Inlägg

Varför jag tycker köttkonsumtion är en riktigt dålig idé

Jag förstår om jag kan provocera vissa med det här inlägget men det här gör mig verkligen förbannad och det här är min blogg (alla kommentarer är välkomna nedan!)

Även om den här lärdomen är glasklar för mig idag så var den inte det för bara tre år sedan. Det var som ett led att läka min läckande tarm som jag gav upp kött. Och jag kommer aldrig börja äta det igen, av tre huvudskäl;

1. Kött är dåligt för min hälsa. Fläsk och rött kött är extremt inflammatoriskt. Processat kött, såsom korv, hamburgare, köttbullar och salami är också väldigt inflammatoriskt. Eftersom vår köttkonsumtion är så hög så behandlas djuren med en hel del antibiotika för att överleva tillräckligt länge för att kunna ge oss det kött vi vill ha. Hur vi tillagar köttet, genom att steka, koka, grilla osv, skapar också inflammation vilket har kopplats till många kroniska sjukdomar och förstås även tjocktarmscancer. All den stress de här djuren genomlider under sina liv stannar dessutom kvar i köttet och hamnar i våra kroppar när vi äter det. Och ja, du kan lätt få i dig alla proteiner du behöver genom att äta en väl varierad växtbaserad diet.

2. Kött är dåligt för naturen. Köttindustrin står för 51% av alla föroreningar i världen! Djuren själva producerar extrema mängder metan gas vilket bidrar till växthuseffekten. Vi skövlar våra skogar för att ha plats för djuren och för att odla den föda som de behöver för att växa så att vi kan äta dem och samtidigt förlorar vi möjligheten till en kompensation som skogen hade kunnat ge för den förorening som industrin bidrar till genom bland annat sina transporter. Och djuren äter mycket mer sojaprodukter än vad människan själv någonsin skulle kunna konsumera så om du hört att det är sojaodlingar för människor som skövlar skogar så är det fel.

3. Köttindustrin är dålig för djuren. Ja, det kanske är ganska självklart men det är på det här området jag verkligen blir förbannad. Vi vet att djur har tankar och känslor, vi vet att de är intelligenta och att de tar hand om varandra. Men vi binder ändå ner grisarna så att deras leder går av, vi torterar våra kor så att de ska röra sig när benen gått av på väg till slakthuset, vi suger upp levande kycklingar i enorma vakuumsugare för att transporten av dem ska vara mer effektiv. Det är ju helt sjukt! Jag tror att det var Paul McCarthney som sa att om slakthus hade glasväggar så skulle ingen äta kött och jag tror verkligen att det är sant. I vissa länder är djurhållningen bättre än i andra men jag tror att när vetenskapen verkligen kommer ifatt och vi förstår hur intelligenta djur verkligen är så kommer våra barn inte att vara stolta över det som vi är delaktiga i idag.

Jag vet att det här blev ett mycket mer rädslofyllt blogginlägg än vanligt men jag behöver få ur mig min ilska och det här är verkligen något som jag känner passionerat för.

Om du verkligen älskar kött och vill fortsätta äta det, säkerställ att du vet varifrån det kommer, att det är ekologiskt och närodlat och håll konsumtionen nere till en eller ett par dagar i veckan, av alla anledningar ovan. Jag skulle mycket hellre äta ett lamm som jag tagit hand om, respekterat och som jag vet har haft det bra än att äta något från en big pack på en stormarknad.

Kolla gärna in Berättelsen om köttet.

  
Med all min kärlek,

Helena

Gluten orsakar mycket lidande

Jag har levt glutenfritt i nästan halva mitt liv. När jag var 17 år diagnostiserades jag med celiaki. Det var under en rutin-koloskopi, som jag gör för att hålla koll på min ulcerös kolit och den ökade risken för tjocktarmscancer, som de upptäckte att jag knappt hade något tarmludd (vilket är det som absorberar näringen i maten vi äter). Att förändra mitt liv till glutenfritt var ganska jobbigt då. Jag minns att jag, två år efter att jag fått diagnosen, blev alldeles överlycklig när jag för första gången träffade en annan person som inte åt gluten. Det är mycket som har förändrats sedan dess.

Gluten är ett protein som återfinns i vete, råg och korn. Glutenintolerans eller -känsligehet uppstår när kroppen inte kan hantera det proteinet. Många (ungefär 20% av befolkningen i Europa) som är känsliga mot gluten vet inte om det eftersom symtomen är så varierande och komplexa. Vissa menar att många autoimmuna sjukdomar, allergier, astma, trötthet och många andra sjukdomar har sitt ursprung i känslighet mot gluten (läs exempelvis den här studien på ämnet).

Den här frågan är ganska kontroversiell men det vi vet är att när du äter gluten fast du egentligen inte tål det så skapas en inflammation i kroppen och det är aldrig bra. När jag först diagnostiserades berättade dietisten för mig om en patient hon hade som slutat äta gluten vid 87 års ålder. Två veckor senare kom hon tillbaka till dietisten och sa: Jag har aldrig vetat förrän nu hur det känns att vakna upp och känna sig utvilad!

Det bästa med glutenkänslighet är att det är enkelt att bota. Så länge du håller dig borta från gluten så kommer du att må bra (det är ju bara klister ”glue” som håller ihop brödet och vem vill äta klister?). De flesta labtester visar inte glutenkänslighet, endast celiaki, vilket inte alls är lika vanligt, så rekommendationen är att undvika gluten helt och hållet i 2-4 veckor. Märker du att du mår bättre, kanon. Om du inte känner någon större skillnad men däremot blir sämre när du äter gluten igen så har du en ledtråd där. Om du inte märker någon skillnad över huvud taget behöver du fortsätta söka för att hitta orsaken till att du inte känner dig på topp.

När jag lyssnar på min magkänsla och inte så mycket på forskningen är jag övertygad om att gluten är en viktig faktor i många av de sjukdomar och symtom vi ser i så många idag. Problemet är att även om forskningen nu faktiskt finns där ute så tar det i genomsnitt 17 år innan det accepteras in i sjukvården så vi kommer nog tyvärr se mycket lidande innan vi har kommit dit.

Vad säger din magkänsla?

  
Med all min kärlek,

Helena

From a human doing to a human being

Jag har alltid varit en doer. En driven person, stolt över min förmåga till multi tasking (även om det nu är det bevisat att det inte är möjligt för den mänskliga hjärnan) och massor att göra på min to-do-list. Mitt egenvärde har också varit tight kopplat till vad jag gör snarare än den jag är.

För några år sedan började jag åka på retreat, ni vet, de där vackra platserna dit du åker för att vara tyst tillsammans med människor du inte känner, meditera, reflektera och bara vara. Första gången var det ganska obehagligt att vara tyst bland människor jag inte kände, meditera flera gånger om dagen och ge så mycket utrymme för mina tankar, känslor och utrymmet där emellan. Jag har lärt mig att älska det och gör det nu regelbundet. Det ger min själ lite svängrum och släpper in många mirakel i mitt liv.

Men jag också blivit bättre på att bara vara i min vardag, insett att de inte är de som fått mest gjort när de dör som vinner. Det är inget lopp vi ska springa, ingen tävling och genom att springa för fort missar jag faktiskt den fantastiska utsikten längs vägen.

Jag har läst att bara stanna upp 15 minuter varje dag tillåter inflammationresponser i kroppen att omvandlas till anti-inflammatoriska reaktioner. Är det inte fantastiskt?

Njut av lite varande idag och du  kanske upptäcker att ditt görande sen blir så mycket mer givande och produktivt.

I’ve always been a doer. A driven person, proud of my ”multitasking” skills (although it’s now proven there is no such thing) and lots to do on my task list. My self worth has also been tightly linked to what I’m doing rather than who I am. 

A few years back I started going on retreats, you know, these beutiful places where you go to be quite together with people you don’t know, meditate, reflect and just be. First it was quite terrifying being around strangers not talking, meditating many times every day and give so much room for my thoughts, feelings and just space in between. I’ve grown to love it and now do it regurarly. It gives my soul some space and allows a lot of miracles into my life.

But I’ve also grown better at being in my day-to-day life, realizing it’s not the people that get the most done before they die that win. This isn’t a race, it’s not a contest and by running too fast I don’t really get to experience the beutiful view. 

I read somewhere that slowing down for 15 minutes every day allows inflammatory response in the body to transform into anti-inflammatory reactions. Isn’t that just wonderful?

Enjoy some being today and you’ll find that the doing is so much more rewarding and productive!

With all my love,

Helena

Anledningen till att jag undviker sockerdrogen

Jag säger som Kris Carr: You’re already sweet enough!

Vi vet alla att vitt socker är dåligt för oss, det har inga som helst hälsofördelar. Min matfilosofi handlar om att jag vill att min kropp alltid ska kunna säga tack varje gång jag stoppar i mig något. Jag vill att min mat ska vara en gåva till min kropp, inte gift, därför undviker jag socker.

Socker suger ut mineralerna i kroppen, det gör kroppen sur, det föder inflammation och cancerceller och det rör till hormonsystemet, bland många andra elaka sidoeffekter. Det är dessutom högst beroendeframkallande, vilket många av oss vet av egen erfarenhet. Eftersom jag är autoimmun och autoimmunitet ofta är en inflammation som blivit galen så var en av de första rekommendationerna jag fick för att bli bättre att sluta med socker. Shit, för en tjej som alltid varit ett godismonster blev detta verkligen en utmaning och det tog ungefär två veckor innan huvudvärken, illamåendet och mina cravings gav med sig.

En av de intressanta lärdomarna under den här processen var att socker verkligen gömmer sig överallt i vår standarddiet. Om du äter processad eller pre-fabricerad mat eller mixer kommer du snart upptäcka att socker gömmer sig på de mest mystiska ställena. Så jag slutade även med allt ovan och höll mig till rena grönsaker, frukt och annan naturlig mat (jag behövde även hålla mig borta från salt under en period vilket även det gömmer sig överallt i processad mat).

Ungefär nio månader efter att jag slutat med socker reste jag i Sydafrika och spenderade mycket av min tid under vattenytan då resan hade ett fokus på hajar. En av dessa dykdagar var inge vidare, jag hade ett riktigt jobbigt dyk helt enkelt och när jag väl kom upp i gummibåten tyckte jag verkligen synd om mig själv och var dessutom ganska uppskakad. Ni som dyker vet att det alltid finns massor med snacks på de där båtarna; chips, choklad och klubbor. Någon skickade över en klubba åt mitt håll och jag var för nere för att säga nej, och efter den första tog jag direkt en andra. Effekten var verkligen intressant, jag blev hög som ett hus, jag studsade omkring hela eftermiddagen som om jag var hög på kokain eller något. Den här episoden lärde mig att socker verkligen är en drog och att den nog inte borde vara laglig.

Ett liv utan vitt socker betyder inte att jag inte får äta godsaker, jag äter dadlar, stevia eller honung istället och gör de mest fantastiska raw food desserterna. Och, jag äter ibland mörk choklad som kan innehålla socker eller ekologisk glutenfri lakrits, men jag säkerställer att jag inte får i mig socker via pre-fabricerad eller processad mat.

I say it like Kris Carr: We’re already sweet enough!

We all know white sugar is bad for us, it has zero health benefits. My overall food philosophy is that I want my body to always have a reason to say thank you every time I feed it with something. I want my food to be a gift to my body, not a poison, so, I avoid sugar.

Sugar robs the body of minerals, it makes me acidic, it feeds inflammation and cancer cells and it messes up my hormone system, amongst many other evil side effects. And it’s highly addictive, which most of us know by experience. Since I’m autoimmune and autoimmunity most often is inflammation gone mad one of the main recommendations I got to get better was to quit sugar. Man, for a girl that’s always had a sweet tooth and always loved and craved candy this was daunting at first and it took about two weeks before the headache, the nausea and the cravings subsided.

One of the interesting things I learned during this process is that sugar hides everwhere in out standard diet. If you eat processed or pre-fabricated foods or mixes you’ll surely soon find out that sugar hides in the most mysterious places. So, I quit all of the above and stayed with clean vegetables, fruits and other all natural foods (I also needed to stay off salt which is also hidden everywhere in pre-fabricated foods).

About nine months after quitting sugar I was travelling in South Africa and spent a lot of my time under water, diving with sharks. One of those days, I had a really bad experience under water and getting back onto the zodiac I felt really sorry for myself and I was also quite scared. For those of you who dive, you know thete’s always plenty supply of sugar on those boats; chips, chocolate and lollipops. Someone handed me a lollipop and I was too down to say no, and after the first one I had another one instantly. The effect was quite mind-blowing to me; I literally got high as a house, I was bouncing around like a mad person all afternoon like I was high on cocaine or something. This experience really taught me that sugar is truly a drug and, if you ask me, it should’t be legal.

A life without white sugar does not mean I don’t get to eat sweet things, I just use dates, stevia or honey instead and I make the most wonderful raw food desserts. And, I do occasionally eat dark chocolate with some sugar in it or organic gluten free liquorice, but I make sure not to get the hidden sugar in pre-fabricated or processed foods.

IMG_3722
With all my love,
Helena

Strive for progress not perfection

Att försöka vara perfekt är att aldrig känns sig tillräcklig, aldrig känns sig tillfreds med det som är. Jag vill inte sträva efter perfektion eftersom jag vet att på ett sätt, är det alla mina brister som gör mig perfekt, precis som jag är.

När jag drastiskt förändrade mitt liv över en natt var det verkligen perfektion jag strävade efter. Det gjorde mig helt slutkörd. Samtidigt behövde jag vara väldigt strikt för att det skulle funka över huvud taget. Jag kommer ihåg när jag, ungefär en månad in i in nya diet och livsstilsförändring. befann mig på Lissabons flygplats desperat letandes efter något att äta. Jag blev alldeles till mig när jag hittade en salladsbar med tillräckligt många alternativ att jag lyckades få ihop en måltid med just den mat jag tilläts äta just den dagen. När jag senare satt på flygplanet åt jag en sparris och fick panik när jag kände vitlökssmaken vilket var ett av de födoämnen jag inte fick äta. Jag var helt övertygad om att det skulle skapa en inflammation och att all den tid och energi jag lagt ner i mitt egna läkande fram till den punkten skulle vara förgäves.

När jag nu ser tillbaka på den perioden i mitt liv känner jag mig verkligen imponerad av mig själv och det jobb jag lade ner samtidigt som jag känner en hel del medkänsla för den där tjejen, som kämpade så hårt och som bannade sig själv så mycket. (Och nej, jag fick ingen stor inflammation av vitlöken, och nej, allt jag gjort dittills var inte förgäves.) Jag behövde göra den resan men idag tänker jag att tillit, ett avslappnat förhållningssätt och omtanke om mig själv, är precis lika viktigt som att följa regler till punkt och pricka. Idag strävar jag efter 80/20 där 80% helst ska vara ”perfekt” och resten mer avslappnat. Men framför allt tänker jag att det viktigaste är att det är viktigt att jag hela tiden lär mig och utvecklas och att kärleken är min ledstjärna.

Trying to be perfect is never feeling good enough, always feeling dissatisfied with what is. I don’t want to strive for perfect always knowing that in one sense, all my imperfections make me perfect, just as I am.

When radically changing my life overnight I was definately striving for perfection. It was exhausting. At the same time I needed to be very strict in order for it to work. I remember, about a month into my diet, being at the Lisbon airport desperately trying to find something to eat. I was so thrilled when I found a salad bar with so many different choices that I managed to get a meal together with just the foods I was allowed to eat that particular day. Sitting on the plane eating some asparagus I freaked when I realized that it tasted of garlic and I was not allowed to eat garlic. I was convinced that this was going to create an inflammation and that all the work I had invested for my healing would be in vane.

Looking back at that period now I feel really impressed by myself and what I went through but at the same time I feel a lot of compassion for that girl, trying so hard and beating herself up so much. (And no, I didn’t get a huge inflammation and no, all the work did not turn out to be in vane.) That journey was necessary for me to take but I think that faith, a relaxed way of looking at things and self-compassion is just as important as obeying the rules. Today, I strive for 20/80 with 80 percent being ”perfect” and the rest more slack. I also strive for always learning, growing and letting love be the torch.

IMG_3527
With all my love,
Helena

Varför jag tycker köttkonsumtion är en riktigt dålig idé

Jag förstår om jag kan provocera vissa med det här inlägget men det här gör mig verkligen förbannad och det här är min blogg (alla kommentarer är välkomna nedan!)

Även om den här lärdomen är glasklar för mig idag så var den inte det för bara tre år sedan. Det var som ett led att läka min läckande tarm som jag gav upp kött. Och jag kommer aldrig börja äta det igen, av tre huvudskäl;

1. Kött är dåligt för min hälsa. Fläsk och rött kött är extremt inflammatoriskt. Processat kött, såsom korv, hamburgare, köttbullar och salami är också väldigt inflammatoriskt. Eftersom vår köttkonsumtion är så hög så behandlas djuren med en hel del antibiotika för att överleva tillräckligt länge för att kunna ge oss det kött vi vill ha. Hur vi tillagar köttet, genom att steka, koka, grilla osv, skapar också inflammation vilket har kopplats till många kroniska sjukdomar och förstås även tjocktarmscancer. All den stress de här djuren genomlider under sina liv stannar dessutom kvar i köttet och hamnar i våra kroppar när vi äter det. Och ja, du kan lätt få i dig alla proteiner du behöver genom att äta en väl varierad växtbaserad diet.

2. Kött är dåligt för naturen. Köttindustrin står för 51% av alla föroreningar i världen! Djuren själva producerar extrema mängder metan gas vilket bidrar till växthuseffekten. Vi skövlar våra skogar för att ha plats för djuren och för att odla den föda som de behöver för att växa så att vi kan äta dem och samtidigt förlorar vi möjligheten till en kompensation som skogen hade kunnat ge för den förorening som industrin bidrar till genom bland annat sina transporter. Och djuren äter mycket mer sojaprodukter än vad människan själv någonsin skulle kunna konsumera så om du hört att det är sojaodlingar för människor som skövlar skogar så är det fel.

3. Köttindustrin är dålig för djuren. Ja, det kanske är ganska självklart men det är på det här området jag verkligen blir förbannad. Vi vet att djur har tankar och känslor, vi vet att de är intelligenta och att de tar hand om varandra. Men vi binder ändå ner grisarna så att deras leder går av, vi torterar våra kor så att de ska röra sig när benen gått av på väg till slakthuset, vi suger upp levande kycklingar i enorma vakuumsugare för att transporten av dem ska vara mer effektiv. Det är ju helt sjukt! Jag tror att det var Paul McCarthney som sa att om slakthus hade glasväggar så skulle ingen äta kött och jag tror verkligen att det är sant. I vissa länder är djurhållningen bättre än i andra men jag tror att när vetenskapen verkligen kommer ifatt och vi förstår hur intelligenta djur verkligen är så kommer våra barn inte att vara stolta över det som vi är delaktiga i idag.

Jag vet att det här blev ett mycket mer rädslofyllt blogginlägg än vanligt men jag behöver få ur mig min ilska och det här är verkligen något som jag känner passionerat för.

Om du verkligen älskar kött och vill fortsätta äta det, säkerställ att du vet varifrån det kommer, att det är ekologiskt och närodlat och håll konsumtionen nere till en eller ett par dagar i veckan, av alla anledningar ovan. Jag skulle mycket hellre äta ett lamm som jag tagit hand om, respekterat och som jag vet har haft det bra än att äta något från en big pack på en stormarknad.

Kolla gärna in Berättelsen om köttet.

I know that I might be pissing people off by this statement but I’m really pissed and this is my blog (feel free to comment below!).

Even though this lesson is so crystal clear for me today it wasn’t at all three years ago. It was in my quest to heal my leaky gut that I also gave up meat. And I will never start eating it again for three main reasons;

1. Meat is bad for my health. Pork and red meat are extremely inflammatory. Processed meat, such as sausages, burgers, meat balls and salami are also highly inflammatory. Because of the magnitude of our meat consumption the animals are treated with a lot of antibiotics to stay alive for long enough to produce the meat we want to eat. The way we cook the meat, frying, boiling, barbecuing etc. are also creating inflammation which has been linked to many kinds of chronic diseases and of course colon cancer. All the stress these animals go through during their lives also stays in the meat and ends up in our bodies. And, yes, you get all the protein you need from a well balanced plant based diet.

2. Meat is bad for the environment. The meat industry is causing 51% of all the pollution in the world! The animals themselves cause extreme levels of metan gas which is contributing to the green house effect. We devastate our forests to have room for the animals and to grow crops they need to grow so we can eat them and we lose the opportunity of the forests compensating for the pollution that comes from the industry itself, the transportation etc. And the animals actually eat a lot more soy than we humans could ever consume so if you’ve heard that vegetarians are devastating the forests that’s not true.

3. The meat industry is bad for the animals. Duh! This is where I get really pissed off. We know that animals have thoughts and feelings, we know they are intelligent and that they care for each other. But we still keep the pigs tied down so their joints break, we torture our cows so they’ll move when their legs are broken going to the slaughterhouse, we still suck live chicken up in giant vacuum machines to make transportation more efficient. That’s insane! I think it was Paul McCarthney who said that if slaughterhouses had glass walls no one would eat meat and I agree. In some countries keeping of live stock is better than in others but I think that when science catches up with how intelligent animals really are our children will not be proud of what we’re part of right now

I know this is a much more fearbased blog post than usual but I need to let my anger out and this is something I’m passionate about.

So, if you really love meat and want to keep eating it, make sure you know where it comes from, that it’s organic and local and keep the consumption down to one or two days a week, for all the reasons above. I’d much rather eat a lamb that I watched growing up, that I got to care for and treat with respect than something in a big pack in a supermarket.

IMG_2025
With all my love,
Helena

Gluten orsakar mycket lidande

Jag har levt glutenfritt i nästan halva mitt liv. När jag var 17 år diagnostiserades jag med celiaki. Det var under en rutin-koloskopi, som jag gör för att hålla koll på min ulcerös kolit och den ökade risken för tjocktarmscancer, som de upptäckte att jag knappt hade något tarmludd (vilket är det som absorberar näringen i maten vi äter). Att förändra mitt liv till glutenfritt var ganska jobbigt då. Jag minns att jag, två år efter att jag fått diagnosen, blev alldeles överlycklig när jag för första gången träffade en annan person som inte åt gluten. Det är mycket som har förändrats sedan dess.

Gluten är ett protein som återfinns i vete, råg och korn. Glutenintolerans eller -känsligehet uppstår när kroppen inte kan hantera det proteinet. Många (ungefär 20% av befolkningen i Europa) som är känsliga mot gluten vet inte om det eftersom symtomen är så varierande och komplexa. Vissa menar att många autoimmuna sjukdomar, allergier, astma, trötthet och många andra sjukdomar har sitt ursprung i känslighet mot gluten (läs exempelvis den här studien på ämnet).

Den här frågan är ganska kontroversiell men det vi vet är att när du äter gluten fast du egentligen inte tål det så skapas en inflammation i kroppen och det är aldrig bra. När jag först diagnostiserades berättade dietisten för mig om en patient hon hade som slutat äta gluten vid 87 års ålder. Två veckor senare kom hon tillbaka till dietisten och sa: Jag har aldrig vetat förrän nu hur det känns att vakna upp och känna sig utvilad!

Det bästa med glutenkänslighet är att det är enkelt att bota. Så länge du håller dig borta från gluten så kommer du att må bra (det är ju bara klister ”glue” som håller ihop brödet och vem vill äta klister?). De flesta labtester visar inte glutenkänslighet, endast celiaki, vilket inte alls är lika vanligt, så rekommendationen är att undvika gluten helt och hållet i 2-4 veckor. Märker du att du mår bättre, kanon. Om du inte känner någon större skillnad men däremot blir sämre när du äter gluten igen så har du en ledtråd där. Om du inte märker någon skillnad över huvud taget behöver du fortsätta söka för att hitta orsaken till att du inte känner dig på topp.

När jag lyssnar på min magkänsla och inte så mycket på forskningen är jag övertygad om att gluten är en viktig faktor i många av de sjukdomar och symtom vi ser i så många idag. Problemet är att även om forskningen nu faktiskt finns där ute så tar det i genomsnitt 17 år innan det accepteras in i sjukvården så vi kommer nog tyvärr se mycket lidande innan vi har kommit dit.

Vad säger din magkänsla?

I’ve been eating a gluten free diet almost half my life. At 17 I was diagnosed with celiac disease. It was while doing a routine colonoscopy, which I do regurarly to keep track of my ulcerative colitis and take tests for colon cancer, that they discovered I was almost out of villi (the small ”hair” on your colon that absorbs nutrients). Adjusting my life to a gluten free one was quite tricky at that time. I remember jumping up and down when I, two years after being diagnosed, met my first fellow gluten intolerant person. A lot has changed since then.

Gluten is actually a protein that you find in whey, rye and barley. Gluten intolerance or gluten sensitivity is when the body can’t handle that protein. Lots of people (around 30% of the population in Europe) who are sensitive to gluten don’t know it because the symptoms are so wide and complex. Some say that a lot of autoimmune diseases, allergies, asthma, fatigue and many more derives from gluten sensitivity (read this study on the subject.)

There is a lot of controversy around this subject but what we do know for sure is that when you eat gluten though you’re sensitive the protein will cause inflammation which is never good. When I was first diagnosed the dietitian told me about a patient she had seen who had gone off gluten at the age of 87. Two weeks later she came back to the dietitian saying: I’ve never known until now what it feels like to wake up in the morning feeling rested!

The best thing about gluten sensitivity of any kind is that it’s totally cureable. As long as you stay off gluten you’re fine (it’s just the ”glue” that keeps the bread from falling apart anyway and who wants to eat glue?). Most tests don’t show gluten sensitivity, only full blown celiac disease which is not at all as common, so the recommendation is to stay off gluten completely for 2-4 weeks. If you feel better, great. If you don’t feel instantly better but get a strong reaction when eating it again, well, there’s a clue. If you feel no difference at all, you need to keep looking for other reasons for you not feeling great.

When I trust my gut feeling not looking too much into the research I’m convinced gluten is a main source for a lot of diseases and symptoms we see in so many today. The problem is that even though the research is out there the medical system wait 17 years, on average, before it’s allowed to be taken into practice so in the meantime this could cause a lot of mayhem.

What does your gut feeling tell you?

IMG_3651
With all my love,
Helena

En sur kropp är full av inflammation

En av de första saker min näringsfysiolog berättade för mig var vikten av pH balans för att ge kroppen en chans att läka sig själv och det är också en av lärdomar som verkligen har förändrat min syn på mat.

pH-skalan mäter hur sur eller basisk ett ämne är från 0-14. Sju är neutralt, under sju blir surare och surare och över sju mer och mer basiskt. Balansen är det viktigaste och det optimala pH-värdet i blodet är 7,4.

Mycket av vår ”standardmat” idag, såsom processad mat, socker eller industrialiserat kött, är riktigt, riktigt surt. Det sura kan leda till inflammation, allergier, matsmältningsproblem och många kroniska sjukdomar som älskar det sura (liksom även cancerceller gör). Den miljö vi lever i, kemikalierna vi använder och stress påverkar också pH-balansen åt det sura hållet.

Jag försöker se till att jag ger min kropp så mycket basisk mat som möjligt varje dag för att ge den en chans att hålla balansen och jag tror att det har haft en stor inverkan på min hälsa.

keep the balance and I truly believe this is one huge contribution to my health today.

1. Jag dricker massor med vatten för att rensa systemet från surhet och jag försöker börja min dag med ett stort glas citronvatten eftersom citron är ett av de mest basiska födoämnen vi har när det väl är i kroppen.

2. Jag fyller på med grönt varje dag; spenat, grönkål, vetegräs, groddar och över huvud taget mycket frukt och grönsaker eftersom det är basiskt. Jag försöker också fokusera på näringstät mat med massa vitaminer, mineraler och syre eftersom det hjälper kroppen att bli mer basisk.

3. Jag försöker hantera min stress, säkerställa att jag får mina åtta timmars sömn och jag tränar en hel del för att undvika de ”sura hormonerna” kostisol och adrenalin.

Jag tror verkligen att en basisk livsstil kan göra underverk för vår hälsa, så om jag skulle rekommendera något generellt till alla så är det att se över hur sur din kropp är. Det finns massor att läsa om det här på nätet (bland annat den här intressanta forskningen om basisk mat) och det är enkelt att testa din pH-balans hemma.

One of the first thing my nutritional therapist told me was the importance of pH balance to give the body a fair chance of healing itself and that is also one of the lessons that has really transformed my way of thinking about food.

The pH scale measures how acidic or alkaline a substance is and ranges from 0-14. Seven is neutral, below 7 is increasingly acidic, above increasingly alkaline. Balance is everything and the optimal pH for the blood is around 7,4.

Most of our standard foods today, like processed food, sugar or factory farmed animal products, are highly acidic. This can lead to inflammation, allergies, bowel issues and many chronic diseases because they thrive in an acidic environment (and so does cancer cells). The environment we live in, chemicals we use and stress also affects our pH balance in the acidic direction.

I try to make sure to give my body as much alkaline foods as I can everyday to give it a chance to keep the balance and I truly believe this is one huge contribution to my health today.

1. I stay hydrated to help cleanse the system from acidic substances and I try to start my day with a big glass of lemon water because lemon is one of the most alkaline foods you can get once it’s in your body.

2. I pack my body with greens everyday; spinach, kale, wheat grass, sprouts, and in general lots of fruits and vegetables which are highly alkaline. I also try to focus on foods with lots of vitamins, minerals and oxygen cause it helps the body alkalize.

3. I try to manage stress, get my eight hours of sleep and exercise a lot to avoid too much acid-forming hormones such as cortisol and adrenaline.

I really believe that an alkaline lifestyle can work miracles on our health, so if there is one thing I generally recommend it is to look into how acidic your body is. There’s lots to read online (read this Interesting analysis of research on alkaline diets) and easy to test the pH level at home.

With all my love,
Helena

Alla nyheter behöver inte vara dåliga nyheter

Jag har ramlat över mycket forskning och artiklar de senaste åren om konsumtionen av nyheters negativa inverkan på vår hälsa. Och jag vet att många läkare förbjuder sina patienter att följa nyhetsflödet när de är utbrända för att ge dem en chans till återhämtning. Att läsa eller höra om katastrofer, levande varelser som lider, skapar naturligt en stress reaktion i våra kroppar vilket skapar inflammation om det inte får uttryckas. (Det gäller förstås bara om vi inte har blivit helt avtrubbade och inte reagerar över huvud taget på lidande vilket jag tycker är ännu värre.)

Det är en sak att läsa och lära sig om lidandet i, exempelvis en krigsdrabbat land, och att sedan åka dit, starta ett välgörenhetsprojekt eller en debatt för att påverka politiker, för att på olika sätt hjälpa dem som faktiskt lider. Det kan faktiskt vara bra även för din egna hälsa. Men, att bara ta in allt, absorbera det, utan att göra något åt det, kan verkligen vara förgiftande. Och det gör inte världen till en bättre plats heller.

Det andra problemet med nyheterna, som jag ser det, är att de faktiskt inte återspeglar världen som den ser ut idag. Det sker miljoner positiva saker varje dag, varje sekund, till och med mirakel, som vi aldrig får höra talas om genom att följa nyheterna. Nyheter fokuserar på det negativa, det problematiska, och, beroende på vilket informationskälla du förlitar dig på kommer du att få väldigt olika information beroendes på vilken vinkel de väljer och vad som kommer att sälja flest lösnummer.

Så, jag har slutat konsumera nyheter genom att varje dag titta på eller läsa nyheterna. Jag lägger min energi på välgörenhetsarbete och fyller på med positiva nyheter för att kunna vara den ljusarbetare jag vill vara och göra världen ännu lite bättre än den redan är, varje dag. Och om jag behöver läsa på om någon nyhet, tar jag ansvar för att jag får informationen från olika vinklar, använder ett kritiskt förhållningssätt till den information jag tar till mig. Det intressanta är att jag inte missat något (vad jag vet förstås) och jag upplever att det är mycket lättare att vara en positiv person och att sprida positiva nyheter till min omgivning.

Om du väljer att fortsätta konsumera nyheter, skulle jag verkligen rekommendera dig att få lite balans genom att även läsa exempelvis Good News Magazine, som fokuserar på allt positivt som händer, varje dag, överallt.

I’ve come across research and articles about the bad effects of following the news many times over the last couple of years. Many doctors, in handling with people with severe stress, actually forbids them to watch or read any kinds of news to give them a chance to recover. Reading or hearing about catastrophies, living beings suffering or cruelty, naturally creates a stress response in our bodies, causing inflammation if it does not get an outlet. (That is, if we haven’t become completely numbed and don’t react at all at witnessing suffering, which I think is even worse.)

It is one thing to read or learn about people suffering in, for example, a war zone, and then going there, starting a charity or starting a debate to affect politicians, in order to help the people in need. That can actually be very good for your own individual health as well. But, taking it all in, absorbing, and not doing anything about it, can be really toxic for you. And it’s not going to make the world a better place either.

The other problem with the news, as I see it, is that it is not reflecting the world as it is today. There are millions of positive news everyday, every second, miracles even, that we never get to hear about them watching the news. News focus on the negative, the problematic and, depending on what sources of information you rely on, you will get very different information depending on what angle the media wants to take and what might create enough sensation to sell as many newspapers as possible.

So, I’ve stopped consuming news by everyday watching it or reading the newspaper (I don’t shut my eyes or cover my ears everytime it comes on but I don’t focus my energy on it either.) I give my attention to charity work instead and I fill myself with positive news to enable myself to be a light worker and make the world a little more amazing than it already is, everyday. And if I, for the sake of my work, need to read in on the mainstream news, I take responsibility for making sure that I get the information I need from different angles, keeping a critical approach to the information I get. And, guess what, I haven’t missed out on anything (that I know of at least) and I find it much easier to be a positive person and to spread positive news to my surroundings.

If you want to still keep up with the news, I encourage you to get a little balance by also reading sites as Good News Magazine for example, which focuses on all the good that is happening everyday, everywhere.

With all my love,
Helena