Inlägg

Kan vi börja lära oss lite tidigare?

Jag har ofta konstaterat att det är mina tuffaste perioder som har gett mig de allra största lärdomarna och de viktigaste nycklarna i min utveckling. Det benämns ibland som ”post-traumatic growth” – förmågan att vända något riktigt tufft till en lärdom, ett framsteg eller till och med en gåva.

Med den enorma tacksamhet som kommer av de lektionerna funderar jag ibland på vad som händer med mig när allt bara är flyt – stannar jag då? Måste jag falla till mina knän för att nästa steg automatiskt ska bli ett framåt?

Sheryl Sandberg pratar, i sin nya bok Option B om ”pre-traumatic growth” om hennes lärdomar om sorg efter att plötsligt ha förlorat sin man för några år sedan. Jag har inte läst boken än men jag fastnade för begreppet. Hur kan vi skapa mer ”pre-traumatic growth” i våra liv så att vi inte behöver trauma för att växa?

Jag har inte svaret på den frågan än men jag tror ständig nyfikenhet, en villighet att leva mer i stretchzon och att utmana oss själva är ingredienser. Kanske kan vi också lära av andra? Kanske inte lika djupt som om det är självupplevt men andra människors historier är för mig en enorm källa till egen utveckling.

Vad tror du vi kan göra för att skapa mer ”pre-traumatic growth”?

Med all min kärlek,

Helena

Fokusera på det du vill ska växa

Det bästa sättet att undvika något du vill undvika är att ignorera, inte att protestera. En unlike ger mer uppmärksamhet och spridning än ingen uppmärksamhet alls. När du säger åt din hjärna att inte köra i gropen på vägen så hör din hjärna bara ”kör i gropen på vägen”. När du upprepar mantrat ”jag är orädd” hör din hjärna bara ”jag är rädd”.

Sätt ljuset på det du vill ha, låt ditt fokus landa där. Vad du än fokuserar på växer så var varsam med var du fokuserar. Lägg inte fler vedklabbar på det som du ogillar. Jag märker det så ofta i konversation med andra, när någon tar upp ett problem och alla andra hjälper till att elda på istället för att hitta en lösning. När vi uppehåller oss för länge i det vi inte vill ha ger vi det bara mer och mer syre och större och större utrymme.

Ni känner mig, jag rekommenderar aldrig att släta över eller att gömma det mörka, men det finns också en gräns för hur mycket fokus det ska få. Var i det du vill ha och se det växa framför dina ögon.

Med all min kärlek,

Helena

Fokusera på det vackra

Det är mycket i världen som skrämmer idag, som ser ut som ondska och som får många att fundera över vart vi är på väg. Men runt allt det fula finns så mycket som är vackert, ser du det? 

Relationer som läks när allt det som var ”oviktigt” tas ifrån dem. Gemenskapen som föds ur en delad smärta. Alla kärleksmanifestationer som skapas som en motreaktion mot det onda. Människor som vaknar upp efter en kris och delar med sig av sina lärdomar till andra. Kroppens fantastiska självläkningsförmåga när vi ger den förutsättningar. Styrkan som byggs i motvind. Hoppet som spirar. Visdomen som kommer av erfarenhet.

There is a crack in everything, that’s where the light gets in. ~ Leonard Cohen

Jag tror att det vi fokuserar på växer. Jag tror att vi har alla möjligheter att förändra världen till det bättre. Om vi alla fokuserar på att hitta vår gåvor, utveckla dem och dela med oss. Om vi alla försöker förstå hellre än att bli förstådda. Om vi väljer att möta rädsla med kärlek om och om och om igen. 

Darkness can not drive out darkness, only light can do that.

Fokusera på det vackra i ditt liv, märk hur det växer och multipliceras och sprider sig och plötsligt så vaknar du en dag och hela världen är vacker. 

Med all min kärlek,

Helena

Allt som du är med om är en förberedelse för det som komma skall

Det finns en mening. Det finns en väg. Och allt vi är med om på vägen har vi nytta och glädje av längre fram. 

Jag tror inte på slumpen. Det är ett val jag gjort. När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag tydligt de olika prickarna av erfarenheter och lärdomar som binds samman till min historia. Jag förstår varför jag behövde träffa den där personen, ha det där jobbet, åka på den där resan, hamna i den där krisen, få den där diagnosen… Jag väljer aktivt att se mitt liv med den linsen. Och när jag ser framåt så vet jag att allt jag varit med om har varit en förberedelse för alla äventyr jag har framför mig. Med varje dag utvecklas jag, med varje erfarenhet växer jag och varje dag och i varje erfarenhet kan jag tacka livet för att jag är redo. 

Du vet inte alltid hur stark du är förrän styrka är ditt enda alternativ. Men livet lär mig lika mycket lättja som styrka, jag övar även mina njutningsmuskler, min förmåga att uppleva ögonblicken och känna tacksamhet i varenda andetag, varenda erfarenhet. 

Med all min kärlek,

Helena

Att våga ger självförtroende

Hur många drömmar och planer går du och bär på i väntan på att du ska få självförtroendet att agera? Hur många gånger har du tänkt att; när jag har beviset för att jag klarar det, då ska jag göra det? Jag vet att jag har. Många gånger.

Men jag tror vi har fått det om bakfoten. Det är när vi tar steget, när vi vågar, det är då självförtroendet växer. Vi kommer inte att få det genom att vänta in det, vi får det genom att agera. Det säger ju sig själv att vi inte kommer veta att det gick förrän vi provat. Vi kan bara ha tillit. Och ju oftare vi har tillit och hoppar, desto mer växer vår tro på oss själva, på att vi kan. 

Jag ska våga ännu lite mer i år. Göra något varje dag som utmanar mig lite extra. För att jag vet att det är när jag gör det, det är då jag växer. Och helt plötsligt märker jag att det som tidigare var i min stretchzon och kändes läskigt, nu har hamnat i min komfortzon och känns helt naturligt och tryggt. Det är att utvecklas. Att förstora sitt handlingsutrymme och tro på vad som är möjligt. Det är på det sättet vi förändrar världen.  

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

 Med all min kärlek,

Helena

Det du fokuserar på växer

När jag ibland skriver att lyckan eller glädjen är ett val, så handlar det mycket om att fokusera på det som du vill ha mer av. I västvärlden lever många av oss i överflöd men det vi fokuserar på är bristen. Bristen på saker, på pengar, på tid, på vänner, på utseende, vad som helst.

Jag tänker att jag lever ett liv i överflöd, jag väljer att fokusera på det jag har snarare än det jag inte har och jag känner mig tacksam för alltihop. Och det bara växer och växer. Ju mer jag tänker att jag lever i överflöd, desto mer överflöd får jag i mitt liv. Ju mer tacksamhet jag känner desto mer finns det att vara tacksam för. Ju mer jag fokuserar på glädjen, desto gladare blir jag.

When I sometimes suggest that happiness is a choice it’s a lot about aiming your focus on what you want more of. In the western world we are definately living in an abundant world but all we focus on is lack. Lack of things, lack of money, lack of time, lack of friends, lack of looks, whatever.

I believe I live an abundant life, I choose to focus on what I have rather than what I don’t have and I feel grateful for all of it. And it keeps growing. The more abundant I feel the more abundant my life becomes. The more gratitude I’m feeling the more there is to be grateful for. The more I focus on happiness the happier I become.

I used to spend a lot of time being afraid, worrying about my health. Choosing to suspect life to go to hell every time I was feeling good. I used to focus on my lack. And lack is what I got. Fear is what I felt. Suspicion and worry was consuming me.

I made a choice to redirect my focus. It worked for me. How about you?

 

With all my love,

Helena

Det är genom lera de finaste blommorna växer

Jag tror det är ett buddistiskt talesätt och jag tycker det är så vackert. Jag gjorde en tidslinje över mitt liv för inte så länge sen där vi skulle rita ut våra höjdpunkter och lågmärken i våra liv och de händelser som haft störst inverkan på oss. Min blev faktiskt ganska konstnärlig med många väldiga höga höjdpunkter och några väldiga låga lågvattenmärken. Sedan skulle vi märka ut våra utvecklingsperioder i vår resa så långt, under vilka perioder vi lärt oss mest.

Jag gissar att jag redan visste det men det var ganska fantastiskt att få se det så tydligt; Det har alltid varit i mina lägsta lågmärken som min största utveckling skett. Och jag älskar att utvecklas. Det får mig faktiskt att älska mina lågvattenmärken. Älska min lera.

Jag tror dock att jag hittat sätt att hela tiden växa och utvecklas och säkerställa att jag hela tiden utmanar mig själv så att livet inte behöver kliva in och röra till om jag stagnerar för länge. Och jag är otroligt tacksam att jag får mina viloperioder mellan de riktigt stora utmaningarna i livet, men jag är inte längre rädd för dem. För jag vet att de hjälper mig att bli mitt allra bästa jag.

I think this is a buddist saying and I think it’s lovely. I did a Career Timeline not too long ago where we were supposed to draw out the highs and lows of our life and what events had effected us the most. Mine was actually quite artistic with a lot of very high highs and some very low lows. Then we were asked to point out our biggest learning points of our journey so far, during what periods of our lives that we grew the most. 

I guess I always knew this but it was quite amazing to see it so clearly: It has always been in my lowest lows that my greatest growth has happened. And I love to grow. This actually makes me love my lows. Love my mud. 

However, I think I’ve find ways of constantly growing and learning and making sure to always challenge myself so that life don’t have to intervene if I’m in stagnation for too long. And I’m incredibly grateful that I get my periods of rest in between the big challenges of my life, but I don’t fear them. I know they’re helping me becoming the best I can ever be. 

With all my love,

Helena

Varje situation är ett tillfälle att växa

Jag hämtar precis andan mitt i en utmanande morgon. Det är strejk på det flygbolag som jag oftast använder. Tidigt igår morse blev jag fast i Stockholm då mitt flyg till Köpenhamn var inställt. Jag fick åka hem igen och boka om mitt flyg idag till Helsingfors. Jag uppmärksammade dock inte vilket nytt flygbolag jag fick och antog att det var det största. När jag kom tillbaka till flygplatsen nu på morgonen med min vanliga framförhållningen fick jag vid incheckingen veta att jag var på fel terminal. Efter att ha sprungit igenom flera terminaler för att komma till rätt missade jag precis flyget.

Så, svettig, tårögd och försökandes hämta andan i en lång kö för ännu en ombokning, vad lär jag mig just nu;

– Det finns alltid en möjlighet att växa

– Att ge mig själv tillräckligt mycket tid är vänlighet mot mig själv

– Anta inte, säkerställ att du vet

– Att banna mig själv för ett misstag är inte hjälpsamt och heller inte kärleksfullt

– Att ta ansvar för mina handlingar och dess konsekvenser ger mig mer kraft

– Det finns många tillfällen för minipauser, meditationer och positiva affirmationer (jag sitter just nu i ett hörn på ett café och väntar på nästa flyg)

– Jag behöver förbättra min förmåga till att organisera min flyglogistik

– Ta inte livet för seriöst, även om det faktum att jag kommer försent till mitt möte i Helsinfors och det förstås får konsekvenser så kommer ingen att dö på grund av det

– Träning kan också vara att springa genom flygplatser

– Det finns alltid utrymme för vänliga handlingar

– Om det här är min största utmaning just nu så är jag ganska priviligerad

Vad lär du dig av dina erfarenheter idag?

I’m just now catching my breath in the midst of a challenging morning. There’s a strike with the airline I frequently use. Yesterday early morning I was stranded at Stockholm airport because the flight was cancelled to Copenhagen. I had to go back home and reschedule my flight this morning to Helsinki. However, I didn’t pay attention to what new airline I got and assumed it was the biggest one. Getting there just in time this morning I was informed I was trying to check in with the wrong airline. Running far to another terminal I just missed the flight. 

So, sweaty, teary eyed, trying to catch my breath and reschedule another flight waiting in a long queue, what am I learning right now;

– There’s always an opportunity for growth

– Giving myself enough time is a kind gesture

– Don’t assume, make sure you know

– Beating myself up over a mistake is not helpful, or loving

– Taking responsibility for my actions and the consequences is empowering

– There are many opportunities for mini breaks, meditation and positive affirmations (sitting in a quite corner waiting for my next flight)

– Improving my flight logistics skills

– Don’t take life too seriously, even though me not getting to Helsinki on time for my meeting will have consequences, no one will die from it

– Exercise can also be running through airports

– There’s always room for acts of kindness 

– If this is my biggest challenge right now, I’m pretty privileged

What are you learning from your experiences today?

 

With all my love,

Helena