Inlägg

Vem vill du vara nu? 

Mitt motto för det här året är: Var Helena.  För mig innebär det att våga vara mer av mig, inte be om ursäkt så mycket och inte fundera så mycket på vad andra ska tycka. Men det handlar också om att acceptera det jag inte är istället för att forcera mig i situationer jag tycker jag borde passa in i, trivas i eller tycka om. Att helt enkelt vara mig själv, så mycket som möjligt, så ofta som möjligt. 

Samtidigt tror jag att det finns en viss valfrihet kring vilka vi vill vara, därför ställer jag mig även ofta frågan – vem vill du vara nu? 

När snön har fallit och jag är först ut genom porten – vem vill jag vara då? Den som skottar trots att ingen ser eller den som skyller på att jag har bråttom? När en kollega uttalar sig nedsättande om en person som inte är närvarande – vem vill jag vara då? Den som hänger på för att passa in eller den som står upp för den som inte kan försvara sig? När veckan har varit tuff och jag kommer innanför dörrn med resväskan i hand – vem vill jag vara då? Den som slänger mig i soffan och moffar det som finns hemma eller den som tar lite extra tid att packa upp, röja undan, tända ljus och laga mat med kärlek, för min egen skull? 

Vi har ett val i varje situation. Givet att du är du, vem vill du vara? 

Med all min kärlek, 

Helena

Agera eller prokrastinera

Det är lätt att fastna i analys, i reaktion eller i ren apati när vi ställs inför en utmaning eller något som känns obehagligt. Det är lätt men inte särskilt bekvämt. 

Jag hade nyligen en situation i mitt liv som verkligen skavde. Jag vaknade med en obehagskänsla och ångesten kom över mig varje gång jag kom att tänka på det. Där är det inte skönt att vara. I den typen av situationer försöker jag leva som jag lär och välja ett av tre; förändra, lämna eller acceptera. I mitt fall kunde jag förändra delar av situationen, släppa taget om en annan del och till slut fick jag acceptera det jag varken kunde förändra eller lämna. Men det var nog själva agerandet som gav mig energi igen, eller i alla fall, täppte till läckaget. 

Vi kan alltid göra något. Även om vi inte har makt över hela situationen och inte kan förändra andra människor så kan vi alltid göra något. Om inte annat ändra perspektiv, förlåta eller be om förlåtelse, släppa taget eller acceptera. 

Gör det du kan för att minska på obehaget, energiläckaget, för att städa runt ditt eget hus. Gå inte omkring i obehaget i flera veckor utan att agera. Be om hjälp om det behövs. Prata ut. Våga visa dig svag. 

Med all min kärlek, 

Helena

Du passar inte in där, det är därför du behövs

Jag pratade med en god vän om min stundvisa frustration över mitt jobb där jag ibland kan känna mig ensam i en miljö som är fylld av mycket rädsla och stort fokus på pengar. Hon sa det finaste: Du passar inte in där, det är därför du behövs. 

Det där träffade mig verkligen. Jag tror att det ibland är vår roll att vara annorlunda, stå för något annat. Orka vara ljuset i så mycket mörker. Våga stå för kärlek i en värld av så mycket rädsla. Det är inte alltid bekvämt eller särskilt härligt och ibland känns det helt meningslöst. Men kom alltid ihåg att en fjärils vingesslag kan få stora konsekvenser och din närvaro, dina ord och dina handlingar kan så frön som får långtgående effekter. 

Du är viktig. Du spelar roll. Du gör avtryck var du än går. Var det ljus du vill se i världen. Och acceptera att det faktum att du ibland inte passar in kan vara själva anledningen till varför du behövs, just där, just då. 

Med all min kärlek,

Helena

Om att förändra andra

Vi har alla varit där, om och om och om igen. Önskat att någon i vår närhet varit annorlunda. Men, kom igen, hur många gånger har personen förändrats genom att du gått omkring och tänkt att hen borde förändras? Jag har sannerligen försökt, men hittills aldrig lyckats. 

Människor är som de är och alla har vi vår egna individuella resa, vår egna stig att vandra. Helheten vet vi så lite om och vi kan inte hoppa in i någons huvud för att se den. Min grundinställning är att människor vill väl. Vi har alla samma behov av att bli sedda, hörda, bekräftade och älskade men vi använder lite olika taktik för att komma dit. Vissa mer framgångsrika än andra. 

Som alltid har vi här tre val; lämna, förändra eller acceptera. Många relationer och personer kan vi ju faktiskt lämna och vi vet bäst själva när det är dags för det. När relationen tar mer än den ger eller när den inte är värdefull för oss. Om vi inte vill eller kan lämna kan vi försöka förändra; genom kärleksfull feedback, genom att föregå med gott exempel, inspirera eller helt enkelt genom att försöka förstå och lyssna. Men här finns det ingen garanti för framgång och ibland kanske en förändring hade gjort mer skada än nytta. 

Vi behöver bli bättre på att acceptera. Både för vår egen och dem i vår omgivnings skull. Lita på att det är som det ska. Att de är som de ska. Du är som du ska. Och återigen komma ihåg; jag kan ha fel.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Älska dig själv

Att älska sig själv är det första, det viktigaste och det finaste vi kan göra för världen. Det är först när vi älskar oss själva på riktigt vi kan älska andra villkorslöst. Det är först då vi kan älska utan att vilja ha någonting tillbaka, utan att vilja förändra någon annan eller diktera hur och om de älskar oss tillbaka. Det är först när vi accepterar oss själva fullt ut som vi accepterar människor omkring oss. Vi behöver förlåta oss själva, först, och ständigt, för att sedan kunna förlåta andra. Kunna ge oss själva gåvan av förlåtelse. 

För mig är självkärlek allt annat än själviskt. Det är det största och viktigaste ansvaret vi har. När vi utvecklar och tar hand om vår relation till oss själva kan vi också börja ta ansvar för våra tankar, känslor, ageranden och reagerande och det är då vi verkligen kan ge mer av det vi är. Bidra till en mer kärleksfull värld. När du ger dig själv tillåtelse att leva ditt liv, att sprida kärlek och ljus, att göra det som får dig att känna dig riktigt levande, då ger du andra tillåtelse att göra samma sak. Världen behöver fler som lever sina egna liv, som sprider kärlek och ljus och som gör det som får dem att komma till liv. Det är det vi är här för. 

Det börjar med dig. Hos dig. Alla hjärtans dag är också ditt hjärtas dag. Ta hand om det och dig och ge dig själv den kärlek du behöver idag.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Belöningen för vårt arbete är inte vad vi får utan dem vi blir

Personlig utveckling har verkligen varit en av mina favorit fritidsintressen de senaste åren. Kanske är det lite galet att kalla det för intresse när det egentligen handlar om ett livstilsval. Jag blir aldrig klar och det är det som är så fantastiskt. 

Men visst kan jag ibland tröttna på all j.vla självförbättring hela tiden, tröttna på analys mode. Då behöver jag ta en paus, fokusera utåt tills jag längtar inåt igen. 

Jag tror inte att någon av oss gör det för att uppnå en viss status, få vissa privilegier eller gagna ekonomiskt. Då är det egot som talar. Vi gör det för att hitta balans, ro, tillit, kärlek och acceptans. Vi gör det för att när vi älskar och accepterar oss själva, först då kan vi älska och acceptera någon annan, villkorslöst. 

Bli den du är. 

 Med all min kärlek,

Helena

I don’t mind when people say I’m out of my mind, that just means I’m following my heart

Jag minns inte var jag först hörde det uttrycket men jag älskar det. Vi är så fullständigt upptagna med att passa in, att inte sticka ut, att vara som alla andra, särskilt i ”Jante-lags-Sverige”. Jag tycker det är synd.

Jag tror att vi skulle få se så otroligt mycket mer kreativitet, kärlek och lösningar i vårt samhälle om vi bara vågade lite mer. Vågade mer. Riskade mer. Satsade mer. Det spelar ingen roll om vi inte lyckas. Det viktiga är att vi försöker. Jag har förmånen att ha kunnat välja att omge mig med människor som hejjar på mig, som tror på mig och som accepterar mig som jag är. Jag har ofta alla möjliga idéer på gång och vill mycket med mitt liv. Jag startar saker som jag inte avslutar, jag drar igång projekt som jag sedan tappar lusten för, jag väljer att gå på känsla oftare än jag går på logik. Det gör mitt liv roligt, spännande och utmanande. Jag har många människor omkring mig som inspirerar mig att riska mer.

Kanske beror det också på de långa sjukdomsperioderna jag har haft i mitt liv, att jag inte tar något för givet, att jag ibland inte haft samma ork eller energi eller möjlighet som jag har nu när jag är frisk. Det spelar mindre och mindre roll för mig vad folk ska tycka och jag är inte längre rädd för att berätta om mina idéer och drömmar för mitt liv. Jag vet också att de kan ändras, många gånger om, och det är okej.

Det finns få saker som gör mig så glad som att se människor våga, oavsett om de lyckas eller misslyckas så tror jag att det är en seger. Vi ångrar nog bara det vi inte gjorde. Det är så många som ligger på sin dödsbädd och säger det att jag nästan måste tro att det är sant. Jag tror det är Robin Sharma som brukar säga att om inte människor skrattar åt dina drömmar så är de inte stora nog. Kör på det. Satsa. Våga. Följ ditt hjärta och lita på att universum has got your back.  

Med all min kärlek,

Helena

Rädsla dödar fler drömmar än misslyckanden någonsin kan

Ibland undrar jag varifrån all denna rädsla vi går omkring och bär på kommer ifrån. Rädsla för att göra bort oss. Rädsla för att göra misstag. Rädsla för att inte passa in. Rädsla för att inte bli accepterad. Jag förstår funktionen av rädsla för höga höjder, stora djur eller häftiga ljud eftersom det faktiskt hade en funktion för tusentals år sedan. Men idag är många av oss inte rädda för just de sakerna, utan vi är rädda för sådant som faktiskt inte alls är farligt.

Vad skulle du göra om din rädsla inte var närvarande? Jag försöker ställa mig själv den frågan då och då, som för att checka av, väljer jag oftast kärlek eller rädsla i min vardag. Ibland inser jag då att jag agerar utifrån rädsla och att det begränsar min livserfarenhet.

Jag vill inte att rädsla ska vara anledningen till att jag missar en fantastisk erfarenhet. Och jag vet, av egen erfarenhet, att när jag möter mina rädslor, använder dem som en kompass för vad jag behöver göra, så känns det så skönt och jag växer alltid när jag gör det.

Jag ser mig själv som en ganska modig person, men jag vet också när jag låter rädslor hålla mig tillbaka och jag kommer alltid sträva efter att det ska hända mer och mer sällan. För jag vill inte missa alla magiska ögonblick som finns gömda bakom mina rädslor. Och om jag misslyckas så kommer jag att växa av det, och jag som älskar att växa! Så, jag tänker våga mer, riska mer och leva mer!

Har du gjort något idag som skrämt dig? Hur kändes det att göra det ändå?

Sometimes I wonder where all this fear that we walk around with come from. Fear of making a fool out of ourselves. Fear of making mistakes. Fear of not fitting in. Fear of not being accepted. I understand the function of fear of heights, of big animals, of loud noise, because thousands of years ago that actually had its function. But today, most of us don’t fear those things, we fear what isn’t dangerous at all, and never will be.

What would you do if fear wasn’t present? I try to ask myself that question every once in a while, to check myself, whether I’m choosing love or fear on the regular. Sometimes I realize that I act out of fear and that it is limiting my life experience. 

I don’t ever want fear to be the reason why I didn’t experience something wonderful. And I know, by my own experience, that facing my fears, and going ahead and doing what scares me always gives me a high and I always grow by doing so. 

I consider myself a quite fearless person, but I know when fear is holding me back, and I will always strive for letting that happen as seldom as possible. Because I don’t want to miss out on the magical things hidden behind my fears. And if I fail, I will grow from it, and I love growing. So, I’m going to risk more, dare more and live more.

Did you do anything today that scared you? How did it feel to do it anyway? 

With all my love,

Helena

I varje situation har vi alltid tre val

Den här lektionen har verkligen hjälpt mig när jag fastnar i mitt sätt att tänka eller när jag blir riktigt frustrerad och jag tror att den är ganska välkänd.

När du märker att du är i en situation du verkligen inte gillar, till exempel i relation till en utmanande kollega, kan du välja ett av följande tre val;

1. Du förändrar situationen. Om ni har problem med kommunikationen försöker du förändra ditt sätt att kommunicera eller så kan du ge feedback till den andra personen kring vilken typ av kommunikation du hellre skulle vilja se att ni hade (samtidigt som du kommer ihåg att huruvida personen väljer att förändra sitt beteende som en konsekvens av din feedback är helt och hållet deras val). Om du inte kan förändra situationen…
2. … kan du lämna den. I relation till den utmanande kollegan kan det här faktiskt betyda att du lämnar jobbet eller det team där du jobbar, vilket kan, beroende på omständigheterna, vara en bra eller dålig idé. Om du inte kan lämna situationen…
3. … kan du acceptera den. Att acceptera är inte alltid lätt, men det är alltid ett val vi har. I fallet med den utmanande kollegan betyder det att du behöver acceptera din kollega som hen är, kommunikationen som den är och situationen som den är. Släppa taget om motståndet.

Det du inte kan förändra det kan du acceptera och det du har accepterat har redan förändrats. Jag tror det kommer från en text av Tomas Andersson Wij och jag tror verkligen att det är sant.

 

Hur vi kan jobba på vår förmåga att acceptera är en helt annan fråga som vi kan diskuera i en annan lektion.

Vilken är din erfarenhet att strategierna ovan? Vilka är dina bästa verktyg för att släppa taget om motståndet och göra rum för acceptans?

This is a lesson I find very useful whenever I get stuck in my way of thinking or when I get really frustrated about something and I think it’s very commonly known.

If you find yourself in a situation you really don’t like, for exapmle in relation to a challenging collegue you can choose one of three choices;

1. You can change the situation. If you have trouble communicating you’ll try and change your way of communicating or you can give feedback to the other person on what kind of communication you would like to see instead (keeping in mind that whether the other person actually want to change as a consequence of your feedback is entirely up to them). If you cannot change the situation…
2. … you can leave it. In the case of the collegue this might actually mean leaving the job or the team, which can, depending on the circumstances, be a good or a bad idea. If you cannot leave the situation…
3. … you can accept it. Accepting isn’t always easy to do, but it is always an option. In the case of the collegue this means you need to accept your collegue as he/she is, the communication as it is and the situation as it is. Letting go of resistance.

What you cannot change you can accept and what you have accepted has already changed.

I think we use so much unnecessary energy, I know I do, resisting situations or circumstances where we could choose one of the three options; changing, leaving or accepting. Resistance is eating energy and building stress and that is never going to be of benefit of our health.

How to work on accepting is a totally different practice, but let’s discuss that in a different lesson.

What are your experiences of the strategies above? What are your best tools for letting go of resistance in favor of acceptance?

IMG_3631
With all my love,
Helena