Inlägg

Fokusera på det du vill ska växa

Det bästa sättet att undvika något du vill undvika är att ignorera, inte att protestera. En unlike ger mer uppmärksamhet och spridning än ingen uppmärksamhet alls. När du säger åt din hjärna att inte köra i gropen på vägen så hör din hjärna bara ”kör i gropen på vägen”. När du upprepar mantrat ”jag är orädd” hör din hjärna bara ”jag är rädd”.

Sätt ljuset på det du vill ha, låt ditt fokus landa där. Vad du än fokuserar på växer så var varsam med var du fokuserar. Lägg inte fler vedklabbar på det som du ogillar. Jag märker det så ofta i konversation med andra, när någon tar upp ett problem och alla andra hjälper till att elda på istället för att hitta en lösning. När vi uppehåller oss för länge i det vi inte vill ha ger vi det bara mer och mer syre och större och större utrymme.

Ni känner mig, jag rekommenderar aldrig att släta över eller att gömma det mörka, men det finns också en gräns för hur mycket fokus det ska få. Var i det du vill ha och se det växa framför dina ögon.

Med all min kärlek,

Helena

Var är ditt fokus?

Jag ser en direkt korrelation mellan min sinnesstämning och mitt fokus. Såklart. När jag fokuserar på det jag saknar, det jag önskar fanns i mitt liv men som inte är här än, då känner jag mig låg, dålig. När fokus istället är på det jag faktiskt har, rikedomen i varje ögonblick och alla mirakler, utan jämförelse med någon annan, då lyfts mitt sinne till den nivån. 

Föga revolutionerande det där, men ändå så viktigt att komma ihåg. 

What you focus on grows. 

Vi ska inte skyla över det jobbiga, kväva vår längtan eller låtsas som att allt är perfekt, men ändå, vi väljer vårt fokus. Se på det du har idag, alla möjligheter som presenteras för dig och miraklet att just du får vara här över huvud taget. 

There are only two ways to live your life. One as though nothing is a miracle. The other one as if everything is a miracle. ~ Albert Einsten

Var vill du vara idag? Vilket fokus väljer du i nästa ögonblick och i förlängningen för ditt liv? Vill du leva ett liv i bristen eller i flödet? Det börjar hos dig. Alltid hos dig. 

Med all min kärlek, 

Helena

Välj fokus

Jag kommer tillbaka till det här om och om igen. Du väljer din världsbild och du kommer att hitta bevis på att den stämmer. Din hjärna vill ha rätt så om du har bestämt dig för att människor är onda, allt går dig emot och lycka inte är något för dig så kommer du förmodligen att hitta bevis dagligen för att det är så, det skulle vara samma sak för mig. 

Men tänk om vi utgick ifrån motsatsen och valde att fokusera på det som funkar och är bra? Du skrattar mer än du gråter, det är fred i fler länder än de som har krig, du är frisk fler dagar än du är sjuk. Det där leendet från mannen på gatan. En vacker iskristall som får dig att förundras över skönheten i allt. 

Vilket fokus väljer du 2017? 

Med all min kärlek,

Helena

Hur du börjar din dag sätter tonen för resten av dagen

Alla pratar om morgonrutiner och av en god anledningen. Varje dag är ett mirakel när vi får vakna upp och få en ny chans. Vi behöver ta vara på den chansen. 

Sätt en intention, fokusera på tacksamhet, väck din kropp, fokusera inåt, be en bön, var i naturen, gör något för någon annan, fyll på med näring. Vad du än gör det första du gör på morgonen, gör det med avsikt. Fundera över vad som är en bra start för dig och ge dig själv lite utrymme varje morgon.

Att gå upp 15-30 minuter tidigare för att få en bra start är alltid värt det, jag lovar!

Vill du ha mer tips och råd kring morgonrutiner, skriv upp dig för mitt nyhetsbrev på hemsidan, morgondagens utskick handlar om precis det. 

Med all min kärlek,

Helena

Gör dig inga bekymmer (det räcker med dem som finns)

Min farfar brukade säga att oro är som att gå uppför berget två gånger och jag håller verkligen med honom. Det betyder inte att det är lätt att inte göra det. Oro kommer ifrån rädsla och de båda har förstås en viktig funktion för vår överlevnad, men ingen av dem är så viktiga som vi ger dem utrymme. Att oroa sig för ett möte på jobbet eller hur det ska gå med världen ger ju inget värde i sig, för någon. Det är först när vi kanaliserar oron till något konstruktivt som den hjälper någon över huvud taget. Om vi bara tänker gå omkring med en vag känsla av oro som stjäl vår energi så behöver vi lära oss ett sätt att hantera den. 

Jag använder ”orostimmen” ibland. Då avsätter jag särskild tid för att vara med oron, jag går in i känslan på riktigt, låter den uppfylla mig och så skriver jag av mig alla känslor, tankar och förnimmelser som kommer upp. Att bara skriva ger en befrielse och ibland dyker det upp saker i mitt flow-skrivande som jag faktiskt kan göra något åt, då agerar jag på det och släpper taget om resten. Min mindfulnessträning hjälper förstås också till att hantera oro. Att landa i nu, se utan att döma. Acceptans. Tillit. Släppa taget. Andas. 

Vårt liv här är inte för evigt. Vi väljer vart vi ska lägga vår energi och att skapa problem av sådant som inte finns är definitivt ett slöseri med den. 

 Med all min kärlek,

Helena

Prata om dina glädjeämnen snarare än att prata om dina problem

Jag tror att problemfokuserade diskussioner verkligen kan bli ett beroende. När vi gör det, får vi ofta sympati och stöd vilket vi förstås vill ha mer av. Men för att vara ärlig så är det ju inte särskilt roligt att vara runt den typen av människor för länge. Och ibland behöver vi vara ärliga med oss själva, se oss i spegeln och fråga Vilken typ av person är jag? Brukar jag fokusera på mina problem eller mina glädjeämnen i livet när jag pratar med andra?

Ibland är det förstås värdefullt och konstruktivt att prata om våra problem med andra för att få höra deras åsikt, för att höra oss själva prata om det högt eller för att helt enkelt bara få lite sympati, men jag tror samtidigt att vi behöver vara medvetna om när vi förstör vår egen miljö genom all problemfokusering. Konstruktiv problemlösning kan verkligen vara bra men pratar du om dina problem med människor vars åsikt du verkligen värderar eller sprider du bara en negativ energi?

Tänk om vi fokuserade våra samtal på våra glädjeämnen i livet? Det som verkligen flyter just nu, det vi verkligen är glada eller stolta över. Jag kan garantera att bara genom att göra de som kommer de ämnena att öka mångfalt bara för att de får din uppmärksamhet.

För mig handlar det här inte om att skryta eller förneka sitt egna mörker. Det handlar bara om val av perspektiv på livet. Valet är ditt.

I think talking about our problems can be a real addiction. Whenever we do, we usually get sympathy and support which can be highly addictive. But to be honest it’s not very fun being around those kinds of people for too long. And sometimes we need to be honest and look in the mirror asking What kind of person am I? Do I tend to focus on my problems or my joys in conversation with others?

Of course it’s sometimes fruitful to discuss your problems with others to get a second opinion, to hear your own opinions out loud or to just simply get some sympathy, but I think we need to be aware of when we do to not make our own environment toxic. Constructive problem solving can be great, but are you discussing it with people whose opinion you really value or are you just spreading the negative vibe?

What if we focused our conversations on the joys of our life? The things that are really going smoothly right now, the things we’re really proud of or happy for. I guarantee you, just doing that will make them multiply, just by getting your attention. 

This has nothing to do with bragging or denying your own darkness. It’s just a matter of choice of perspective. This choice is yours. 

 

With all my love,

Helena

Kroppskanning som ett sätt att landa och ladda

Jag menar inte den skanning vi gör i säkerhetskontrollen på flygplatsen eller den påsjukhuset, jag menar en mental kroppskanning där vi metodiskt går igenom varje del av kroppen.

Jag gjorde min första kroppskanning på en skolresa när jag var i 11-12-årsåldern. Jag minns det som en väldigt härlig upplevelse men det var verkligen en engångsföreteelse. Det var mycket senare i livet när jag började sätta mig in i mindfulness som jag återupptäckte övningen och jag har verkligen haft så mycket glädje och nytta av det.

Jag börjar oftast i foten med att lägga allt mitt fokus och min medvetenhet på vänstra stortå och hur det känns; det kan kittla, pirra, kännas kallt elker så känns det stumt. Jag vandrar sedan genom hela kroppen med min medvetenhet, hela vägen till hjässan och det tar ungefär femton minuter. När jag inte har så mycket tid så gör jag det mycket snabbare, ibland bara en minut om jag stressar eller känner mig orolig och behöver komma tillbaka till här och nu. Det hjälper alltid, lugnar ner mig, återhämtar min energi och skiftar mitt fokus.

Ibland, när jag gör den med guidning, liggandes ner, så somnar jag. Jag brukade döma mig själv för det, eftersom syftet är att hålla fokus och behålla medvetenheten. Men jag har lärt mig att vara snällare mot mig själv, om jag somnar, så var nog en tupplur det jag behövde.

Om du inte testat det kan jag verkligen rekommendera det, det finns massor av guidade kroppskanningar att hitta på nätet.

By this I don’t mean the scanning we do at airport security or in a body scan at the hospital, I mean a mental body scan methodically shifting focus through every part of the body.

I did my first body scanning at a school camp when I was about 11-12 years old. I remember it as a very pleasant experience but it really was a one off thing. It was much later in life when I started digging in to mindfulness that I rediscovered the practice and have had great benefits from using it.

I usually start at the foot by keeping all of my attention at my left big toe. Focusing on how it feels; tingling, numb, hot, cold, stiff, relaxed. I the move through my entire body in a similar way, working my way all the way to the top of my head which takes about fifteen minutes. When I don’t have that much time I do it much more rapidly, sometimes for just a minute to get my attention back to the present moment if I’m stressing or feeling anxious. It always helps, calms me down, restores my energy and shifts my focus.

Sometimes, when I do it with guidance laying down, I fall asleep. I used to beat myself up about this because the purpose is keeping the attention and not falling asleep. I’ve learnt to be more kind to myself, if I fall asleep, a nap was probably what I needed.

If you haven’t tried it I can totally recommend it, there are several guided body scannings you can find online.

With all my love,

Helena