Inlägg

Vad behöver djuret du bor i?

Vi är spirituella varelser som just nu har en mänsklig erfarenhet. Det är i alla fall vad jag tror. För att kunna uppleva den här mänskliga erfarenheten fick vi en fysisk form att ta oss fram med, ett verktyg att hjälpa oss genomföra det vi vill i det här livet. Den fysiska kroppen som kallas människa är egentligen ett djur som alla andra med vissa behov, funktioner och instinkter, precis som andra djur. Skillnaden är vår medvetenhet och vår ständiga strävan att utvecklas.

Lyssnar du till din kropps signaler till dig? Den talar hela tiden till dig om du bara lyssnar. Men många av oss har lärt oss att stänga ute dessa signaler, att inte ta in dem. Visst, de mest starka är svåra att undvika, som stark hunger, törst, behov av att gå på toa eller att sova. Men de andra, mer sublima, hör du dem? Vad viskar din kropp? Behöver den reglera vätskebalansen? Behöver den sakta ner tempot? Känner du någon form av symtom – kroppens egna geniala signalsystem?

Hela din kropp är genialisk och oerhört vänlig. Allt den vill är att du ska må bra, den vill vara i balans och den jobbar dag och natt, jämt, för att upprätthålla den balansen. Den dödar cancerceller varje dag, den städar undan gifter du fått i dig, den finfördelar maten så att du ska få den näring och energi du behöver.

Öva dig på att lyssna på din kropp. Ge den de förutsättningar den förtjänar för att den tjänar dig varje dag. Om du ignorerar eller helt enkelt stänger av dess signaler (symtom) alltför länge så kommer den tillslut att hamna i obalans, den pallar en hel del men inte vad som helst. Var lite juste! Vad behöver djuret du bor i, just nu?

Med all min kärlek,

Helena

En diagnos är inte svaret

Jag vet själv hur tungt det varit med varje ny diagnos. Som om världen helt plötsligt förändrats fundamentalt, bara för att en läkare sätter en ny etikett på mig. Som om hela livet behöver omvärderas, allt behöver ses på med nya glasögon. Men ingenting har egentligen förändrats, sekunden innan du fick diagnosen till sekunden efter. Du är samma. Eller i alla fall inte mer annorlunda än du annars skulle varit från en sekund till en annan, en dag till en annan.

De flesta diagnoser är ett samlingsnamn på ett gäng symtom och för att göra din symtomlindring lättare att välja ut får du en etikett som gör att du kan läggas i ett fack tillsammans med andra som har liknande symtom och få liknande symtomlindring som dem, det är allt. Fibromyalgi är latin för vävnads- och muskelsmärta. Ulcerös colit betyder blödande tjocktarmsinflammation. Multipel skleros betyder flera förhårdnader i det centrala nervsystemet. En diagnos är ett samlingsnamn på symtom. Det är ingen prognos.

Det finns dem som inte har några diagnoser men ändå mår mycket sämre än dem som har flera. Ibland kan det förstås vara skönt att få en diagnos som förklarar vissa skeenden och typiska besvär, men det är aldrig hela svaret. Det handlar fortfarande om symtom och det är aldrig där vi hittar det grundläggande svaret.

Med all min kärlek,

Helena

Flytta fokus från vad till varför

Vi har alla olika issues vi jobbar med, saker vi vill förändra i våra liv. Ibland handlar det om att bli mer hälsosam, hitta ett jobb som stimulerar oss eller lösa en konflikt i en nära relation. Ibland handlar det om att bli snällare mot oss själva eller fokusera mer på det vi är tacksamma för. Oavsett vad så hamnar ofta fokus på vad:et. Det faktum att vi äter ohälsosamt, känner oss omotiverade på jobbet eller bråkar mycket i en relation. Konstaterandet att vi är elaka mot oss själva i tanke och handling eller fokuserar på bristen. Vi ser på vad som är och strävar efter något annat. Ett annat vad. 

Energin till förändring ligger i varför. Varför tar jag inte hand om min kropp? Varför trivs jag inte på jobbet? Varför bråkar vi så mycket? Varför är jag elak mot mig själv? Varför kommer jag inte åt tacksamheten? Vad:et är symtomen, varför är orsaken och orsaken kommer alltid ifrån någon form av rädsla. När vi kan identifiera rädslan och förstå den, först då kan vi omvända den, förändra orsaken till smärtan och därmed förändra våra liv. 

Nästa gång du identifierar ett område i ditt liv du vill förändra, reflektera över varför du är där du är just nu.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Den holistiska synen på kroppen

Jag trodde faktiskt Inte att det fanns några alternativ till skolmedicin när jag växte upp. Jag trodde inte ens det var möjligt att ifrågasätta mina läkare eller ta någon form av eget ansvar för min hälsa och mitt läkande. Det låter konstigt, även för mig, nu, men jag antar att det är först när du vet bättre som du kan göra bättre, och jag visste inte bättre då. Det var desperationen som till slut ledde mig till den funktionella medicinen.

Bara för att vara tydlig; jag är väldigt tacksam för skolmedicinen, den har troligen räddat livet på mig och hjälpt mig på många sätt genom åren. Jag skulle inte vara här idag utan kortison och penicillin. Men, skolmedicinen har också orsakat mycket skada under årens lopp. När jag var 13 och kämpade för att få kontroll på min ulcerösa colit, tog det inte lång tid för läkarna att faktiskt erkänna att sex av mina sjukdomsmånader bara handlade om fel- eller övermedicinering.

Att ta ett piller för vilka symtom du än må ha, utan att ta reda på orsaken är galet för mig. Du kanske behöver pillret om ditt tillstånd är akut men du kanske också kan slippa pillret om du såg över din totala livsstil. Skolmedicinen handlar om att kontrollera sjukdom och dämpa symtom, funktionsmedicin handlar om att ställa fråga varför och det är just det som är så tilltalande för mig. Vår kropp är så mycket mer än summan av sina delar.

Som jag skrivit förut, så länge stora pengar är involverade (läs: läkemedelsindustrin) så kommer det att finnas krafter som jobbar emot att människor ska hitta balans i sin egna hälsa. En kombination av de två är just nu den bästa lösningen för mig, men jag ger förstås inte bort VD-posten för min egna hälsa till någon annan.

I never really thought there were any alternatives to conventional medicine when I was growing up. I never even thought to question what my doctors were telling me or to take any kind of own responsibility for my health and recovery. It seems strange to me now but I guess that when you know better you do better. And I didn’t know any better at that time. It was desperation that finally lead me to functional medicine.

Just to be clear, I’m very grateful for conventional medicine, it has probably saved my life and helped me a lot over the years. I wouldn’t be here without cortisone or penicillin. But, it has also harmed me over the years. When I was 13 struggling with getting my ulcerative colitis under control, it didn’t take long before my doctors admitted that 6 months of me being really sick was only because of wrong and too heavy medication. 

To take a pill for whatever condition you might have without asking why is insane to me. Maybe you need the pill if it’s a real emergency but you might also not need the pill if you look over your lifestyle. Conventional medicine is about disease management and symptom suppression, functional medicine is about asking the question why and that’s why it’s so appealing to me. Our body is so much more than the sum of its parts.

As I’ve written before, as long as big money is involved (read: the medical industry) there’s going to be forces working against people actually finding balance in their own health. A combination of the two is currently the best solution for me, but of course not giving away my role as CEO of my own health to anyone.

With all my love,

Helena

Vänta inte på symtomen innan du reagerar

Under min uppväxt med olika autoimmuna sjukdomar fick jag aldrig lära mig något om förebyggande hälsovård. Antagligen för att vi aldrig pratade om orsaker, bara fakta. Så här är det, du är sjuk, nu försöker vi hitta symtomlindring genom laboratorieframställda läkemedel.

När jag senare påbörjade min egna resa tillbaka till hälsa försökte jag fortfarande fixa något som redan var trasigt, eftersom jag var väldigt sjuk, men jag gjorde det utifrån ett annat perspektiv. Mitt fokus låg på att hitta grundorsaken och utgå därifrån. Inte genom att försöka dölja vad min kropp försökte berätta för mig utan snarare verkligen lyssna på den och ge min kropp rätt förutsättningar för att hitta sin naturliga balans.

På den resan, och samtidigt som jag bestämde mig för att vara VD i mitt egna liv och över min hälsa, så lärde jag mig en hel del, lyssnade in en hel del och reflekterade massor. Nu skulle jag säga att mitt fokus är på förebyggande hälsa. Vissa personer tycker att det är svårt att förstå varför jag fortfarande håller mig borta från mjölk, gluten, kött och socker när jag mår så bra som jag gör. Varför jag äter så många kosttillskott och säkerställer att jag får tillräckligt med sömn, träning och andlig näring. Varför varje beslut jag tar, varje dag, tas med min hälsa som första prioritet. För mig handlar det bara om förebyggande hälsovård. Förebyggande hälsovård är den enda hållbara läkningen. Jag tänker inte gå tillbaka till min gamla livsstil och vänta på att bli sjuk igen när jag nu vet vad som orsakade min dåliga hälsa från början. Min rekommendation till vem som helst är att tänka förebyggande när de kommer till deras egna hälsa. Vänta inte på symtomen innan du reagerar. De är de beslut du tar och de handlingar du gör idag som bestämmer din framtida hälsa. Jag vill åstadkomma så mycket i det här livet och jag planerar att fortsätta göra hälsosamma val för att ge min kropp bästa möjliga förutsättningar för att vara på topp även när jag är 90. Det kommer alltid att vara värt det för mig.

Growing up with different autoimmune disorders I never learned anything about prevention. Probably because we never talked about cause, just facts. Here’s the deal, you’re sick, let’s try and find a cure in laboratory made medicine.

When I then started my own journey of getting back to health I was still trying to fix something that was broken, since I was really sick, but I did it from a different perspective. My focus was on finding the root cause and working from there. Not trying to disguise what my body was trying to tell me but rather really listening to it and give my body the right tools to find its natural balance.

On that journey and while deciding to be the CEO of my own life and health I also learned a lot, listened a lot and reflected a lot. Now I would say my focus is on prevention. Some people find it hard to understand why I still keep off dairy, meat and sugar when I’m feeling really good. Why I still eat a lot of supplements and make sure to get enough sleep, exercise, spiritual nutrition. Why every decision I make, every day, is with my health as my first priority. To me, it’s all about prevention. Prevention is the only lasting cure. I’m not going to get back to my old lifestyle and wait for getting sick again when I know what was causing my poor health in the first place. And my suggestion to everyone is to think prevention when it comes to their health. Don’t wait until you feel the symptoms until you react. It’s the decisions and actions we make today that determine our future health. I want to accomplish so much in this life so I intend to continue to make healthy choices to give my body the best possible chances to be at my best even when I’m 90. It’s always going to be worth it for me.

IMG_3750
With all my love,
Helena

Från rädsla för att dö till att älska livet

Jag har spenderat vissa perioder i mitt liv där jag varit rädd för döden och faktiskt förväntat mig att mitt liv skulle bli kortare än de flestas. Jag kan nog inte säga att en läkare faktiskt sagt det till mig men jag upplever att de många gånger insinuerat det. Jag har däremot fått veta att mina sjukdomar skulle förvärras över tiden och därtill alla mina symtom. Jag är vanligtvis en person som njuter av alla de små fantastiska detaljerna i livet men jag har även haft perioder när jag bara har varit urtrött på hela grejen, då jag inte kunnat se hela bilden, då jag ställt mig själv frågan – är det verkligen värt det?

För mig har insikten om att jag har så mycket makt över mitt eget liv verkligen varit livsomvälvande. Jag brukade tro att mitt liv låg i händerna på mina läkare, jag litade blint på allt de sa. Men någonstans så gick det upp för mig att det är jag som har makten över mitt liv, jag får välja. Jag väljer hur jag tar hand om min kropp och själ och jag bestämmer hur jag vill se på världen, mitt liv och mina förutsättningar.

Att verkligen låta den här insikten få landa har verkligen förändrat mitt perspektiv. Från en rädsla för att dö till en kärlek till livet.

Var är du?

I’ve spent some periods in my life being scared of dying and honestly thinking that my life would be shorter than average. I can’t say today that any doctor ever told me this but I’ve felt many times that they insinuated it. And I have been told that my conditions would get worse over time and also all my symptoms. I’m usually a person enjoying the small beutiful details of life but I’ve also had times when I’ve been just fed up with it all, not really seeing the full picture, asking myself whether it’s worth it.

To me, realizing I have so much power over my life has been truly life changing. I used to think that I was in the hands of my doctors, trusting blindly everything they said. Somewhere it just dawned on me that the power is in my own hands, I get to choose. I get to choose how I treat my body and my soul and I get to decide how I see the world, my life and my circumstances.

Really letting all of this sink in has really been mind blowing to me and has utterly changed my perspective. From the fear of dying to the love of living.

Where are you?

IMG_3736
With all my love,
Helena

Respektera vad min kropp behöver

Jag brukade göra vad de flesta gör. Hantera en huvudvärk med en tablett, om jag kände mig trött så fyllde jag på med koffein eller socker, om jag hade feber så tog jag en tablett för att kunna köra på. Men sen jag gjorde skiftet till att verkligen respektera min kropp och insåg att det faktiskt är det enda verktyget jag har i den här världen, så började jag att se det lite annorlunda.

Någon sa att att ta ett piller för de fysiska problem du har, utan att ta reda på rotorskaken, är som att stänga av brandlarmet utan att släcka elden.

Jag undrar om vi skulle behandla vår bästa vän på samma sätt som vi ibland behandlar våra kroppar? Tänk dig att en nära vän skulle komma för att prata med dig om sina önskningar och behov och du skulle svara genom att sätta silvertejp över munnen på dem. Skulle du göra det?

När min kropp visar mig någon form av symtom så försöker jag ta reda på orsaken till symtomen. Om jag får huvudvärk så kanske jag behöver dricka mer vatten, få lite frisk luft, stressa ner eller ta något att äta. Får jag feber så kanske jag behöver vila, lugna ner mig och låta det där viruset få passera igenom mig på ett naturligt sätt. En av de första sakerna jag fick veta när jag fick min autoimmuna hepatit diagnos var att jag var tvungen att sluta ta tabletter, oavsett anledning (även om jag samtidigt fick starka doser kortison och immunnedsättande cellgifter) eftersom alla dessa piller verkligen sliter på levern. När jag några år senare pratade med min näringsfysiolog sa hon samma sak, men nu utifrån perspektivet att ge kroppen en rättvis chans att hitta sin balans.

Lyssna först, försök hitta rotorsaken, sen bestäm vad du ska göra. Ta inte bara ett piller för att det är bekvämt och för att det låter dig fortsätta ignorera vad din kropp behöver. (Fall inte för skiten de miljardtjänande läkemedelsföretagen försöker sälja på dig, de kommer aldrig känna din kropp lika bra som du.)

Sen mitt fokus har varit att ge min kropp det den behöver varje dag, sen jag prioriterat att hålla den naturliga balansen får jag nästan aldrig huvudvärk, ont i magen eller infektioner, vilket jag hade ganska ofta förr (och det är för någon som faktiskt äter immunnedsättande medicin varje dag). Och när jag känner av något, så lyssnar jag noga, undersöker vad som kan vara orsaken och agerar i enlighet. Det jag behöver göra är ofta att ta en promenad, dricka vatten, göra yoga, få lite extra sömn eller något åt det hållet.

Jag säger inte att jag tycker att vi ska gå omkring och må skit när det finns hjälp att få, jag säger bara att ett piller oftast inte är rätt väg för att hjälpa kroppen att återfå balansen. Mitt förslag är att nästa gång du känner någon form av obehag från din kropp, ta en minut för att fundera på orsaken, sen kan du agera. Behandla din kropp på det sätt du skulle behandla din bästa vän.

I used to do what most people do. Treating a headache with an aspirine, if I felt tired I would fill myself up with coffee or sugar, if I had a fever I would take a pill to suppress it. But since I made the shift of really honoring my body, realizing that this is the only tool I’ve got in this world, I started to see it a little differently.

Someone said that taking a pill for whatever ache or physical problem you have, without figuring out the root cause is like shutting off the fire alarm without putting out the fire.

I question whether you would treat your best friend the way we sometimes treats our bodies? Imagine your close friend would come to you to talk to you about their needs and desires and you would respond by putting duck tape over their mouth. Would you do that?

Whenever my body shows some kind of symptoms I try to figure out the root cause. If I get a headache, maybe I need to drink more water, get some fresh air, stress down or have something to eat. If I get a fewer, maybe I need to rest, wind down or let that bug pass through my body in a natural way. One of the first thing I was told when I got my autoimmune hepathitis diagnosis was to stop taking pills for whatever reason (all though I was prescribed heavy doses of cortisone and immuno depressants) because it takes its toll on the body. When I, a few years later, consulted a nutritional practitioner she said the same thing, but this time in order to give the body’s natural balance a fair chance.

Listen first, look for the root cause, then decide on an appropriate action. Don’t just take a pill because it’s convenient and because it allows you to keep ignoring what your body needs. (Don’t fall for a the crap that the multi billion dollar medical industry is trying to feed you, they will never know your body as well as you do.)

Since my focus has been on giving my body what it needs every day, keeping the natural balance my first priority I hardly ever get a headache, or a stomach ache or infections, which I had quite often before (and that’s for someone who actually eats immuno depressants every day). And if I do, I listen carefully, investigate what could be the cause, then take action. The action often being going for a walk, drinking water, doing yoga, getting extra sleep or something like that.

I’m not saying I think we should be walking around feeling miserable when there are remedies, I’m just saying that pills are most often not the solution for getting your natural balance back on track. My suggestion is that next time you feel any kind of unease signal from your body, take a minute to try to figure out the cause of your discomfort, then act appropriately. Treat your body the way you would your best friend.

With all my love,
Helena