Inlägg

Det är jobbigt att leva ibland. Och?

Rubriken kanske låter hård men jag återkommer till det om och om igen och jag tror det är så sant, det är motståndet som skapar lidande. Att det faktum att vi tycker det är så jobbigt att det är jobbigt ibland gör det jobbigare. Om det bara fick vara jobbigt, utan att vi behövde göra så mycket motstånd mot det, kanske det inte skulle vara så jobbigt.

Jag tror inte att livet är menat att vara jobbigt. Jag tror att vi är menade att leva i flow och när vi följer vår inre vägledning så får vi mer av just det. När vi väljer att gå mot det som ger känslor av välmående, nyfikenhet, förväntan och glädje och mindre mot det som  dränerar oss på energi så tror jag vi oftare är i flow. Men, livet händer, och det kan vara jobbigt. Låt det få vara jobbigt ibland. Döm inte jobbigheten, låt den bara få vara där ett tag, tills du tröttnat på den och hittar tillbaka till ditt naturliga tillstånd av flow.

Med all min kärlek,

Helena

Acceptansens magi

Motstånd. Denna instinkt vi ofta har som bara äter upp oss inifrån och tar all vår kraft. Varför är den egentligen så stark? 

Acceptans. Något av det finaste. Märk väl, acceptans och att ge upp är två vitt skilda saker. 

Whatever you accept you go beyond, that’s the miracle. The perfect state is the acceptance of now. ~ Eckhart Tolle

Det sker någonting med oss när vi väljer acceptans, när vi släpper det krampaktiga greppet, när vi ger upp motståndet. Vi blir fria, vi får kraft, vi tar tillbaka makten, vi kan röra oss fritt igen. 

Det du inte kan förändra det kan du acceptera och det du har accepterat har redan förändrats. ~ Lars Winnerbäck

Inom vilket område har du motstånd just nu? Vad kan du göra idag för att komma ett steg närmre acceptans? 

Med all min kärlek, 

Helena

Tacksamhet trots allt

Jag höll en utbildning härom dagen och vi kom in på att prata om det här med tacksamhet och vilket otroligt kraftfullt verktyg det är. Men jag märker också att snacket om tacksamhet kan provocera. Som att det finns ett motsatsförhållande mellan tacksamhet och realism eller acceptans. Som att tacksamma människor bara lever på ytan och blundar för skiten eller tycker att negativa känslor är fula känslor. 

Du kan ha en riktigt shitty dag och ändå vara tacksam. Det är möjligt att gå igenom ett riktigt trauma och känna tacksamhet på samma gång. Jag säger inte att vi måste gå runt och vara tacksamma jämt, men om vi vill, så är det fullt möjligt. Det finns inga motsättningar där. 

Med all min kärlek, 

Helena

Känn det du känner

Var där du är. Motstånd mot båda skapar bara mer av det. 

Att försöka trycka undan känslor som behöver ut har aldrig varit någon bra idé, ändå fortsätter vi att göra det. Oftast handlar det om attvi dömer känslan ”jag har inte rätt att tycka synd om mig själv” eller ”jag borde inte bli ledsen eller ta åt mig” eller ”den där personen är inte värd din energi”. Oavsett du gillar känslan eller inte så är den där. Och som bekant, medvetenhet är det första steget mot förändring. Förändring kommer inte genom förnekelse. Förändring kommer inte genom att lägga locket på. 
Lägg inte sten på börda genom att dessutom döma det du känner. Känn känslan, benämn den, låt den riva runt i kroppen, ge den uppmärksamhet, och jag lovar, den tappar greppet mycket snabbare än du kanske tror. Motståndet är som klister. Acceptans är som vind. 

Med all min kärlek,

Helena

Det finns alltid saker du kan göra

Mitt syfte med allt jag gör i Pure Personal Power handlar om att hjälpa dig att ta tillbaka makten över ditt eget liv. Att ha makt innebär också att ha ansvar. Ansvar för våra val, våra tankar, känslor och för hur vi agerar i världen. 

Oavsett vilka specifika utmaningar du har i ditt liv så finns det alltid så mycket du kan göra för att hantera, förändra och ibland till och med, bli av med de utmaningarna. 

En diagnos är inte en prognos, oavsett vilket diagnos du fått så kan du göra massor av saker för att förbättra din hälsa och livskvalitet. Det finns ingenting som är kroniskt, förändring är det enda som är konstant, så ge inte upp när det gäller att hitta sätt att förbättra dina odds. En dålig uppväxt behöver inte förstöra hela ditt liv, du kan vända dina erfarenheter till något positivt och hjälpa både dig själv och andra. Taskiga förutsättningar i ditt liv är troligen ett drömscenario för någon annan – jobba med det du har. 

Jag säger inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Ibland kräver en förändring massor av kraft och energi, research, trial and error, misslyckanden och lärdomar. Men ge inte upp! Om du inte vill förstås, men då är det ditt aktiva val som du behöver ta ansvar för. 

Jag försöker inte uppmuntra till icke acceptans eller ett liv i om-bara-land,  jag uppmuntrar till att leva i nu utan att ge upp tanken om ett bättre framtid – det finns alltid saker du kan göra!

Med all min kärlek,

Helena

Varför skulle just du få en ny dag?

När livet är tufft och utmaningarna kommer en efter en är det lätt att hamna i offerrollen. Jag vet, jag har varit där många gånger. Varför händer detta mig? Varför kan inte jag bara få lite flyt? Varför ska jag behöva ha det så tufft när det verkar så enkelt för alla andra? Varför kan jag inte bara få en paus, slippa kämpa? Varför jag?

Det är viktigt att respektera alla känslor och oftast det mest effektiva att faktiskt ge dem utrymme istället för att försöka undvika dem när de redan är där. Så för all del, gå in i offerrollen ett tag, knäpp offerkoftan riktigt ordentligt hela vägen upp till halsen. 

Min gissning är att du kommer tröttna ganska fort, att offerkoftan känns stickig och att du kommer välja ett annat perspektiv. För borde det inte vara så att om vi ska börja ifrågasätta utmaningarna i våra liv så ska vi även ifrågasätta välsignelserna? Varför ska just jag få en ny dag? Varför ska just jag få ha så mycket kärlek runt omkring mig? Varför ska just jag få sova i en trygg och varm säng? Varför ska just jag få äta mig mätt varje dag? Varför jag?

Nej, allt det här ifrågasättandet gör i alla fall mig lite matt och orkeslös. Jag väljer att se det jag har framför mig, att acceptera det som är och vara tacksam för allt, för jag vet att det finns en mening och att jag är precis där jag ska vara just nu och allt är precis så som det ska, annars hade det varit annorlunda. Här finner jag kraften och tar tillbaka makten att påverka. Från den här platsen kan jag lugnt och starkt vara i mitt liv, utan motstånd eller jämförelser med andra. Varför jag? Varför inte?

Med all min kärlek,

Helena

Motstånd som klister

Jag tror att en av våra absolut största energitjuvar är motstånd. Och det som är så tokigt med motstånd är att det fungerar som klister för det vi gör motstånd mot så det är liksom dubbelt energitjuveri. 

När vi väljer motstånd framför acceptans inför en situation, person eller relation så växer bara det vi helst vill slippa. 

What we resist persists.

Kan vi istället välja att se det för vad det är och släppa taget om motståndet kan vi också ta tillbaka vår kraft. Det är som det är och som det ska vara, annars hade det varit annorlunda. Och, som vi alla vet, motstånd i sig bär inte på någon magisk kraft som kan förändra sakernas tillstånd. Det gör däremot acceptansen och att släppa taget. Det må vara en klassiker vid det här laget, men å så sant; 

When you change the way you look at things, the things you look at change. 

Tack, Wayne Dyer, just den behövde även jag idag!


Med all min kärlek,

Helena

Var ännu lite snällare mot dig själv idag än du var igår

Jag tror att, för de allra flesta av oss, så är vi vår egen hårdaste domare. Vi är alltför snabba att döma oss själva, uppmärksamna misstag och snesteg, fel och brister. Allt det här elaka självpratet leder till att vi tar ännu fler dumma beslut, litar ännu mindre på vår förmåga och söker ännu mer bekräftelse utifrån som aldrig riktigt fyller upp oss, aldrig riktigt räcker. 

En av mina intentioner det här året är att vara ännu lite snällare mot mig själv varje dag. Jag brukar låna startfrasen från EFT (Emotional Freedom Technique eller Tapping); Även om jag… (gjorde fel/ inte orkar/ dömer andra/ har ont/ inte tar hand om mig/ bröt ett löfte) … så älskar jag och accepterar mig själv fullt ut. Det är inte alltid lätt att säga de där orden men ju mer jag gör det desto mer känner jag att hela jag slappnar av: Puh, jag är inte ett totalt misslyckande på alla plan, vad skönt, då kan ta tag i det jag behöver ta tag i.

För mig handlar självkärlek inte om att försköna, positionera sig över någon annan, sluta utvecklas eller säga att allt beteende från min sida är okej. För mig handlar självkärlek om ansvar. För när jag tar ansvar för att ge mig själv kärlek, acceptans och förlåtelse, först då kan jag agera på ett annat sätt; rätta till, ställa upp och vara där för andra. Ingen är perfekt, och tråkigt vore väl det. 

Vad kan du göra idag för att vara ännu lite snällare mot dig själv? 

 Med all min kärlek,

Helena

Att välja kärlek framför rädsla

Jag har varit i en ”funk” de senaste veckorna. Längtat efter att skriva men har inte skrivit. Behövt en förändring men inte vetat på vilket sätt. Velat satsa mer på min grej men inte funnit energin. Kanske just därför att jag ägnat energin åt att förbanna mig själv över att jag inte kommit vidare.

Det är rädsla. Jag vet att det är rädsla, eftersom det inte är kärlek. Så jag väljer om. Jag väljer kärlek. Att lyssna till min inre dialog, förlåta och välja om. Hela tiden. Allt är som det ska. Precis just nu. 

Det häftiga som händer när jag accepterar, förlåter och väljer kärlek är att rörelsen framåt sker av sig själv. När jag släpper taget försvinner motståndet som i ett trollslag. Jag är på väg åt precis rätt håll, du med.   

Med all min kärlek,

Helena