Inlägg

Att ta hand om sig själv är att ta ansvar

Jag hör så ofta kommentarer som åh, vad lyxigt att du får vila eller jag har inte tid att ta hand om mig, andra behöver mig eller jag kan inte bry mig om vad jag stoppar i mig, det är för dem som har tid över. Som om att ta hand om sig själv vore något vi unnar oss när vi har gjort allt annat. Det får vara slut med det nu. 

Du har fått en kropp. Den går inte att byta ut. Du har ingen annanstans att bo. Den ska hålla länge. Att ta hand om den är ditt ansvar, bara ditt och ingenting vi kan prioritera bort. När du tar hand om dig så kan du ta hand om andra, ge av dig själv och förändra världen. När du inte tar hand om dig tär du på dina reserver, du blir lätt en martyr och förr eller senare blir du sjuk och det gagnar ingen. 

Jag säger inte att vi ska vara maniska i vårt hälsofokus eller att det inte är okej att slira ibland, det jag säger är att det är både ansvarsfullt och nödvändigt att vi alla tar hand om oss själva och våra kroppar. Det har ingenting med egoism eller själviskhet att göra. Är vi överens om det? 

Med all min kärlek, 

Helena

Vårda den viktigaste relationen i ditt liv

De flesta av oss är överens om att relationer är något av de viktigaste vi har i våra liv, och många gånger också något av det svåraste. Vi utvecklar dem, vi vårdar dem, vi jobbar på dem och ibland avslutar vi dem. Men vad gör vi egentligen med den viktigaste relationen i våra liv, den som började redan innan vi föddes, den som är med oss alltid, den som vi aldrig kan lämna även om vi ibland kanske skulle önska? 

Vårda relationen till dig själv, det är den finaste investeringen du kan göra i ditt liv. För du kommer att vakna och somna med dig själv varje dag så länge du lever och om du inte tycker om dig själv, då kan det bli ett riktigt jobbigt liv. Hur är det man säger: den som tycker om sig själv är alltid i gott sällskap. Så sant. Men jag tror att många är så rädda för att möta sig själva att de gömmer sig i andra relationer, undviker till varje pris att vara själva. Det här handlar inte om intro- eller extroversion, för oavsett om vi tycker om att vara bland andra människor mycket eller lite så kommer det alltid tillfällen då vi inte har någon annan att luta oss mot, någon som kan distrahera oss från oss själva.

Lyssna på dig själv. Hur låter din inre dialog? Lär känna dig själv. Vad tycker du om? Vad är viktigt för dig? Vad behöver din kropp för att den ska må bra? Vad behöver ditt sinne för att det ska må bra? Ta hand om dig själv, varje dag. 

Med all min kärlek,

Helena

Balansen är det som är naturligt

Ibland pratar vi om att leva ett balanserat liv som någon sorts utopi som är omöjlig att uppnå i den här världen. Som om balans i både kropp, själ och sinne skulle vara något vi behöver forcera. Men det är balansen som är det naturliga, allt annat är det som är onaturligt. 

Hela universum strävar efter balans, det är dess naturliga tillstånd som det alltid försöker uppnå. Detsamma gäller med vår kropp. Att balansera kroppen är inget motståndsjobb. Om du hamnat i obalans och du gör ansträgningar för att komma tillbaka i balans så kommer din kropp att både tacka och hjälpa dig tusenfalt. Det finns ingenting som är mer naturligt och självklart som balans men vi lever i en värld där den gång på gång sätts ur spel och där vi behöver göra någonting annorlunda för att balanseras. Har vi hamnat i obalans kan vi inte fortsätta göra det vi gjort och förvänta oss ett annat resultat, vi behöver göra något annorlunda. 

Sluta kriga med kroppen och börja stötta den i dess försök att balansera sig, jag lovar att du kommer bli förvånad över dess förmåga till självläkning och balansering om du bara ger den en fair chance. 

Med all min kärlek,

Helena

Bortom diskussionen om gener

Vi hör mycket om gener och att de bestämmer hur vår hälsa ska utvecklas under vår livstid. Mycket forskning läggs ner på att ta reda på vilka gener som leder till vilka sjukdomar men resultaten verkar entydigt peka på att det är mycket svårt att hitta några samband alls. Ny forskning visar till och med att vi kan förändra vår DNA. 

Jag har tidigare skrivit om att det är generna som laddar vapnet men vår livsstil som trycker på avtryckaren och jag tror att det är klokt att lägga vår energi på det vi har makt över, vår livsstil. 

Om du har en blomma hemma som håller på att vissna så kollar du troligtvis först om den har tillräckligt med, eller för mycket vatten. Nästa steg kanske är att tillföra näring till jorden eller flytta blomman från sol till skugga eller tvärtom. 

Samma sak gäller med oss själva. Om vi börjar må dåligt så gör vi klokt i att fundera över vår miljö och vår livsstil. Ställa oss frågor som; Har jag sovit ordentligt på senaste tiden? Dricker jag tillräckligt med vatten? Stannar jag upp och lyssnar in min kropp, lyssnar på dess signaler? Hur hanterar jag mina känslor just nu? Går jag och bär på rädslor eller oro som pockar på? Det är i svaren på dessa frågor vi hittar svaren, det är jag övertygad om. 

Oavsett om det handlar om en allvarlig sjukdom eller lite huvudvärk så behöver vi alltid börja med livsstilen. Däri ligger alla möjligheter till läkning, på riktigt.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Om du inte tar hand om din kropp, var ska du då bo?

Vår kropp är vårt verktyg i den här världen. Som andliga varelser men en mänsklig erfarenhet så har vi bara fått en. Och just den du fick är perfekt för just det som du är här för att göra. Lita på det. Den är precis så som den ska vara. Men, för att den ska hålla hela livet behöver vi ta hand om den.

Vår kropp behöver rörelse, hälsosamt bränsle och vila. Allt vi gör har en effekt på kroppen, oavsett vi vill det eller inte. Men kroppen har också en fantastisk självläkningsförmåga, om vi bara ger den förutsättningar att läka. Om vi hela tiden bombarderar den med skräpmat, gifter eller stress så kommer den till att protestera. Säga ifrån. Hörru, jag gör så gott jag kan här men du måste faktiskt också hjälpa till lite!

Mitt perspektiv på min fysiska hälsa är att jag vill kunna gå på golfbanan med mina vänner när jag är 97 år och ha det riktigt härligt (och kunna plocka upp bollen utan krämpor). Det är därför jag gör de val jag gör för min hälsa varje dag. Den fina konsekvensen blir också att jag får må bra även idag, imorgon och i nästa vecka. 

Ta hand om din kropp, du har bara en, och utan den är det svårt att leva ett meningsfullt liv i den här fysiska världen.  

 Med all min kärlek,

Helena

Balans i livshjulet

Vad behöver du för att må bra? 

För mig är det god sömn, bra mat, mycket träning, meditation eller yoga, nära och kärleksfulla relationer, kontakt, kreativt uttryck, inspiration, utmaning, natur, musik och tid att bara vara. När jag ser på mina dagar så kan jag konstatera att långt ifrån alla innehåller allt detta och det tror jag inte att jag är ensam om i vårt hektiska samhälle. 

Jag försöker tänka veckovis istället. Under en vecka kan jag få in allt detta, utan stress eller dömanden, för det är just avslappningen jag vill komma åt. Allt handlar om balans. Både kropp, själ och sinne klarar av en hel del stress om de också får ta del av återhämtningen och där tror jag att veckoperspektivet kan vara en bra måttstock. Det duger inte att nu kavla upp ärmarna inför hösten och tänka att runt jul- och nyår, då ska jag slappna av. Vi är inte skapade för att hålla så länge utan återhämtning, inte långsiktigt, och inte om vi vill leva i balans och harmoni.

Notera varje dag vad, av det som är viktigt för ditt välmående, som får plats. Sammanfatta sedan veckan och säkerställ att allt det som är viktigt för dig faktiskt får det utrymme det förtjänar. Om inte, prioritera om och bort och in, livet är nu och alla dagar, inte sen eller om-bara. Du har makten att göra den här hösten till den bästa hittills där hela du (kropp, själ och sinne) får vara med!

  
Med all min kärlek,

Helena

Den heliga treenigheten

För mig är den vår kropp, vår själ och vårt sinne. I dagens samhälle ägnar vi nästan all vår tid i vårt sinne, jag tror det är en stor bidragande faktor till varför så många är i obalans och ohälsa. Det är en treenighet, och alla behöver de sin uppmärksamhet. När vi känner av fysiska symtom så förflyttar vi oss till sinnet för att analysera det och när vi känner en oro i själen så distraherar vi oss med tankar. Varför vågar vi inte uppehålla oss ett tag med den del av treenigheten som skapade det obekväma, utforska det där, utan så många tankar och dömanden om det?

För mig är fysisk aktivitet ett bra sätt för mig att vara i kroppen, jag springer, jag stärker kroppen, tar promenader eller gör kroppskanningar. I meditation får jag umgås med min själ även i mindfulness- eller medvetandeträningen. Men det är verkligen något jag behöver öva på att komma ihåg ofta, utan att döma mig själv, för när jag glömmer bort så märker jag. Obalansen.

Var uppehåller du dig mest? Vilka knep har du för att ge uppmärksamhet åt allt det som är du?

  
Med all min kärlek,

Helena

Vänta inte på diagnosen

Jag vet att det här kan låta både hårt och provokativt, men det är viktigt. Jag får så ofta höra, när jag pratar med människor om hur jag ser på hälsa och de val jag gör i förhållande till den att; Ja, jag är ju glad att jag inte behöver oroa mig för det där för jag är ju frisk eller Bra att veta, om jag någonsin blir sjuk ska jag kanske fundera på det där. Min följdfråga blir då Varför vänta?

Varför vänta tills du faktiskt blir sjuk med att göra de val du vet är bra för dig? Varför vänta tills kroppens resurser är slutkörda innan du gör en förändring?

Med detta vill jag inte marknadsföra mina egna val när det kommer till min hälsa. Vad din kropp behöver kan vara helt annorlunda från vad min behöver. Det finns ingen one size fits all när det kommer till hälsa. Det jag ifrågasätter är valet att vänta när du gör val som du vet är ohälsosamma. Om vi bara tänkte mer på förebyggande hälsa skulle vi behöva få mindre panik när obalansen väl har slagit till. Om vi tänkte mer proaktivt än reaktivt tror jag vi skulle ha ett hälsosammare samhälle.

Ta ansvar för din hälsa idag, oavsett hur du mår just idag. Lär känna din kropp och dess behov och gör val i enlighet med vad den behöver. Jag lovar dig att du skulle önska att du hade gjort det om du en dag skulle bli riktigt sjuk och vet att det finns saker du hade kunnat göra i förebyggande syfte. Mer hälsa och glädje åt folket!

I know this might seem both harsh and provocative but to me this is essential. I so often hear, when I talk to people about how I view health and what choices I make when it comes to it Well, I’m happy I don’t need to worry about that cause I feel fine or Good to know, if I ever get sick I might think about those things. My question is then Why wait?

Why wait until you actually get sick to start making the choices you know is good for your health? Why wait until all your body’s resources are burned out before you make a change?

This is not marketing my own choices when it comes to health. What your body needs might be totally different from mine. There is no one size fits all. What I’m questioning is the waiting when you know you are making choices that are unhealthy. If we thought more about prevention and less about panicking when the dis ease in the body is a fact. More about pro action than re action I think we all would be better off. 

Take responsibility for your own health today, regardless of what state it’s in. Get to know your body and its needs and make choices accordingly. I promise you, you would wish you had if you one day would get really sick, knowing you could have done something to prevent it. Be healthy and happy! 

 

With all my love,

Helena

Sanningen bakom mitt läkande

Inlägg nummer 100 och lika många lektioner jag har lärt mig har skrivits ner. Det är verkligen ett privilegium att få reflektera över min resa så här långt och lära mig mer om den genom att sammanfatta mig i dagliga små munsbitar. Jag känner mig så välsignad med den här resan och tacksam för dig som supportar mig och som förhoppningsvis själv får några insikter och lärdomar längs vägen.

    Jag tänkte att det vore passande att fira 100 genom att dela med mig av min egna sanning om anledningen till mitt läkande. När jag pratar med andra om min resa så hamnar mycket fokus på den fysiska biten av det, särskilt min diet. Själv tror jag att det endast är en liten del av sanningen. Jag tror att mitt läkande handlar om dessa huvudteman, i ordningen angiven;

    1. Att lära mig att älska mig själv. Acceptera och förlåta mig själv. Utan det hade mitt läkande inte varit aktuellt alls eftersom jag inte hade trott på att jag var värd det.
    2. Flytta fokus från sjukdom till hälsa. Jag fokuserade, under så många år, på vad som var fel på mig snarare än att fokusera på det som var friskt och hälsosamt. Att tro att hälsa och välmående är mitt naturliga tillstånd och att allt annat handlar om obalans har gjort all skillnad.
    3. Lita på min andliga vägledning. Närhelst jag flyter för långt bort ifrån Kärleken (vilken är min religion) tappar jag fotfästet och tar dåliga beslut för mig själv och min hälsa. Det här handlar, för mig, även om yoga, meditation och att be om hjälp.
    4. Att välja kärlek framför rädsla. När jag möter rädslan, så väljer jag kärleken. Det här har även verkligen hjälpt mig i min stresshantering vilket jag tror har varit så viktigt eftersom stress ligger bakom så mycket inflammation och sjukdom.
    5. Få ordning på min fysiska hälsa. Det är här kosten, sömnen, träningen och kosttillskotten kommer in. Det är förstås så otroligt viktigt för läkande, men jag tror samtidigt att det andra måste komma först.

    Om du kämpar med obalanser eller sjukdom i ditt liv, säkerställ att du tittar på helheten; kropp, själ och sinne. En obalans på ett område kommer att påverka de andra. Om du kan få balans inom alla områden kan du läka på riktigt.

    So, we’ve come to page 100 of the book of 2015 and the same number of my life lessons put into print. It’s a real privilege for me to be able to reflect upon my journey so far and to get to learn more about it by scribbling it down into daily munch bites. I’m so truly blessed with this journey and grateful for you who is supporting me and hopefully getting some insights and learnings also along the way. 

    I thought it would be fitting to celebrate one hundred with sharing my own belief about why I have healed. When talking about my journey a lot of focus is put on the physical part of it, specifically my diet. Personally, I think that is only one small piece of the puzzle. I think my healing is about these main themes, in this order;

    1. Learning to love myself. Accepting myself and forgiving myself. Without this, I don’t think healing would have come to be at all because I wouldn’t have believed I was worth it.
    2. Shifting my focus from sickness to health. For so many years I was focusing on what was wrong with me rather than looking at everything that was well and healthy. Believing that my natural state is health and that everything else is just imbalance makes all the difference. 
    3. Relying on my spiritual guidance. Whenever I drift too far away from Love (which is my religion) I loose track and make the wrong decisions for myself. This also includes meditation, yoga and prayer. 
    4. Choosing love over fear. Whenever I see fear, I choose love. This has also helped me manage my stress levels which I think is a huge part of my healing because stress is a big factor in a lot of inflammation and disease.
    5. Getting my physical health in order. Here’s where the diet, the sleep, the exercise and the supplements come in. It is oh, so important, but the other things needs to come first. 

    Are you struggling with imbalance or disease in your life, make sure to look at the whole picture; body, mind and spirit or soul. An imbalance in one area will affect the rest. Heal all areas and you can heal your life.

     

    With all my love,

    Helena

    Gör mer av det du älskar

    Ibland kanske du leker med tanken ”om jag bara hade tre månader kvar att leva, vad skulle jag då göra med min tid?”. Jag gör i alla fall det. Jag har hört många säga att detsom dyker upp ofta är ganska tankeväckande och ett stort aha. Ändå, går många, efter det lilla tankeexperimentet, tillbaka till sina liv, utan att ändra på någonting, varken i kropp, själ eller sinne.

    Jag tror dock att upplevelsen blir lite annorlunda för dem som haft allvarliga hälsoproblem. Jag vet att den har det för mig. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka Vad kommer det här spela för roll om en vecka, en månad eller ett år eller Det är inte så viktigt som du tror att det är just nu eller This too, shall pass.

    Jag tror att mina hälsoutmaningar har hjälpt mig att ta frågan om, vad jag skulle göra med mitt liv om jag bara hade en kort kvar att leva, lite mer seriöst. Att jag faktiskt gör förändringar i enlighet med svaren jag får på den frågan. Att inte ta livet så seriöst. Att sprida kärlek omkring mig som konfetti. Att alltid vara villig att förlåta. Att alltid försöka lämna varje situation eller plats lite bättre än jag fann den. Att njuta mer av de magiska ögonblick jag får. Att göra mer av det jag älskar.

    När det väl kommer till kritan så vet ju ingen av oss hur lång tid vi har kvar i den här mänskliga erfarenheten, samma gäller för alla, såvi kan ju lika gärna göra det bästa av den.

    Sometimes you might play the mind game of ”if I had only three months to live, what would I do with my time”. I know I do. People usually describe it as mind opening and a big aha. Yet, after the game, we get back to our lives, not changing a bit, not in body, mind, nor soul.

    When you’ve had some serious health issues I think this perception might change though. I would like to think that it has for me. I usually catch myself thinking thoughts like What will this matter in one week, one month or a year or something like This is not as important as you might perceive it right now or This too, shall pass.  

    I think my health scares has helped me with taking the question of What would I do with my time if I had only a short time left on this earth? a little more seriously. With, when I contemplate the question, actually making some changes according to the reflections I make. Not taking life too seriously. Spreading love around me like confetti. Always being willing to forgive. Leaving every place and every situation a little bit better than I found it. Enjoying every precious moment that I am gifted with. Doing more of the things I love.

    After all, none of us know how much time we actually have still, that’s the same for everyone, so we might as well make the best of it. 

     

    With all my love,

    Helena