Inlägg

Kan vi välja våra tankar?

Jag tror det. Förstås inte den första, men med den andra kan vi välja att föda den tidigare eller byta riktning. Jag hörde nyligen att det tar 16 sekunder för en tanke att fästa. Så om det första tanken är; Världen är ond och du sedan matar på med argument för detta under de kommande 15 sekunderna så kan tanken få fäste. Efter 68 sekunder med matning av den här tanken har det skickats tillräckligt med impulser till hippotalamus i hjärnan för att koppla en känsla och sensationer kring dina tankar. Om du nu har övertygat dig själv om att världen är ond så kommer du troligtvis att få ett kortisolpåslag som skapar stress, kanske en känsla av oro maggropen, kanske spänns musklerna lite extra för att du tror att du behöver försvara dig.

If you think you can you can, if you think you can’t you will be right. 

Om du istället, när tanken dyker upp; Världen är ond väljer att observera tanken och undersöka den för att sedan hitta motargument och aktivt välja att se världen som god så kommer du 68 sekunder senare troligtvis uppleva en känsla av lugn och ro, tacksamhet och värme. För din hjärna vill ha rätt. Vad du än bestämmer dig för att tro på så kommer den att hitta bevis för att det är på det viset. Hjärnan tar emot 400 miljarder informationspunkter per sekund men vi fångar endast upp 2 000 i vårt medvetande. Så ja, ditt sinne är selektivt och ja, du kan skapa din egen verklighet genom att välja fokus.

Med all min kärlek,

Helena

Ps. Vill du veta mer om det senaste inom kvantfysiken i relation till hur vi kan skapa vårt eget liv kan jag varmt rekommendera podden The Lively show.

Dina tankar om ditt liv är ditt liv

Vi är selektiva varelser, vi väljer vad vi ser och uppfattar. I varje millisekund finns oändligt många perspektiv, vi väljer ett. Oftast är det omedvetet, oftast sker det per automatik, oftast känner vi oss maktlösa över det vi ser. Men det är inte hela sanningen. 

Vi kan välja våra tankar. Utmaningen är att arten människa är förprogrammerad att upptäcka fara, att förutse hinder och att se bristen, det har behövts för vår överlevnad. Möjligheten är att vi kan programmera om. Vi kan öva upp vår förmåga att se det som funkar, att fokusera på det ljusa att vända en prövning till en lärdom. Det kräver bara en intention och massa övning. Val i varje medvetet ögonblick. 

Det du tänker om ditt liv är det som är ditt liv. Väljer du att leva i bristen eller i flödet? Väljer du att se det mörka eller det ljusa? Väljer du att fokusera på rädslan eller på kärleken? 

Inget av det här är nytt för dig men vi kan behöva påminnas, för det är, som alltid, de små valen vi gör ofta, som gör den stora skillnaden. 

Med all min kärlek,

Helena

Att hantera rädslan

Det finns många olika sorters rädslor och jag tror att de kan se väldigt olika ut i våra liv. Rädsla för att göra bort sig eller inte bli accepterad, rädsla för att gå in i en mörk gränd, rädsla för att bli ensam. En av mina stora rädslor är hälsorädslan. Rädslan för att bli sjuk igen. När den rädslan väcks i mig så är det som att hela världen börjar gunga, det nästan svartnar för ögonen och det finns inte utrymme för något annat än just den rädslan. 

När jag analyserar den så får jag syn på allt möjligt spännande som jag inte visste fanns gömt där. Jag kan börja tro att allt jag gjort för min hälsa är förgäves. Jag börjar tänka att hela jag är en bluff och att allt jag tror på och står för bara är nonsens. Jag tror att jag ska dö och inte hinna med allt jag vill göra i det här livet. Och det värsta av allt är att min hjärna, under rädslans påverkan, tror att allt det där är sant. 

Rädslan har en livsviktig funktion i våra liv, den har förmodligen räddat både ditt och mitt liv både en och två gånger då vi på grund av den valt att inte hoppa in i den där bilen, att inte gå in i den där gränden eller att inte bada i det där vattnet. Jag är tacksam för att min rädsla finns men jag har också behövt utveckla sätt att hantera den när den inte har en funktion, när den inte är sann. Dessutom får inte kärleken plats när rädslan är stor och jag vill leva ett liv i kärlek. 

Här är några av de saker jag gör när rädslan vill övermanna mig.

  1. Jag möter den med rak rygg. Istället för att försöka gömma mig för den med konsekvensen att den äter upp mig fullständigt så kan jag möta den, fråga vad den vill och våga känna den ett tag. Efter ett tag brukar den mattas av i styrka. 
  2. Jag skriver/ pratar av mig. Ofta är tankarna otroligt irrationella när vi är i rädslans grepp. Att få ut tankarna i ord kan ofta hjälpa oss att se hur tokiga de kan vara.
  3. Jag kommer tillbaka till nu. Jag försöker fokusera på något jag har framför mig, ett ljud, en förnimmelse i kroppen eller en doft. Här och nu finns inte rädslan, den bor i tankarna om då och sen och när jag kommer hit, till det här ögonblicket kan jag se att allt är okej, just nu. 
  4. Jag tröstar mig själv. Ibland lägger jag helt enkelt händerna på mitt hjärta och försäkrar mig om att jag finns här för mig, oavsett vad och alltid. Jag klarar så mycket mer än jag tror och jag är oändligt stark när jag vågar lita på mig själv.
  5. Jag byter miljö/ distraherar mig. Att ringa någon, gå ut i naturen eller helt enkelt sätta på en film är ibland ett sätt att ta udden av rädslan. Även om jag inte tror på att undvika så kan en paus ifrån hela situationen hjälpa att få lite distans och kanske ett nytt perspektiv när vi väljer att titta på den igen. 

Vilka är dina knep för att hantera din rädsla?

Med all min kärlek,

Helena

Låt tankarna få ge tröst

Jag pratar och skriver mycket om att inte identifiera sig med sina tankar och känslor och att komma ihåg att vi har våra tankar och känslor, vi är dem inte. Samtidigt tror jag att vi kan använda våra tankar till vår fördel om vi väljer att inte kontrolleras av dem. 

Vi kan nog alla minnas ett tillfälle då en tanke slagit rot i oss och vi därifrån låter tanken växa och utvecklas och verkligen nästla sig in i oss och skapa total skräck. Ett tillfälle då tankarna i sig skrämmer oss till riktig rädsla. För mig hände det senast när Säkerhetspolisen i höstas höjde nivån för terrorhot. Jag hade haft en helt vanlig dag, stått på en mässa, träffat massa folk, informerat och lyssnat. På vägen hem hörde jag något på tunnelbanan som fick mig att reagera så väl hemma slog jag på TVn. De vanliga sändningarna ställdes in till förmån för en presskonferens om säkerhetsläget och det var som att min hjärna satte igång en massiv kampanj till fördel för rädslan. Inget hade egentligen förändrats i mitt liv men min hjärna spelade upp scenario på scenario av saker och med en övertygelse om att det med allra största sannolikhet definitivt skulle inträffa. Reaktionen hjälpte varken mig eller någon annan och det var så tydligt att det var just mina tankar om vekligheten som skrämt mig, inte verkligheten i sig. Jag satt fortfarande hemma i min trygga soffa. 

Som tur är händer det där väldigt sällan nuförtiden och jag väljer att använda tankarna till min fördel. Jag använder tankarna för att ge mig tröst, varje dag. När jag är lugn och medveten använder jag affirmationer som hjälper mig att känna mig trygg och stark och glad. Jag mediterar och börjar med att tacka för den tillit meditationen hjälper mig att kultivera. När jag hamnar i en jobbig situation skapar jag lite distans till mig själv, observerar och plockar upp lektionen i situationen så fort som möjligt. Varje morgon börjar jag i tacksamhet för att ställa in mitt fokus för resten av dagen. 

Tankarna kan skrämma dig och tankarna kan trösta dig. De är dina. Bestäm vad du vill göra med dem.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Älska dig själv

Att älska sig själv är det första, det viktigaste och det finaste vi kan göra för världen. Det är först när vi älskar oss själva på riktigt vi kan älska andra villkorslöst. Det är först då vi kan älska utan att vilja ha någonting tillbaka, utan att vilja förändra någon annan eller diktera hur och om de älskar oss tillbaka. Det är först när vi accepterar oss själva fullt ut som vi accepterar människor omkring oss. Vi behöver förlåta oss själva, först, och ständigt, för att sedan kunna förlåta andra. Kunna ge oss själva gåvan av förlåtelse. 

För mig är självkärlek allt annat än själviskt. Det är det största och viktigaste ansvaret vi har. När vi utvecklar och tar hand om vår relation till oss själva kan vi också börja ta ansvar för våra tankar, känslor, ageranden och reagerande och det är då vi verkligen kan ge mer av det vi är. Bidra till en mer kärleksfull värld. När du ger dig själv tillåtelse att leva ditt liv, att sprida kärlek och ljus, att göra det som får dig att känna dig riktigt levande, då ger du andra tillåtelse att göra samma sak. Världen behöver fler som lever sina egna liv, som sprider kärlek och ljus och som gör det som får dem att komma till liv. Det är det vi är här för. 

Det börjar med dig. Hos dig. Alla hjärtans dag är också ditt hjärtas dag. Ta hand om det och dig och ge dig själv den kärlek du behöver idag.  

 
Med all min kärlek,

Helena

Vem är det som reagerar?

Vi är alla ansvariga för våra tankar, känslor, ageranden och reageranden. Vilket inte alltid nödvändigtvis betyder att vi tar vårt ansvar för det. Bristen på ansvar ofta handlar om bristen på insikten att vi faktiskt kan ta ansvaret, att vi faktiskt är något annat än våra tankar, känslor, ageranden och reageranden. Jag tror de flesta är med på att vi är ansvariga för våra handlingar, hur vi agerar, och att vi kan välja dem. Men vi identifierar oss så starkt med vad vi känner och tänker och därmed  också hur vi reagerar att vi tror att det är utom vår kontroll. Det vi tror oss inte ha kontroll över är svårt att ta ansvar för.

Framför allt känslor och reaktioner är instinktiva. Den första impulsen kan vi ofta inte styra över, men, med lite övning kan vi bestämma vart det tar vägen sen. 

När jag märker att jag ”övermannas” av en väldigt stark känsla eller reagerar på ett sätt som jag inte riktigt förstår eller önskar så brukar jag ställa mig frågan; Vem är det som reagerar nu? Bara genom att ställa frågan så känner jag att jag kan distansera mig lite. När jag sedan finner svaret så kan jag välja en mer förstående och förlåtande inställning till mig själv och min reaktion vilket automatiskt minskar dess påverkan på mig. Oftast så är det en mycket yngre version av mig själv som känner sig sårad, ogiltigförklarad, åsidosatt eller trampad på och då reagerar jag utifrån en, säg, åttaårings perspektiv. Ibland är det mitt ego som känner sig förnedrad, hotad, förminskad eller mindre värd och då behöver jag skifta fokus till mitt sanna jag där jag kan landa igen, tryggt och lugnt. 

Jag säger, som vanligt, inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Nästa gång du reagerar starkt och kanske irrationellt i en situation, fråga dig själv; Vem är det som reagerar nu?  

Med all min kärlek,

Helena


Vi kan reglera vår egen energi

Vi skyller oftast på tidsbrist i våra liv när det egentligen handlar om brist på energi. Om bara energin räckte längre tror jag att vi skulle kunna göra mer av det vi behöver och vill. Men hur reglerar vi då vår egen energi? Genom att göra mer av det som fyller på vår energi och mindre av det som förbrukar vår energi. Enkelt 😉

En del är fysisk. För att optimera vår energi behöver vi;

1. God sömn. 7-10 timmar beroende på vem du är och helst ska vi sova mellan 22 – 01 för att bäst återhämtning.

2. Bra mat. Näringsriktig mat med regelbundna mellanrum, 3 huvudmål och mellanmål däremellan. Fokus på mat från växtriket och undvikande av socker, gluten, mjölkprodukter, rött – och fläskkött som sätter igång små inflammationer i kroppen som kräver en massa energi av oss.

3. Rörelse. 30 minuter om dagen där pulsen går upp och ett par pass i veckan där musklerna tröttas ut. Genom träning fyller vi på med cannabionoider vilka ger oss välbefinnande och höjer vår energi och får dessutom utlopp för kortisolet som annars stjäl vår energi.

4. Stresshantering. Att göra tusen saker samtidigt, att rusa från det ena till det andra och aldrig riktigt vara närvarande och lugn där vi är förbrukar förstås massor av energi. 

5. Lära känna oss själva. Punkterna 1-4 gäller för alla men det finns också mycket som är unikt för just dig. Vad får dig att lysa upp? Vilken aktivitet kan du slukas upp av i timmar och helt glömma bort tiden? När känner du dig som mest levande? I vilka sammanhang och med vilka personer känns det som att du ”sitter på laddning”? Gör mer av det!

Regleringen av vår energi sitter förstås också mycket i vårt huvud och de känslor vi ger utrymme i våra liv. Jag har hört många vittna om att de år ut och år in har känt sig trötta och hängiga och aldrig riktigt utsövda även om de gjort allt rent fysiskt för att reglera sin energi. Samtidigt går de och bär på bitterhet för en gammal oförrätt, vägrar förlåta någon från de förflutna eller ägnar otroligt mycket tid åt att oroa sig för framtiden och förutsätter att det mesta kommer att gå åt pipsvängen. När vi ägnar nästan all vår energi på självhat, att om och om berätta för oss själva att vi inte är värda någonting och att någon snart kommer att upptäcka det och att vi då kommer att bli ensamma och utstötta. Det är klart vi blir trötta!

Först när vi har hittat sätt att släppa taget, att förlåta, acceptera eller vara mer i nuet, då känner vi att energin kommer tillbaka. Vi vaknar utsövda på morgonen, blir friskare och känner att vi har energi över till att göra det vi älskar. 

Har du koll på vart din energi tar vägen? Vet du vad som är energitjuvar i ditt liv och var du tankar energi?  

 Med all min kärlek,

Helena

Våra tankar talar tydligare än våra ord

Vi brukar ju säga att vårt agerande talar högre än våra ord, men jag tror att även våra tankar talar högre än våra ord. Vi blir det vi tror på och de tankar vi om och om igen upprepar i vårt inre kommer förr eller senare att manifesteras i våra liv. 

Jag försöker hela tiden observera min inre dialog och ibland märker jag att jag säger saker till andra som inte alls överensstämner med min inre dialog. Jag kan prata med andra om vikten av att ta hand om sig, vara snäll och visa kärlek till sig själv och andra. Samtidigt talar mina tankar om vilken skit jag är, allt jag inte klarar av och hur dumma i huvet alla andra är. Det tar inte lång tid att upptäcka att det är tankarna som manifesteras i mitt liv. 

Lyssna till din inre dialog. Vad intalar du dig själv och hur blir det till slut uttalat i ditt liv? Kan du välja om?  

 Med all min kärlek,

Helena

If you don’t learn how to be alone, you will only know how to be lonely

Vi lever i ett ständigt uppkopplat samhälle med intryck, uttryck och sociala förväntningar och förhoppningar. Det är ibland en utmaning att över huvud taget finna utrymmet där emellan. Utrymmet där tankarna får vandra, där känslorna känns och där själen får vara fri. 

Jag har nog alltid haft ett stort behov av egentid. Som barn kunde jag sitta och sortera mina prydnadssaker i timmar eller vandra planlöst skogen, och jag älskade det. Men sen kom en tonårstid och en mer uppkopplad värld som hjälpte mig att hela tiden distrahera mig från mig själv. Under samma period var jag väldigt sjuk och hade inte verktygen att hantera alla känslor och tankar som väcktes av mitt dåliga fysiska tillstånd. Jag levde dessutom i en värld där jag uppfattade en förväntan på att hela tiden vara socialt tillgänglig och där jag tolkade att vara själv som att vara utstött eller onormal, eller ännu värre, ensam. Kanske är det en period de flesta tonåringar går igenom, vad vet jag. Men jag vet att jag förlorade något där. Kontakten.

Det tog flera år att hitta tillbaka till det jag förlorat. Ron och glädjen i mitt egna sällskap jag hade när jag var barn. Modet att våga möta det som då kan komma upp. Nyfikenheten på mig själv. Insikten om att det alltid finns mer att upptäcka, att inte bara världen, utan också jag själv, är ett mysterium. 

Visst är det stor skillnad på när vi väljer att vara själva och när vi känner oss ofrivilligt ensamma. Men jag märker att ju mer jag väljer att vara själv desto lättare blir det att hantera ensamheten när den pockar på. Att vända även den till ett nyfiket utforskande av allt det som ryms i mig. 

Våga möta dig själv och inse att du aldrig är ensam. Koppla ner för att kunna koppla upp till något annat. Våga möta dina känslor, på riktigt, även om det kan kännas som att du kommer dö, så överlever du, för att först då kunna leva på riktigt.  

 Med all min kärlek,
Helena

Tro inte alltid på dina tankar – The Work

Jag gick en grundkurs i Byron Katies The Work för ett par veckor sedan. Det handlar om att ifrågasätta sina tankar och förgivettaganden genom att ställa fyra frågor; Är det sant? Kan du verkligen veta att det är sant? Hur påverkas du när du tror på den tanken? och Vem skulle du vara utan den tanken? När du gått igenom dessa fyra frågor och en massa underfrågor så vänder du på tanken. 

En tanke kan till exempel vara att Jag behöver prestera för att vara älskad av andra (men det kan vara vilken tanke som helst, stor som liten). På första frågan kanske jag säger ja eftersom det är djupt rotat i mig. Då kommer en ytterligare fråga om jag verkligen kan veta att det är sant. Den är ju svår att komma runt eftersom jag ju inte vet allt, framför allt inte om den större ordningen i universum. Kanske konstaterar jag att jag tror att det är sant men att jag inte vet. Den tredje frågan får mig att gräva mer och titta på konsekvenserna att jag tror detta, hur det påverkar min vardag, mig i relation till andra, vad jag faktiskt får ut av att tro på det här osv. Sista frågan handlar om att tänka bort tanken; om den inte fanns, vem skulle jag vara då? När den här undersökningen,The Work, är gjord är det dags att vända på steken; Jag behöver inte prestera för att vara älskad av andra eller kanske ännu hellre Jag behöver inte prestera för att älska mig själv.

Jag är verkligen en förespråkare för positivt tänkande men jag vill inte att det ska göras på bekostnad av vårt mörker. Det finns där och behöver ibland lite uppmärksamhet för att vi ska kunna släppa taget om det. När vi dock tittar på det lite för ofta och utan verktyg blir det dock lätt ältande vilket inte är särskilt konstruktivt eller flyttar fram våra positioner. Här tror jag att The Work kan vara till hjälp. Att verkligen skärskåda våra tankar och se vad de gör med oss, för att, utifrån den kunskapen kunna göra medvetna val. Vi är inte våra tankar, vi har dem och vi kan, välja vilka som ska få slå rot.  

Med all min kärlek,

Helena