Inlägg

Om att stänga av känslor

Ibland tror jag vi är lite för snabba med att stänga av våra känslor. De är för jobbiga, för tunga, för upprivande, så vi tystar, täcker, skjuter undan eller mörkar. Men är det inte ofta våra tankar om våra känslor som är jobbigast? Det är våra tankar om våra känslor som skrämmer oss, inte känslorna i sig. Och ibland tror jag vi blandar ihop tankar och känslor så vi tänker våra känslor istället för att känna dem.

Risken är att vi stänger av även de positiva känslorna när vi vänder oss ifrån de negativa. Vi blir helt enkelt känslokalla överlag. Att känna är att leva och när vi inte känner är lite längre ifrån livet tror jag. Jag hör ibland människor säga just det, att det är intensiva känslor, positiva som negativa, som får dem att känna sig levande. När känslorna är alltför lugna så känner de sig mindre vid liv. I liv.

Feeling is healing.

Oavsett om känslan är mörk eller ljus, positiv eller negativ, stark eller svag så är vi känslovarelser, allihop. Våga vara med det som är, hur det än är. Ingen människa har hittills dött av en känsla, men många har dött av bieffekterna av att inte känna dem.

Med all min kärlek,

Helena

Kan vi välja våra tankar?

Jag tror det. Förstås inte den första, men med den andra kan vi välja att föda den tidigare eller byta riktning. Jag hörde nyligen att det tar 16 sekunder för en tanke att fästa. Så om det första tanken är; Världen är ond och du sedan matar på med argument för detta under de kommande 15 sekunderna så kan tanken få fäste. Efter 68 sekunder med matning av den här tanken har det skickats tillräckligt med impulser till hippotalamus i hjärnan för att koppla en känsla och sensationer kring dina tankar. Om du nu har övertygat dig själv om att världen är ond så kommer du troligtvis att få ett kortisolpåslag som skapar stress, kanske en känsla av oro maggropen, kanske spänns musklerna lite extra för att du tror att du behöver försvara dig.

If you think you can you can, if you think you can’t you will be right. 

Om du istället, när tanken dyker upp; Världen är ond väljer att observera tanken och undersöka den för att sedan hitta motargument och aktivt välja att se världen som god så kommer du 68 sekunder senare troligtvis uppleva en känsla av lugn och ro, tacksamhet och värme. För din hjärna vill ha rätt. Vad du än bestämmer dig för att tro på så kommer den att hitta bevis för att det är på det viset. Hjärnan tar emot 400 miljarder informationspunkter per sekund men vi fångar endast upp 2 000 i vårt medvetande. Så ja, ditt sinne är selektivt och ja, du kan skapa din egen verklighet genom att välja fokus.

Med all min kärlek,

Helena

Ps. Vill du veta mer om det senaste inom kvantfysiken i relation till hur vi kan skapa vårt eget liv kan jag varmt rekommendera podden The Lively show.

Känn det du känner

Var där du är. Motstånd mot båda skapar bara mer av det. 

Att försöka trycka undan känslor som behöver ut har aldrig varit någon bra idé, ändå fortsätter vi att göra det. Oftast handlar det om attvi dömer känslan ”jag har inte rätt att tycka synd om mig själv” eller ”jag borde inte bli ledsen eller ta åt mig” eller ”den där personen är inte värd din energi”. Oavsett du gillar känslan eller inte så är den där. Och som bekant, medvetenhet är det första steget mot förändring. Förändring kommer inte genom förnekelse. Förändring kommer inte genom att lägga locket på. 
Lägg inte sten på börda genom att dessutom döma det du känner. Känn känslan, benämn den, låt den riva runt i kroppen, ge den uppmärksamhet, och jag lovar, den tappar greppet mycket snabbare än du kanske tror. Motståndet är som klister. Acceptans är som vind. 

Med all min kärlek,

Helena

Tacksamhet för varje ögonblick

Jag kan inte riktigt sluta prata om tacksamhet. Det är ett av de allra mest kraftfulla verktyg vi har för att må bra i våra liv. Det är ingångsdrogen till lycka. 

Jag tror inte nödvändigtvis att vi kan vara tacksamma för allt som hänt i våra liv, men vi kan alltid vara tacksamma för vad det har lärt oss och vi kan vara tacksamma för varje ögonblick. 

Ibland uppstår det mest magiska möte på en begravning. Ibland kan vi återknyta förtvinade relationsband genom en jobbig sjukdomsperiod. Ibland är det förseningen som räddar vårt liv. Ibland är det krisen som öppnar våra ögon. 

Om vi bara stannar upp, är med det som är, känner våra känslor, så upptäcker vi att det aldrig är becksvart. I varje situation och i varje ögonblick finns en strimma ljus, ett mått av hopp, blunda inte för det vackra mitt det svåra. 

Med all min kärlek, 

Helena

Bara kärlek

Här kommer en liten påminnelse med tanke på det som hänt den senaste veckan och alla starka känslor som snurrar omkring;

Bara ljus kan driva ut mörker. Bara kärlek kan driva ut hat och rädsla. 

Vi behöver stanna upp och känna alla känslor som behöver kännas, men innan vi agerar behöver fundera över vad vi behöver mer av i världen just nu och alltid. Det räcker med mörker, rädsla och hat, det är inte där vårt bidrag behövs. Vi behöver bidra med ljus och kärlek, mera kärlek.

Och om dina tankar gick till Donald Trump när du läste ovan så gäller det även honom och alla människor som vill skapa vi och dom. En människa som känner sig trygg och mår bra i sig själv behöver inte attackera andra människor. En människa som behöver skapa avstånd mellan människor är mycket rädd. En människa som hatar behöver massor av kärlek. 

Det är inte alltid ett så lätt koncept att förstå eller ens acceptera men kom alltid ihåg att du gör skillnad med dina ord och handlingar. Var en del av lösningen. Var ljus. Var kärlek. 

Med all min kärlek,

Helena

Ett perspektiv på livets utmaningar

Jag har sedan några år tillbaka försökt ta bort ordet problem ifrån mitt vokabulär så mycket jag kan, jag väljer istället att kalla det för utmaningar. Även om det bara är ett ordval så har det stor påverkan på mitt liv. En utmaning för mig är som ett pussel eller en gåta, det finns ledtrådar och pusselbitar som leder mig till en lösning, en utväg eller ett annat perspektiv. Problem får mig att känna mig bunden, som att jag inte kommer loss. Utmaningar väcker min nyfikenhet och jag tror att nyfikenheten är huvudingrediensen för att hitta lösningen. 

Det här handlar inte alls om att släta över det jobbiga i livet (problemen eller utmaningarna beroendes på vilket ord du väljer), vi är alla med om tuffa grejer i livet, det handlar om ett perspektivskifte som skapar mer kraft och mindre stagnation eller hopplöshet.

Idag när jag möter utmaningar i mitt liv försöker jag ge mig själv utrymmet att känna de känslor jag behöver känna; sorg, ilska, rädsla, självömkan eller vad det nu kan handla om. Men när jag är klar med känslan eller tröttnat på att tycka synd om mig själv så försöker jag återta min kraft att förändra situationen genom att ta en nyfiken titt på min situation. Vad är det egentligen som har hänt? Vad är symtom och vad är orsak? Vad är det jag behöver lära mig av det här? Var kan jag börja? När detektivarbetet väl sätter igång kan det vara riktigt spännande att leta sig fram till grundorsaken och därifrån hitta en hållbar lösning. 

Vilka är utmaningarna i ditt just nu och hur kan du sätta på dig nyfikenhetsglasögonen för att komma vidare?

Med all min kärlek,

Helena

Att hantera rädslan

Det finns många olika sorters rädslor och jag tror att de kan se väldigt olika ut i våra liv. Rädsla för att göra bort sig eller inte bli accepterad, rädsla för att gå in i en mörk gränd, rädsla för att bli ensam. En av mina stora rädslor är hälsorädslan. Rädslan för att bli sjuk igen. När den rädslan väcks i mig så är det som att hela världen börjar gunga, det nästan svartnar för ögonen och det finns inte utrymme för något annat än just den rädslan. 

När jag analyserar den så får jag syn på allt möjligt spännande som jag inte visste fanns gömt där. Jag kan börja tro att allt jag gjort för min hälsa är förgäves. Jag börjar tänka att hela jag är en bluff och att allt jag tror på och står för bara är nonsens. Jag tror att jag ska dö och inte hinna med allt jag vill göra i det här livet. Och det värsta av allt är att min hjärna, under rädslans påverkan, tror att allt det där är sant. 

Rädslan har en livsviktig funktion i våra liv, den har förmodligen räddat både ditt och mitt liv både en och två gånger då vi på grund av den valt att inte hoppa in i den där bilen, att inte gå in i den där gränden eller att inte bada i det där vattnet. Jag är tacksam för att min rädsla finns men jag har också behövt utveckla sätt att hantera den när den inte har en funktion, när den inte är sann. Dessutom får inte kärleken plats när rädslan är stor och jag vill leva ett liv i kärlek. 

Här är några av de saker jag gör när rädslan vill övermanna mig.

  1. Jag möter den med rak rygg. Istället för att försöka gömma mig för den med konsekvensen att den äter upp mig fullständigt så kan jag möta den, fråga vad den vill och våga känna den ett tag. Efter ett tag brukar den mattas av i styrka. 
  2. Jag skriver/ pratar av mig. Ofta är tankarna otroligt irrationella när vi är i rädslans grepp. Att få ut tankarna i ord kan ofta hjälpa oss att se hur tokiga de kan vara.
  3. Jag kommer tillbaka till nu. Jag försöker fokusera på något jag har framför mig, ett ljud, en förnimmelse i kroppen eller en doft. Här och nu finns inte rädslan, den bor i tankarna om då och sen och när jag kommer hit, till det här ögonblicket kan jag se att allt är okej, just nu. 
  4. Jag tröstar mig själv. Ibland lägger jag helt enkelt händerna på mitt hjärta och försäkrar mig om att jag finns här för mig, oavsett vad och alltid. Jag klarar så mycket mer än jag tror och jag är oändligt stark när jag vågar lita på mig själv.
  5. Jag byter miljö/ distraherar mig. Att ringa någon, gå ut i naturen eller helt enkelt sätta på en film är ibland ett sätt att ta udden av rädslan. Även om jag inte tror på att undvika så kan en paus ifrån hela situationen hjälpa att få lite distans och kanske ett nytt perspektiv när vi väljer att titta på den igen. 

Vilka är dina knep för att hantera din rädsla?

Med all min kärlek,

Helena

Fokusera på hur du vill känna

Jag hörde en intervju med Miriam Bryant på Värvet härom dagen som spelats några dagar efter att hon spelat med Håkan Hellström för ett fullsatt Ullevi. Hon led av post success depression och undrade vad hon mer skulle göra nu när det största redan var gjort. 

Även om de flesta av oss sällan står på scen på ett fullsatt Ullevi så tror jag att vi kan känna igen oss i känslan. Vi strävar så mycket efter att uppnå ett specifikt och ofta väldigt praktiskt mål, i tron att just det där kommer att göra oss så lyckliga. Men vad är det egentligen vi strävar efter? Jag tror att vi oftast vill ha det vi vill ha eftersom vi tror att det kommer att få oss att känna på ett sätt som vi vill känna. Och ibland kommer vi dit och blir besvikna eftersom känslan inte fanns där. 

Jag vet att jag skrivit om det många gånger förr men jag kan inte nog rekommendera Danielle Laport och hennes bok The Desire Map. Allt handlar om att, utifrån våra livsmål och drömmar, luska ut vilka känslor som är viktigast för oss att få känna och hitta sätt att känna dem idag och alla dagar. Vi kan skapa vår värld och genom att skapa förutsättningar för att få känna det vi vill känna så skapar vi inte bara vår drömtillvaro utan vi flyttar även vårt fokus från framtid och om-bara till här och nu. 

Vad vill du känna idag och hur kan du skapa förutsättningar för dig själv att få uppleva den känslan?

Med all min kärlek,

Helena

Låt tankarna få ge tröst

Jag pratar och skriver mycket om att inte identifiera sig med sina tankar och känslor och att komma ihåg att vi har våra tankar och känslor, vi är dem inte. Samtidigt tror jag att vi kan använda våra tankar till vår fördel om vi väljer att inte kontrolleras av dem. 

Vi kan nog alla minnas ett tillfälle då en tanke slagit rot i oss och vi därifrån låter tanken växa och utvecklas och verkligen nästla sig in i oss och skapa total skräck. Ett tillfälle då tankarna i sig skrämmer oss till riktig rädsla. För mig hände det senast när Säkerhetspolisen i höstas höjde nivån för terrorhot. Jag hade haft en helt vanlig dag, stått på en mässa, träffat massa folk, informerat och lyssnat. På vägen hem hörde jag något på tunnelbanan som fick mig att reagera så väl hemma slog jag på TVn. De vanliga sändningarna ställdes in till förmån för en presskonferens om säkerhetsläget och det var som att min hjärna satte igång en massiv kampanj till fördel för rädslan. Inget hade egentligen förändrats i mitt liv men min hjärna spelade upp scenario på scenario av saker och med en övertygelse om att det med allra största sannolikhet definitivt skulle inträffa. Reaktionen hjälpte varken mig eller någon annan och det var så tydligt att det var just mina tankar om vekligheten som skrämt mig, inte verkligheten i sig. Jag satt fortfarande hemma i min trygga soffa. 

Som tur är händer det där väldigt sällan nuförtiden och jag väljer att använda tankarna till min fördel. Jag använder tankarna för att ge mig tröst, varje dag. När jag är lugn och medveten använder jag affirmationer som hjälper mig att känna mig trygg och stark och glad. Jag mediterar och börjar med att tacka för den tillit meditationen hjälper mig att kultivera. När jag hamnar i en jobbig situation skapar jag lite distans till mig själv, observerar och plockar upp lektionen i situationen så fort som möjligt. Varje morgon börjar jag i tacksamhet för att ställa in mitt fokus för resten av dagen. 

Tankarna kan skrämma dig och tankarna kan trösta dig. De är dina. Bestäm vad du vill göra med dem.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Älska dig själv

Att älska sig själv är det första, det viktigaste och det finaste vi kan göra för världen. Det är först när vi älskar oss själva på riktigt vi kan älska andra villkorslöst. Det är först då vi kan älska utan att vilja ha någonting tillbaka, utan att vilja förändra någon annan eller diktera hur och om de älskar oss tillbaka. Det är först när vi accepterar oss själva fullt ut som vi accepterar människor omkring oss. Vi behöver förlåta oss själva, först, och ständigt, för att sedan kunna förlåta andra. Kunna ge oss själva gåvan av förlåtelse. 

För mig är självkärlek allt annat än själviskt. Det är det största och viktigaste ansvaret vi har. När vi utvecklar och tar hand om vår relation till oss själva kan vi också börja ta ansvar för våra tankar, känslor, ageranden och reagerande och det är då vi verkligen kan ge mer av det vi är. Bidra till en mer kärleksfull värld. När du ger dig själv tillåtelse att leva ditt liv, att sprida kärlek och ljus, att göra det som får dig att känna dig riktigt levande, då ger du andra tillåtelse att göra samma sak. Världen behöver fler som lever sina egna liv, som sprider kärlek och ljus och som gör det som får dem att komma till liv. Det är det vi är här för. 

Det börjar med dig. Hos dig. Alla hjärtans dag är också ditt hjärtas dag. Ta hand om det och dig och ge dig själv den kärlek du behöver idag.  

 
Med all min kärlek,

Helena