Inlägg

Sätt ord på det!

Så mycket av det som är jobbigast i livet känns så för att vi tror att vi är ensamma i det, som isolerade öar. Det är vi aldrig. Även om vi alla är unika så är vi också till mesta del detsamma. Vi har alla vår egna historia och personligheter, men de känslor som kantar vår upplevelse här är desamma.

Våga prata om dina upplevelser, ventilera, dela, provprata. Jag vet, det är skitjobbigt och sårbart, och visst, vi kan bli svikna mitt i all nakenhet. Men med större sannolikhet kommer du inte att bli sårad och motsatsen är så mycket värre. Att försöka hålla allting själv. Att låtsas som att allt är bra jämt. Att leva ett liv på ytan. Att stänga av eller trycka undan känslorna med all oundvikliga konsekvenser som kommer av det.

Om du är ovan och inte satt ord på det förut, börja med dig själv. Skriv. Om det känns bättre eller lättare, skriv och bränn upp det sen. När du övat ett tag, dela med någon annan levande, kanske ett husdjur först, sen en nära vän. När du övat ett tag kommer du att ha stretchat din komfortzon och våga dela även med människor du inte känner så väl. Jag har varit med om så många magiska möten när jag vågat göra det, sätta ord på det som knappt får finnas i mitt huvud, och gång på gång inse att jag inte är ensam, aldrig ensam.

Med all min kärlek,

Helena

Du är så klok! 

Jag får ofta den fina komplimangen ”du är så klok”. Men när jag tittar på mitt eget liv vissa dagar så undrar jag allvarligt hur någon skulle kunna tycka att jag är klok. 

You teach best what you most have to learn. 

Min fantastiska terapeut sa det där till mig för många år sedan när jag beundrande lyssnade till allt klokt hon hade att säga och drog slutsatsen att hennes liv måste vara perfekt. 

Det är lätt att titta på andras liv och bara se ytan, det genomtänkta, polerade och representabla. Det är också lätt att dras med i trender, i vad alla andra gör, vilja följa samhällsnormen, passa in. Jag tror vi alla behöver bli lite bättre på att lyssna in, att följa vår egna vägledning och att sträva efter att leva som vi lär. Att känna vad som är sant för oss och inte bara proklamera det för världen (läs: sociala medier ;)) utan faktiskt integrera det i varje dag, i vårt egna liv. 

Wisdom is learning to follow your own advice. 

Du vet vem du är. Du vet vad som är viktigt för dig. Du känner dina värderingar, jag lovar. Och om du tror att du inte vet så handlar det bara om att lära sig lyssna. Kanske inte så bara alla gånger, men djupt där inne, i din kärna, där finns svaren, dina svar.

Med all min kärlek,

Helena

Våga vara andlig!

Vi lever i ett samhälle där ordet Gud oftast tillskrivs kristendomen och många väljer bort religioner idag eftersom de ofta misstolkas, används för att kontrollera människor och hemska handlingar utförs i religioners namn.

Religioner behöver andlighet men andlighet behöver inte religioner. Du kan välja att tro utan att välja religion. Jag tror inte att Jesus var kristen, Mohammed muslim och Buddha buddhist när de knallade omkring här, religionerna skapades efter dem för att försöka sammanfatta all den visdom de spred omkring sig. Och som allt som människan skapat, vi kan vinkla det åt alla möjliga håll. 

Fler och fler törstar efter en djupare mening, efter vägledning och tillit men vill inte inrätta sig i religionernas system, det är okej. Våga vara andlig ändå! 

Våga be om hjälp, våga lyssna på svaren. Våga lyssna inåt istället för alltid utåt. Våga lita på känslan, på intuitionen, på vägledningen. Våga utforska din andlighet, på ditt sätt. 

Med all min kärlek, 

Helena

Landa tillbaka i dig själv

Det är lätt att svepas med i andra människors liv, i andras problem eller börja kopiera andras tankesätt, särskilt när vi lever nära varandra. 

Hitta ett sätt att landa tillbaka i dig själv, lyssna inåt, följ din egna kompass. Lita på din vägledning. Du vet vilken väg som är din, våga lita på den vetskapen. 

Lyssna på andra, be om råd, men ta ansvar för dina val och dina beslut. 

Visa empati, lyssna, finns där, men ta inte över någon annans ryggsäck eller problem. Du är ansvarig för dina tankar, känslor, ageranden och reageranden, låt andra ta ansvar för sitt. Du kan inte förändra någon annan och ingen annankan förändra dig. 

Landa tillbaka i dig själv, där finns din sanning. 

Med all min kärlek,

Helena

Använd kompassen!

Jag vet att jag skrivit om detta många gånger tidigare men det har verkligen blivit väldigt tydligt för mig den senaste tiden, vi har en inre kompass. 

Den inre kompassen talar ofta till oss genom våra känslor. När du känner olust, du känner dig obekväm, frustrerad eller dränerad så är det ofta din kompass som ber dig att justera riktningen i ditt liv eller fokusera på andra saker. Känslor av vällust, inspiration, förväntan, glädje, energi och längtan, då har du kompassen helt rätt inställd, fortsätt på den vägen, gör mer av det. 

Det låter väldigt enkelt och det är väldigt enkelt, fast svårt ändå. Vi lever alla med en massa normer, förväntningar, roller och krav, och när kompassen ber oss att bryta oss loss, bryta normen eller möjligtvis få någon att höja på ögonbrynen, det är då det kan bli lite tufft. Gör det ändå! Följ kompassen. Du vet vad du behöver göra. 

Med all min kärlek,

Helena

Visdom är makt

Vi lever i en värld där lika mycket information skapas varannan dag som den totala mängd som fanns de 20 000 år som föregick 2002. Var ni med på den? Knasig mening och galet koncept, men hur som helst så har vi information så att det räcker. Vi behöver inte mer, eller i alla fall inte så mycket som genereras. 

Vi behöver visdom. Vi behöver klokskap. Vi behöver insikt. Vi behöver själ och hjärta. Vi lever hela våra liv i våra huvuden och fyller på och fyller på där uppe utan att riktigt konsolidera, utan att riktigt stanna upp. 

Lägg ifrån dig telefonen. Lyssna in. Lyssna upp. Reflektera. Känn efter. Eller bara var. Tänk om du inte behöver lära dig något nytt, allt du behöver är att minnas det du redan vet? 

Med all min kärlek,

Helena

Vakna innan väckarklockan ringer

Jag menar inte den som väcker oss för att gå upp till jobbet, jag menar väckarklockan som påminner oss om att vi behöver ändra riktning i våra liv.

Ofta behövs det en kris för att vi ska vakna upp, vi behöver gå hela vägen till vägs ände för att förstå att vi behöver hitta en annan väg. Men är det verkligen nödvändigt att gå in i väggen innan vi fattar att vi behöver sakta ner? Att ta ut skilsmässa innan vi förstår att vi behöver vårda våra relationer? Att bli riktigt sjuk innan vi börjar lyssna på kroppen?

Ibland tror jag krisen har en viktig funktion i våra liv. Ibland kan vi behöva ner på botten för att hitta fotfäste att resa oss upp. Men jag tror också att vi kan lära oss att vakna upp tidigare, att öva upp förmågan att lyssna in, att uppfatta signalerna och ständigt justera riktningen i enlighet. 

Jag övar. Jag lyssnar efter signalerna. Ibland behöver de bli ganska tydliga innan jag fattar, men jag förstår bättre och bättre och jag tror att jag vaknar före väckarklockan oftare idag än jag gjorde förr. Det är framsteg. 

Med all min kärlek,

Helena

När det gör ont

Varje gång jag befinner mig i en situation som gör ont; jag känner mig sårad, besviken eller ledsen, försöker jag fundera på vad situationen ska lära mig om min självkänsla och hur jag tar hand om mig själv. Vi kommer att hamna i liknande situationer om och om och om igen, tills vi tar till oss av lärdomen så det är lika bra att försöka vara en flitig elev från början.

Jag tror inte att livet är menat att vara svårt, även om det är det ibland eftersom vi alla, som spirituella varelser, befinner oss i den här mänskliga erfarenheten och den mänskliga erfarenheten kan vara utmanande. Smärtan är oundviklig, lidandet kan vi välja bort, men det kan vara svårt. 

När jag känner mig sårad av vad någon sagt eller gjort försöker jag fundera över vad situationen ska lära mig om hur väl jag tar hand om mig själv och min självkänsla. Finns det något hos mig som tror att jag förtjänar att bli behandlad dåligt? Hur väl har jag lyssnat på mig själv och mina egna behov på sistone? Sätter jag gränser? Projicerar jag ut mina egna negativa tankar om mig själv till någon annan bara för att få höra det högt och få bekräftat att det är sant? 

Vad det än handlar om så börjar det alltid hos oss själva. Det är det enda vi kan påverka. Jag kan önska ihjäl mig att någon annan ska förändras, be om ursäkt, bli en bättre vän/ kollega/ partner/ familjemedlem, men, vad jag vet, har det aldrig funkat. Det jag kan påverka är mig själv. Så jag försöker lyssna på min egna inre dialog i de situationerna. Det är inte helt ovanligt att den är tio gånger elakare än vad någon annan må ha sagt och bara genom att vända den från rädsla till kärlek så kan jag se klarare och vet vad jag behöver göra för att komma upp på banan igen. 

Nästa gång du känner dig sårad av någon annan, lyssna inåt och se vad du upptäcker. 

Med all min kärlek,

Helena

Jag har saknat er

Jag har bloggat i många år men det här är min första ”offentliga” blogg. Det var ett stort steg för mig att skriva under varje bloggpost med mitt egna namn. De första månaderna skrev jag på engelska för att kunna nå ut till fler (och kanske även för att hålla lite distans genom att undvika mitt modersmål), sen översatte jag allt till svenska efter vissa påtryckningar. Efter ett drygt halvår väcktes tanken på en hemsida, att kunna marknadsföra mina tjänster och skapa ett riktigt hem för bloggen. Så fort jag lanserat hemsidan så dog motivationen och inspirationen försvann. Bloggen hade blivit ett krav med en förväntan och min prestationsprinsessa blev alltför högljudd. Det tog ett tag att hitta tillbaka till lusten men när jag väl gjorde det och kom på varför jag håller på med det här så flödade texten igen, jag skrev min första föreläsning och började jobba med min första coaching klient. När jag har kontakt med mitt centrum, lever mer genom hjärtat och intuitionen och inte så mycket uppe i hjärnan, när jag lyssnar inåt mer än utåt, då finns inspirationen där, då är mitt syfte tydligt och motivationen driver mig framåt. 

Jag skriver för att jag älskar det. Jag skriver för att konsolidera de lärdomar jag fått hittills på min resa. Jag skriver för att det hjälper mig. Jag skriver för att det hjälper dig. Jag skriver för att det känns rätt. Jag skriver för att jag vet att det kommer att nå dem som behöver läsa det. Jag skriver för att det utmanar mig. Jag skriver för att det är roligt. Jag skriver för att jag behöver få skriva. Jag skriver mest för mig, i hopp om att det ska kunna hjälpa dig. 

Jag skriver inte för att bygga following. Jag skriver inte för att ösa ur mig x antal poster i veckan. Jag skriver inte för bekräftelsen. Jag skriver inte för att bli omtyckt. Jag skriver inte för att bevisa något för någon. Jag skriver inte för att vara duktig. Jag skriver inte för att det är ett krav. Men det är när jag börjar tro på något av det där som inspirationen är som bortblåst. Det är då jag tappar bort motivationen. 

Jag har på senare tid insett att det är okej att jag älskar mitt ”vanliga” jobb samtidigt som jag älskar att skriva, coacha och föreläsa. Både och. Jag behöver inte välja. Det blir också tydligare och tydligare att jag behöver ta små steg ut i stretchzonen för att hela tiden vidga min komfortzon. Det jag vågar idag kändes som en omöjligheten (total riskzon) för bara ett halvår sen. Jag växer och utvecklas, och vill gärna ha er med på resan. 

Just nu snurrar tankarna kring branding, större tydlighet, fler coaching klienter, lokal för föreläsningar, ny look, en facebook-sida och att blogga på både svenska och engelska. Vi får se. Jag låter det ta den tid det behöver. Jag litar på processen. Jag litar på mig. Jag litar på dig. 

Känner du igen dig? När lusten kvävs av prestation eller när yttre förväntningar får större utrymme än dina egna? Hur hittar du tillbaka?  

 
Med all min kärlek,

Helena

Skaffa dig en master i dig själv

Vi spenderar mycket tid åt att lära oss nya saker. De flesta av oss går i skolan åtminstone tolv år, många pluggar vidare på universitet. Sedan börjar vi jobba och vidareutbildar oss ständigt. På vår fritid snöar vi gärna i på något ämne, oavsett det är friluftsliv, musik, teknik eller måleri. Vi försöker skrapa ihop de där berömda 10 000 timmarna. Vi lär oss och utvecklas och det är fantastiskt. Frågan är om du ägnar någon tid åt att lära dig mer om dig själv? 

Jag ser många som har så dålig koll på sig själva, sina behov och talanger att de vandrar omkring som blinda i den här världen. De lever sina liv utifrån samhällsnormen, familjens förväntningar eller för att få bekräftelse, ständigt med en gnagande känsla av obehag som de inte riktigt kan sätta fingret på. De gör som man ”borde” eller kopierar människor runt omkring dem. Känner du igen dig? 

Vi vet alla att det kräver en investering av tid och intresse att lära känna en ny människa för att relationen ska ge mening. En kollega, en vän eller en livspartner kräver olika mycket tid och intresse. Skulle det kunna vara så, att den person du ska spendera hela ditt liv med, 24 timmar om dygnet, förtjänar lika mycket intresse, om inte mer?

Vem är du? Varför är du här? Vad är du bra på? Vilken är din superkraft? Vilka är dina behov? I vilka situationer är du ditt allra bästa jag? Vart är du på väg och varför? Vad gör dig riktigt glad? Vilka är dina rädslor? Vilken energi tar du med dig in i ett rum? Vad kan du bidra med? Vad ger dig energi? Vad dränerar dig? Vad behöver din kropp för att den ska må bra? Varför blir du ibland så galet irriterad? Vad vill du ha uppnått när det här livet är slut? Vilka värderingar har du? Vad drömmer du om?

Om jag fick ge ett råd till mitt tjugoåriga jag så skulle det vara; Ta det lugnt. Känn efter. Testa. Gå en kurs. Res. Påbörja en utbildning, hoppa av. Flytta utomlands. Testa olika sorters jobb. Olika sorters umgänge. Olika hobbies. LÄR KÄNNA DIG SJÄLV. Du behöver inte ha så bråttom att bestämma vad du ska göra med ditt liv, du har ett helt liv framför dig att göra det och du kommer ändra dig om och om igen. Det är okej. Men om du ägnar tid åt att lära känna dig själv så kommer allt annat i livet att komma så mycket enklare. Naturligt. Autentiskt. 

Reflektera. Meditera. Skriv. Var i naturen. Lyssna inåt. Spegla utåt. Var stilla och lyssna. Vem är du?  

 
Med all min kärlek,

Helena