt har ditt visa jag att vända dig till. All kärlek du behöver finns inom dig. Du bär på den kärlek du alltid längtat efter. 

Vi behöver varann, vi lär av varann och framför allt, livet blir roligare tillsammans med andra. Men fall inte i fällan att tro att någon utanför dig själv ska komma och rädda dig, bekräfta dig och att du först kan uppleva kärlek när du får den från någon annan. Hela universum bor inom dig, all kärlek ryms i din själ. 

Med all min kärlek,

Helena

Paradoxen ger frihet

Både och. Jag älskar det! Jag vet att jag skrivit om det fört men jag behöver påminna mig om och om igen och tänker att du kanske behöver samma sak. 

Det är nästan aldrig antingen eller, det är både och. Inte svart eller vitt utan gråzon, eller helt enkelt svartvitt.

Vi kan känna tacksamhet i en jobbig period. Vi kan tro på vetenskap och på samma gång älska det som inte går att förklara. Vi kan älska en människa djupt och hata vissa sidor av deras personlighet. Vi kan hålla två motsatta tankar samtidigt. Vi kan känna oss ensamma fast vi är omgivna av människor. Vi kan vara riktigt fina människor och göra något riktigt dumt. Vi kan välja att gå emot våra egna värderingar. Vi kan vara övertygande om en ståndpunkt för att dagen därpå känna helt annorlunda, för att dagen därefter gå tillbaka igen. 

Allt detta är möjligt för en människa. Det är när vi försöker stoppa in henne i ett fack som vi stökar till det, för oss själva och för andra. Tänk om paradoxen kan ses som något fantastiskt. Ingenting är statiskt. Allt förändras. Paradoxen skapar frihet. 

Med all min kärlek,

Helena

Så j.vla klok!

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Att jag ska vara så j.vla klok jämt, veta vad jag behöver, använda alla verktyg, ta till mig av lektionerna och skapa något vackert. Orkar inte!

Sorry, jag menar inte att ösa åt ert håll, men jag vill bara säga att det är okej att röra till det ibland, att inte veta vad som är in eller ut, att göra misstag, att gå ner sig, att känna intensivt, att tappa fotfästet. Allt det där är att vara människa, och det är okej att vara människa. Okej? 

Med all min kärlek, till mig och till dig,

Helena

Tålamod

Jag tror vi presenteras de lektioner vi behöver, inte alltid dem vi vill ha. Just nu är det tålamod för mig. Och kanske är det även den här tiden på året, lite väntande, avvaktande mitt i all aktivitet. 

A seed doesn’t make that much noise when it’s growing, it just needs patience and time. 

Det handlar inte alltid om stora, yviga rörelser, ibland är vårt växande mer subtilt. Det kan kännas som om vi står still och stampar, men med varje liten stamp rör vi oss sakta framåt. Det är som min mamma brukar säga, att även när vi faller till våra knän, så har vi automatiskt tagit ett steg framåt när vi reser oss igen. 

Allt har sin tid. Vissa saker behöver mogna. 

When there’s ebb, don’t force the flood. 

Universum expanderar hela tiden, så också vi. 

Med all min kärlek, 

Helena

Tacksamhet trots allt

Jag höll en utbildning härom dagen och vi kom in på att prata om det här med tacksamhet och vilket otroligt kraftfullt verktyg det är. Men jag märker också att snacket om tacksamhet kan provocera. Som att det finns ett motsatsförhållande mellan tacksamhet och realism eller acceptans. Som att tacksamma människor bara lever på ytan och blundar för skiten eller tycker att negativa känslor är fula känslor. 

Du kan ha en riktigt shitty dag och ändå vara tacksam. Det är möjligt att gå igenom ett riktigt trauma och känna tacksamhet på samma gång. Jag säger inte att vi måste gå runt och vara tacksamma jämt, men om vi vill, så är det fullt möjligt. Det finns inga motsättningar där. 

Med all min kärlek, 

Helena

Känn det du känner

Var där du är. Motstånd mot båda skapar bara mer av det. 

Att försöka trycka undan känslor som behöver ut har aldrig varit någon bra idé, ändå fortsätter vi att göra det. Oftast handlar det om attvi dömer känslan ”jag har inte rätt att tycka synd om mig själv” eller ”jag borde inte bli ledsen eller ta åt mig” eller ”den där personen är inte värd din energi”. Oavsett du gillar känslan eller inte så är den där. Och som bekant, medvetenhet är det första steget mot förändring. Förändring kommer inte genom förnekelse. Förändring kommer inte genom att lägga locket på. 
Lägg inte sten på börda genom att dessutom döma det du känner. Känn känslan, benämn den, låt den riva runt i kroppen, ge den uppmärksamhet, och jag lovar, den tappar greppet mycket snabbare än du kanske tror. Motståndet är som klister. Acceptans är som vind. 

Med all min kärlek,

Helena

Fast i jämförelseträsket?

Vår hjärna är skapt för att upptäcka faror, för att se det som saknas, fokusera på det som inte funkar. Därför behöver vi aktivt, och varje dag, öva oss i att ändra fokus. 

Det är lätt att se på andra människors liv, bara fokusera på det dem har som vi saknar och stanna där. Tänk om vi istället skulle lägga fokus på våra egna liv och allt vi har och se det som saknas i andras? Jag rekommenderar inte att fokusera på andras liv över huvud taget men om vi nu ska uppehålla oss där ibland så kan vi väl åtminstone göra analysen rättvis. 

Vi fokuserar också oftast på jämförelser med dem som lever ett liknande liv som vårt, det vill säga ett extremt privilgerat liv i ett tryggt land. Tänk om vi skulle se ett steg längre bort? Till människor som lever under helt andra förutsättningar än vi. 

Om du kan, skippa jämförelser, men om du bestämt ska hålla på med den, granska den åtminstone lite kritiskt ibland. 

Med all min kärlek,

Helena

Självförbättring i all ära…

… men kom ihåg, du duger som du är! 

Jag säger det där precis lika mycket till mig själv som till dig. Inte sträva. 

Visst, jag vill hela tiden lära mig, utvecklas, expandera, förfina och förbättra, men kom igen, precis så här är också bra. Det där är verkligen ett återkommande tema i mitt liv, att tidvis leva i om-bara-land. 

There is no there there. 

Vi är alltid bara dem vi är just nu. Alltid nu. Vi kan verkligen förändra våra liv, vi kan vara och göra vad vi vill, vi kan bestämma vem vi vill vara, men vi måste inte. Ibland behöver vi också ge oss själva lite utrymme att bara vara. Nu. Perfekta. Som. Vi. Är. Nu. 

Med all min kärlek, 

Helena

När förändring är det enda alternativet

Jag var på en konferens för några veckor sedan där ganska omfattande förändringar för en stor organisation presenterades. Vi har nog alla på olika sätt upplevt motstånd mot förändring, när vi helst vill fortsätta som förr, i trygga fotspår. Men moderatorn ställde en väldigt viktig fråga som jag tror vi alla kan behöva ställa oss själva ibland; Vilka är konsekvenserna av att förbli, att inte förändras? 

Ibland kan vi fastna i motståndet och längtan till hur det varit, men tänk om hur det varit inte längre finns? Tänk om icke-valet inte finns? Tänk om att stå still inte är ett alternativ? 

I just det här fallet blev det tydligt att valet att inte förändras hade långt värre konsekvenser än att aktivt välja förändring och därmed blev det lättare för alla inblandade att hoppa på tåget. 

Plattformen är det som står kvar när tåget har gått. 

Om du vet att en förändring behövs men du känner motstånd, ställ dig frågan; Om jag säger nej till den här förändringen nu, vilka konsekvenser får det, idag, imorgon, om en vecka, om ett år? 

Förändring känns ofta läskigt eftersom vi inte vet vad som väntar oss på andra sidan. Det är då vi behöver komma ihåg att vi aldrig vet vad som väntar i nästa sekund, med eller utan förändring. 

Med all min kärlek,

Helena