Inlägg

När förändring är det enda alternativet

Jag var på en konferens för några veckor sedan där ganska omfattande förändringar för en stor organisation presenterades. Vi har nog alla på olika sätt upplevt motstånd mot förändring, när vi helst vill fortsätta som förr, i trygga fotspår. Men moderatorn ställde en väldigt viktig fråga som jag tror vi alla kan behöva ställa oss själva ibland; Vilka är konsekvenserna av att förbli, att inte förändras? 

Ibland kan vi fastna i motståndet och längtan till hur det varit, men tänk om hur det varit inte längre finns? Tänk om icke-valet inte finns? Tänk om att stå still inte är ett alternativ? 

I just det här fallet blev det tydligt att valet att inte förändras hade långt värre konsekvenser än att aktivt välja förändring och därmed blev det lättare för alla inblandade att hoppa på tåget. 

Plattformen är det som står kvar när tåget har gått. 

Om du vet att en förändring behövs men du känner motstånd, ställ dig frågan; Om jag säger nej till den här förändringen nu, vilka konsekvenser får det, idag, imorgon, om en vecka, om ett år? 

Förändring känns ofta läskigt eftersom vi inte vet vad som väntar oss på andra sidan. Det är då vi behöver komma ihåg att vi aldrig vet vad som väntar i nästa sekund, med eller utan förändring. 

Med all min kärlek,

Helena

Kärleken är konstant

Jag såg nyligen Collateral beauty med bland andra Will Smith och Keira Knightley. Tänkvärd film. Karaktären som Will spelar förlorar sin dotter och går in i en djup depression och blir världsfrånvänd. Efter några år börjar han skriva brev till Kärleken, Tiden och Döden eftersom han tycker sig ha en hel del otalt med dem alla tre. Efter ett tag börjar de alla dyka upp i hans liv som karaktärer som han kan samtala med (och skälla på). Ett av hans samtal med Kärleken dyker ofta upp i mitt minne. 

Han skriker på henne att hon har svikit honom och att han aldrig kommer lita på henne eller välja henne igen. Hon svarar något i stil med; Ja, jag fanns där i din dotters skratt, men jag finns också här, i din smärta, du kan inte välja bort mig. 

Så sant och bra uttryckt. Kärleken finns i och omkring oss alltid, den kan ta olika form och uttryck men kärleken är konstant. Att en person försvinner ur vårt liv är inte samma sak som att kärleken försvinner. Den kanske byter form eller tar mindre utrymme under en period, men den finns alltid där. Brist på kärlek handlar ofta om ett överskott av rädsla. Men om vi bara vågar öppna ögonen för det och ta emot så finns den överallt omkring oss. 

Med all min kärlek,

Helena

Vi handlar rationellt utifrån vårt perspektiv

Det här är verkligen ett återkommande tema i mitt liv, inom alla områden – min starka övertygelse att människor handlar rationellt utifrån sitt egna perspektiv. Men när jag ser hur vi ofta beter oss mot varandra, hur vi ibland attackerar, hetsar upp oss eller bara himlar med ögonen när den andra inte ser, så undrar jag vad vi egentligen tänker om varann. 

Fokusera hellre på att förstå än att bli förstådd. 

Väldigt få människor tror jag vaknar på morgonen och tänker ”idag ska jag göra ett riktigt dåligt jobb”, ”idag ska jag vara en riktigt oförstående partner” eller ”idag ska jag köra riktigt konstigt i trafiken”. Vi gör alla så gott vi kan, utifrån våra resurser och förutsättningar. Tänk om vi istället skulle utgå ifrån det? 

En kollega som inte sköter sitt jobb som du tycker hen borde göra kanske faktiskt har fått andra instruktioner eller har andra erfarenheter än du vilket gör att deras beteende är rationellt för dem. Din partner som inte tycks förstå kanske är jätterädd att visa sina känslor och stanna upp och möta dig, baserat på sina tidigare erfarenheter eller sin osäkerhet. En trafikant som beter sig konstigt kanske har varit med om en läskig olycka och har precis bestämt sig för att våga sig ut på vägarna igen. Vad vet jag? Vad vet du? Vi vet mer om vi frågar, visar nyfikenhet, försöker förstå genom att klättra upp i den andres utkikstorn. 

Vad skulle hända om du bestämde dig för att under en dag  radera tesen ”vad är det för fel på folk!” och istället utgå ifrån att människor vill väl, gör så gott de kan och agerar rationellt? Jag lovar dig att det blir en både skön och spännande dag! 

Med all min kärlek, 

Helena

Dina tankar om ditt liv är ditt liv

Vi är selektiva varelser, vi väljer vad vi ser och uppfattar. I varje millisekund finns oändligt många perspektiv, vi väljer ett. Oftast är det omedvetet, oftast sker det per automatik, oftast känner vi oss maktlösa över det vi ser. Men det är inte hela sanningen. 

Vi kan välja våra tankar. Utmaningen är att arten människa är förprogrammerad att upptäcka fara, att förutse hinder och att se bristen, det har behövts för vår överlevnad. Möjligheten är att vi kan programmera om. Vi kan öva upp vår förmåga att se det som funkar, att fokusera på det ljusa att vända en prövning till en lärdom. Det kräver bara en intention och massa övning. Val i varje medvetet ögonblick. 

Det du tänker om ditt liv är det som är ditt liv. Väljer du att leva i bristen eller i flödet? Väljer du att se det mörka eller det ljusa? Väljer du att fokusera på rädslan eller på kärleken? 

Inget av det här är nytt för dig men vi kan behöva påminnas, för det är, som alltid, de små valen vi gör ofta, som gör den stora skillnaden. 

Med all min kärlek,

Helena

Bara kärlek

Här kommer en liten påminnelse med tanke på det som hänt den senaste veckan och alla starka känslor som snurrar omkring;

Bara ljus kan driva ut mörker. Bara kärlek kan driva ut hat och rädsla. 

Vi behöver stanna upp och känna alla känslor som behöver kännas, men innan vi agerar behöver fundera över vad vi behöver mer av i världen just nu och alltid. Det räcker med mörker, rädsla och hat, det är inte där vårt bidrag behövs. Vi behöver bidra med ljus och kärlek, mera kärlek.

Och om dina tankar gick till Donald Trump när du läste ovan så gäller det även honom och alla människor som vill skapa vi och dom. En människa som känner sig trygg och mår bra i sig själv behöver inte attackera andra människor. En människa som behöver skapa avstånd mellan människor är mycket rädd. En människa som hatar behöver massor av kärlek. 

Det är inte alltid ett så lätt koncept att förstå eller ens acceptera men kom alltid ihåg att du gör skillnad med dina ord och handlingar. Var en del av lösningen. Var ljus. Var kärlek. 

Med all min kärlek,

Helena

Mitt emellan ska upp!

Jag avslutade nyligen min kurs ”Hejdå stress! Välkommen balans!” tillsammans med mina fantastiska deltagare. Vid sista kurstillfället, när vi skulle sammanfatta den resa vi gjort tillsammans och det vi lärt oss konstaterade vi att det mesta i livet är ”normalläge”, något sorts mitt emellan, varken topp elker dal, och att det är där vi verkligen kan göra skillnad för vår livskvalitet. 

Det är min vision för Pure Personal Power, att hjälpa människor att höja sitt normalläge till lite mer fantastiskt. Vi har alla djupa dalar och höga toppar, det är en del av den mänskliga erfarenheten. Hur djupa dalarna är och hur höga topparna är beror på vilka vi är och vad vi är med om, det tillhör vår unika resa. Men den allra största delen av våra liv är mitt emellan, varken topp eller botten, bara vardag. 

Det är i vardagen vi verkligen kan göra stor skillnad. Vilket tankeklimat har du när du står och väntar på bussen? Vad väljer du att ägna en vardagskväll åt? Vilken syn har du på omvärlden och människorna omkring dig? Händer saker för dig eller mot dig? Får du lektioner i livet eller är du ett offer för omständigheterna? Väljer du att se ljuset eller klänger du dig fast vid det mörka? Tar du ansvar för dina val eller skyller du ifrån dig? Tar du emot kärlek eller stöter du bort den? Väljer du kärlek eller väljer du rädsla?

Alla dessa val är det som blir vårt liv. Det är precis här jag vill jobba. Det är här jag vill hjälpa dig. Det är precis här jag ska vara. Mitt emellan ska upp!

Med all min kärlek,

Helena

Tough love med dig själv

Om du följt den här bloggen ett tag har du nog inte missat att jag är en stor förespråkare för kärlek, kärlek framför rädsla. Men kärlek behöver inte vara fluffigt, mjukt och gulligt jämt. Ibland kan kärlek vara att sätta gränser, att ställa krav och förvänta sig det vi kommit överens om. 

En av våra viktigaste uppgifter i livet är att lära oss att älska oss själva, på riktigt. Ibland kan även det kräva lite tough love, precis som vi ibland behöver sätta gränser gentemot ett barn, ett djur eller en medarbetare. Ibland behöver vi helt enkelt säga till oss själva; Hörruduru, det där är inte okej beteende, vi har kommit överens om att skulle ta hand om dig/ prioritera det här/ släppa den där konflikten/ förlåta dig själv, och nu bryter du vår deal – det är inte okej. Skärpning! 

Vi gör det för att vi behöver. Vi gör det för att vi älskar. Tuff kärlek är också kärlek. 

Med all min kärlek,

Helena

Var bor rädslan?

Jag gick nyligen igenom en utmaning som väckte så mycket rädsla i mig. Den var sådär övermannande och kidnappade mig och skapade en massa tankar som var riktigt skrämmande. Det tog ett tag för mig att identifiera den, att förstå att den var där och inte jag. Det var först när jag ställde mig frågan var den egentligen bodde som jag kunde börja se klart och hantera situationen ifrån en lugnare plats.

Min rädsla kom ifrån minnen av gamla och liknande situationer. Situationer som jag i mitt minne dessutom förstorat och skalat av så att de bara var mörka, vilket nästan aldrig är fallet när det är nu. Rädslan handlade om framtida scenarior jag spelade upp för mitt inre. Jag projicerade rädslan in i en framtid jag inte ville ha. Och i den fantasin var också allt mörkt och jag var maktlös att hantera, vilket nästan aldrig är fallet när det är då. 

Här och nu fanns inte rädslan. Jag var varken under livshot eller i ohanterlig smärta, jag var inte mitt en stormvind eller i ett stort mörkt hål. Jag var på promenad eller liggandes i min varma säng. Jag var på jobbet eller satt i bilen. 

När jag fick syn på verkligheten, som den var, kunde jag lugna mig själv bättre. Jag kunde lägga mina händer på mitt hjärta och försäkra mig själv om att just nu är allt okej och jag är här för dig. 

Oftast bor inte rädslan i nu. Den bor i då eller sen eller båda. Var bor din rädsla? 

Med all min kärlek,

Helena

Minst två mirakler

Tror du på mirakel? Vad är ett mirakel för dig? Är ditt liv fullt av mirakel eller är mirakel inget för sådana som dig? 

Jag väljer att se mirakel överallt och definierar mirakel som ett skifte från rädsla till kärlek. I det perspektivet är det svårt att missa dem. Varje gång jag hittar tillbaka till hoppet när jag varit förlorad i hjälplöshet. Varje gång jag lyckas klättra upp i den andra personens utkikstorn istället för att gå i försvar. Varje gång jag väljer att fokusera på allt som fungerar istället för det som inte gör det. Varje gång jag väljer att förlåta mig själv istället för att anklaga. Allt är mirakel. 

Även om vi inte kan hitta några just idag så får vi alla minst två om dagen; Vi vaknar varje morgon och får en ny chans. Vi får somna varje kväll och släppa taget om allt som varit. 

Med all min kärlek,

Helena

Fokusera på det vackra

Det är mycket i världen som skrämmer idag, som ser ut som ondska och som får många att fundera över vart vi är på väg. Men runt allt det fula finns så mycket som är vackert, ser du det? 

Relationer som läks när allt det som var ”oviktigt” tas ifrån dem. Gemenskapen som föds ur en delad smärta. Alla kärleksmanifestationer som skapas som en motreaktion mot det onda. Människor som vaknar upp efter en kris och delar med sig av sina lärdomar till andra. Kroppens fantastiska självläkningsförmåga när vi ger den förutsättningar. Styrkan som byggs i motvind. Hoppet som spirar. Visdomen som kommer av erfarenhet.

There is a crack in everything, that’s where the light gets in. ~ Leonard Cohen

Jag tror att det vi fokuserar på växer. Jag tror att vi har alla möjligheter att förändra världen till det bättre. Om vi alla fokuserar på att hitta vår gåvor, utveckla dem och dela med oss. Om vi alla försöker förstå hellre än att bli förstådda. Om vi väljer att möta rädsla med kärlek om och om och om igen. 

Darkness can not drive out darkness, only light can do that.

Fokusera på det vackra i ditt liv, märk hur det växer och multipliceras och sprider sig och plötsligt så vaknar du en dag och hela världen är vacker. 

Med all min kärlek,

Helena