Inlägg

Jag vill känna att jag lever

Vad gör vi alla här egentligen? Vad är meningen? Varför är just jag här, just nu? Just du? 

Jag har inga definitiva svar på de där frågorna och det tror jag ingen annan har heller. Men vi har olika hypoteser, teorier, övertygelser och aningar. Ingen vet säkert. Det kan vara djupt oroande eller alldeles fantastiskt, liksom överallt annars så väljer vi, även här, vårt perspektiv. Vi skapar vår egen mening. 

En av mina hypoteser är att vi lever för att leva. Vi har kommit hit för att göra just det och det i sig är nog. Att leva innebär för mig att våga vara jag, att möta mina känslor, att stretcha mig utanför komfortzon, att släppa in och låta mig vara älskad och att älska tillbaka. Jag vill leva många år men inte samma år om och om igen. 

Vi närmar oss ett nytt år, om vi tillhör dem som tror på tiden som koncept. Mitt nästa nyhetsbrev kommer ut på söndag och handlar om fina årssluts- och nyårsceremonier och reflektioner – skriv upp dig på hemsidan! 

Med all min kärlek, 

Helena

Ett liv utan garantier

Jag har ibland levt i tron att det finns garantier i livet. Om jag tar hand om min kropp på det här sättet så kommer jag alltid att vara frisk. Om jag behandlar andra som jag vill bli behandlad så kommer jag att bli behandlad som jag vill. Om jag mediterar varje dag kommer jag inte bli så engagerad i mina tankar och känslor. Om jag sätter på mig säkerhetsbältet så kommer jag inte bli skadad. 

Varje gång jag tror att det finns garantier så brukar livet hitta ett sätt att göra mig lite mer ödmjuk. Jag brukar vanligtvis väckas ur min dvala och landa ganska tungt men med båda fötterna på jorden. 

Det finns inga garantier. Vi kan nästan inte kontrollera något alls. Livet händer ibland och vi förstår inte varför. Vi står där och tänker hur kunde det här hända? Jag som gjort allt för att det inte skulle bli så här. Garantier var inte en del av dealen i den mänskliga erfarenheten. 

Men vi kan sätta riktning. Vi kan skapa förutsättningar. Vi kan öka oddsen. Vi kan välja perspektiv och inställning. Och framför allt kan vi välja tillit, om och om och om igen. Men kom ihåg, tillit handlar inte om att lita på att det kommer att bli precis så du som vill. Tillit handlar om att lita på att hur det än blir, så kommer du vara okej. 

Med all min kärlek,

Helena

Varför skulle just du få en ny dag?

När livet är tufft och utmaningarna kommer en efter en är det lätt att hamna i offerrollen. Jag vet, jag har varit där många gånger. Varför händer detta mig? Varför kan inte jag bara få lite flyt? Varför ska jag behöva ha det så tufft när det verkar så enkelt för alla andra? Varför kan jag inte bara få en paus, slippa kämpa? Varför jag?

Det är viktigt att respektera alla känslor och oftast det mest effektiva att faktiskt ge dem utrymme istället för att försöka undvika dem när de redan är där. Så för all del, gå in i offerrollen ett tag, knäpp offerkoftan riktigt ordentligt hela vägen upp till halsen. 

Min gissning är att du kommer tröttna ganska fort, att offerkoftan känns stickig och att du kommer välja ett annat perspektiv. För borde det inte vara så att om vi ska börja ifrågasätta utmaningarna i våra liv så ska vi även ifrågasätta välsignelserna? Varför ska just jag få en ny dag? Varför ska just jag få ha så mycket kärlek runt omkring mig? Varför ska just jag få sova i en trygg och varm säng? Varför ska just jag få äta mig mätt varje dag? Varför jag?

Nej, allt det här ifrågasättandet gör i alla fall mig lite matt och orkeslös. Jag väljer att se det jag har framför mig, att acceptera det som är och vara tacksam för allt, för jag vet att det finns en mening och att jag är precis där jag ska vara just nu och allt är precis så som det ska, annars hade det varit annorlunda. Här finner jag kraften och tar tillbaka makten att påverka. Från den här platsen kan jag lugnt och starkt vara i mitt liv, utan motstånd eller jämförelser med andra. Varför jag? Varför inte?

Med all min kärlek,

Helena

Den du är kommer att ta dig dit du ska

Det finns en plan för våra liv, ett syfte som vi är här för att uppfylla. Vi är dem vi är för att det är just dem vi är som krävs för att vi ska kunna göra det vi är här för att göra. 

Men vi lever i en värld av komformitet, i en värld av jämförelser och där det mesta definieras av en mediabild. Så vi tror att vi behöver förändras för att vara okej och ju längre bort vi går från dem vi är desto längre ifrån vårt livssyfte kommer vi. Helt plötsligt upptäcker vi att vi lever någon annans liv och försöker leva i deras syfte. 

Ditt ansvar är att ta reda på vem du är. Att lära känna och kultivera det som är du. Ju mer du gör det desto klarare kommer ditt syfte att bli, dina talanger träder fram och din livskraft får full utväxling. 

Det finns bara en av dig och det är precis som det ska, perfekt uttänkt. 

Med all min kärlek,

Helena

Allt som du är med om är en förberedelse för det som komma skall

Det finns en mening. Det finns en väg. Och allt vi är med om på vägen har vi nytta och glädje av längre fram. 

Jag tror inte på slumpen. Det är ett val jag gjort. När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag tydligt de olika prickarna av erfarenheter och lärdomar som binds samman till min historia. Jag förstår varför jag behövde träffa den där personen, ha det där jobbet, åka på den där resan, hamna i den där krisen, få den där diagnosen… Jag väljer aktivt att se mitt liv med den linsen. Och när jag ser framåt så vet jag att allt jag varit med om har varit en förberedelse för alla äventyr jag har framför mig. Med varje dag utvecklas jag, med varje erfarenhet växer jag och varje dag och i varje erfarenhet kan jag tacka livet för att jag är redo. 

Du vet inte alltid hur stark du är förrän styrka är ditt enda alternativ. Men livet lär mig lika mycket lättja som styrka, jag övar även mina njutningsmuskler, min förmåga att uppleva ögonblicken och känna tacksamhet i varenda andetag, varenda erfarenhet. 

Med all min kärlek,

Helena

Recept på lycka

Jag är medveten om att lycka kan vara ett provocerande begrepp för många, kanske är engelskans happiness ett mer passande ord. För mig inbegriper det någon sorts grundglädje som jag inte kopplar ihop med prestation kring att vara lycklig eller, till och med, lyckad. Hur som helst så är det ett fenomen som verkligen intresserar mig och jag funderar en hel del på det.

Jag har ju tidigare hävdat att tacksamhet är ingångsdrogen till lycka och jag läste faktiskt nyligen en studie (Authentic Happiness av Martin Seligman) där man gett en enkel uppgift till gravt deprimerade personer att genomföra under 15 dagar. De flesta tog sig knappt upp ur sängen men de lyckades ändå ta sig till en dator och skriva ner tre bra saker som hänt dem den dagen. Efter bara två veckor rapporterade 94% av personerna i studien att de gått från att vara gravt deprimerade till milt deprimerade.

I en annan studie (The How of Happiness av Sonja Lyumbomirsky) understöktes vad som var gemensamt med människor som beskrev sig själva som ”lyckliga”. De ägnade mycket tid åt att odla sina relationer med vänner och familj, de uttryckte mycket tacksamhet för vad de hade, de ägnade tid åt att hjälpa andra, de  hade en positiv framtidssyn, de tog tillvara på de magiska ögongblicken, levde i nuet, var fysiskt aktiva, var passionerade kring sina livsmål och ambitioner och visade på lugn och styrka när de mötte livets utmaningar.

Sonja såg också ett samband mellan vad personerna i studien inte gjorde och deras nivå av lycka. De undvek att överanalysera saker och att grubbla för mycket, de jämförde sig inte med andra samtidigt som de agerade för att lösa problem så snart de dök upp, de hittade en mening även i stressfulla situationer, förluster eller trauman, de utövade förlåtande, de såg till att vara i flow så ofta som möjligt, de log mer än andra och de ansträngde sig för att ta hand om sin kropp.

Allt detta kan kanske kännas lite överväldigande och att det krävs en supermänniska för att ”lyckas” med allt. Men jag tror att det är just det som är grejen, när vi ser det som en prestation så blockar vi vår egen lycka. Jag tror att ju mer sanna vi är, ju mer förlåtelse vi praktiserar mot oss själva, ju mer kärlek vi öser både på oss själva och andra, desto mer kommer allt det andra naturligt. När vi är mer av dem vi är så krävs ingen som helst prestation för att vi ska vara lyckliga. Det är när vi tappar bort oss, hamnar i jämförelseträsket eller lever utifrån andras förväntningar på oss, det är då vi snurrar till det. Så har det i alla fall varit för mig.

Vad är din erfarenhet av lycka? Vad är det för dig? Stämmer det som framkom i studien överens med dig?

  
Med all min kärlek,

Helena

 

Vi föds som original men dör som kopior

Jag tror inte att vi kom hit för att passa in, vi kom alla hit för att vara och leva vårt unika, autentiska jag. Mycket hos oss i den här mänskliga erfarenheten är detsamma; vi kan alla välja mellan kärlek och rädsla, vi behöver alla bli sedda, hörda och bekräftade, vi blir glada, ledsna, arga och förundrade, vi gör alla så gott vi kan. Samtidigt kommer vi hit med vår unika DNA, våra förutsättningar, vår personlighet och våra talanger.

Den unika uppsättning som är du har du fått av en speciell anledning. Om det var tänkt att vi skulle vara identiska så hade vi varit det. Det är meningen att du ska lära känna och utforska dig själv, se inåt, för att på så sätt ta reda på hur du på bästa sätt kan göra nytta utåt. Det finns saker som bara du kan, som bara blir som de ska om du lever ut dina talanger. Blir mer av den du är.

Jag tror att det är när vi börjar lyssna för mycket på omgivningens åsikter, förväntningar och krav, det är då vi förlorar oss själva. Det är när vi missat att lyssna på vår inre vägledning vi hamnar på jobb som fullständigt dränerar oss, i relationer som skadar oss och i ett liv som gör oss bittra.

Jag säger, som vanligt, inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Så, var stilla, lyssna, vad viskar ditt liv?

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

  
Med all min kärlek,

Helena

Du får inte alltid vad du vill ha men du får det du behöver

Jag har valt att se en mening i allt som händer. Oavsett om meningen finns eller inte så ger den inställningen mitt liv så mycket mer magi. Och även om jag inte kan se meningen mitt i kaoset så ser jag den alltid i efterhand.

Jag förstår varför jag behövde bli sjuk när jag var liten. Jag förstår varför jag hittade ett holistiskt sätt att läka precis när jag gjorde det. Jag förstår varför jag träffar de personer jag träffar när jag träffar dem och vad jag behöver lära mig av dessa möten. Jag väljer att se meningen i en missad buss, i en borttappad nyckel, i ett inställt möte eller i ett träd som faller ner på vägen där jag tänkt ta mig fram.

Visst händer det att jag blir förbannad på universum om jag inte håller med om att jag just då behöver de lektioner jag hamnar på i livet, men i efterhand känner jag alltid tacksamhet över att just jag fick gå i den klassen. För mig handlar även detta om val, om inställning och om perspektiv. Jag har helt enkelt medvetet valt att se det så och mitt liv blir så otroligt mycket mer meningsfullt, rikt och förståeligt. Och även om jag inte alltid förstår så har jag tillit. Tillit till att jag är precis där jag ska vara och att allt är precis så som det ska vara. Så tacksam för den insikten. I mitt liv finns ingen slump.

Tror du att det finns en mening med det som händer i ditt liv? Ser du en mening och väg?

Jag älskar följande stycke ifrån A Course in Miracles, det har hjälpt mig så otroligt mycket när det mesta har känts mörkt och jag ännu inte hittat någon mening;

What could you not accept, if you but knew, that everything that happens, all events, past, present and to come, are gently planned by one, whose only purpose is your good?

  

Med all min kärlek,

Helena

Relationer kommer med lärdomar som pekar tillbaka till mig själv

När jag har en relation i mitt liv som får mig att må dåligt eller en person i min vardag som inte behandlar mig respektfullt så tar jag mig en extra titt i spegeln. Hur mår jag och vad intalar jag mig själv just nu?

Jag tror att våra relationer återspeglar vår kärlek till oss själva. Om vi älskar oss själva, varför skulle vi acceptera att någon annan behandlar oss utifrån något annat än kärlek? När jag känner mig värd kärlek, varför skulle jag nöja mig med något mindre?

De flesta relationer går förstås igenom tuffa perioder av olika anledningar men för mig handlar kvaliteten på relationen om huruvida personerna som är investerade i relationen är intresserade av att komma tillbaka till en hälsosam relation eller inte. Investerade i att komma bort ifrån rädslan och hitta tillbaka till kärleken igen. Om inte så är det inte en relation som är värd att bevara, för någon part.

Jag har behövt lämna relationer i mitt liv när jag känt att vi inte kunnat göra den resan tillsammans, när jag känt en brist på genuin kärlek. Människor har lämnat mig av samma anledning. Ibland har jag låtit en relation få fortgå för länge och då har det alltid varit en reflektion av vilka känslor jag har haft för mig själv under den perioden.

Jag tror inte att alla relationer är menade att vara för evigt. Jag tror att det är meningen att vi ska dela väg bara en kort bit med vissa personer. När vi har lärt oss vad vi ska lära oss är det dags att gå vidare, vilket inte betyder att relationen var värd mer eller mindre än någon annan relation. Det var bara meningen att vi skulle dela just den sträckan i våra liv.

Hur ser dina relationer ut idag? Är de baserade på rädsla eller kärlek? Hur är din relation till dig själv just nu? Kan du se någon parallell mellan din relation till dig själv och dina yttre relationer?

Whenever I have a relationship in my life that make me feel bad or a person in my life that don’t treat me with respect I take a look at myself. How am I feeling about myself and what am I saying to myself?

I think our relationships are reflecting our self-love. If I have self-love, why would I accept anyone treating me with anything but love? If I feel worthy of love, why would I settle for less?

Of course, most relationships go through rough patches for various reasons but, to me, the main thing is whether the people invested in the relationship are committed to getting it back on track or not. Committed to getting it off the path of fear and back to the path of love again. If not, it’s not a relationship worth keeping, for neither.

I’ve had to leave relationships in my life when I’ve felt we couldn’t travel that road together, when I’ve felt a lack of genuine love. People have left me for the same reason. Sometimes the relationship may have gone on for too long and that has always been a reflection of how I’ve been feeling about myself in that period of time.

I don’t think all relationships are meant to last forever. I think that some people we’re only meant to bump into for a short period of time in our lives. When we’ve gotten the lesson it’s time to move on, not meaning that the relationship was worth more or less than any other relationship. It’s just the way it was supposed to be.

How are your relationships today? Are they based on love or fear? How are you feeling about yourself?

IMG_3738
With all my love,
Helena